Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Gästblogg: Om Steve Coppell i Man Utds tröja nummer 7

Ännu en gästblogg från Johan Lindahl, Vidic15, som spinner vidare på det bekanta temat om kända spelare i tröja nummer 7 och off på Kildos serie som på grund av USA-resa har fått ta något utav ett längre uppehåll. Håll till godo så länge!

Och andra som är intresserade att gästblogga, om whatever, är självklart välkomna att höra av sig.

Peter

:::

Då Kildos gästbloggar inte synts till på ett tag erbjuder jag här ett substitut i form av nummer två i “serien” om Uniteds magiska nummer sju. Detta är den av mig uttagna sjuor som kanske är den minst kända utanför Unitedkretsar av de sjuor som lyckats göra sig ett odödligt namn och kanske också den som är mest på gränsen till epitetet Magnificent Seven. Men jag återkommer till epitetets innebörd och uppfyllnad senare i artikeln, för detta handlar om mannen som föregick Beckham i en tid då United inte var med och slogs bland världens bästa utan fortfarande levde i skuggan av framgångarna under “The Holy Trinity”(Charlton, Law och Best). Denna artikel handlar om Steve “Thunderbolt” Coppell.

Coppell föddes i Liverpool den 9 juli 1955, och i tidig ålder hade några av Englands storklubbar med Liverpool och Everton i spetsen fått upp ögonen för den snabbe yttern. Men Steve valde istället att spela proffsfotboll i Tranmere för att kunna kombinera sitt fotbollsspelande med en examen i ekonomisk historia. Coppell var även coach för universitetslaget, en syssla som senare skulle komma att bli hans totala fokus. 1975 med ett års studier kvar köpte United Steve Coppell från Tranmere med löfte om dubbel lön och tid till att slutföra studierna.

Steve debuterade för United i mars 1975 mot Cardiff City i dåvarande Division two. United var vid den här tiden långt ifrån den absoluta toppen, men tog sig direkt tillbaka till finrummet efter en säsong i andra divisionen. Steve Coppell spelade tio matcher och gjorde ett mål under sin första säsong i United och fick som utlovat även tid till studier. Under nästa säsong etablerade sig Coppell i startelvan och gjorde 39 framträdanden och tio mål medan han avslutade sina studier med examen. Steve blev snabbt en favorit på Old Trafford och bland Stretford Ends trogna pratades det om honom som “The speed of light” och “Thunderbolt” och Coppells snabbhet och oerhörda arbetskapacitet vann snabbt gillande hos Unitedsupportrarna och förutom hans snabbhet hade han bra precision i sina inlägg från högerkanten. Många gånger var det Coppell som serverade Macari och Pearson som var Uniteds dåvarande huvudsakliga målgörare.

1976 nådde United till FA-cupfinal och det unga Unitedlaget stod som favoriter mot ett äldre och tyngre, och som det visade sig mer rutinerat, Southampton. United stod för underhållningen men Southampton gjorde matchens enda mål och vann följdaktligen med 1-0.

Året därpå var United fortfarande en bit efter toppen i högsta divisionen och slutade på 6:e plats, men tog sig återigen till final i FA-cupen. Denna gång var de nederlagstippade mot, och det svider att säga det men, världens dåvarande bästa lag Liverpool. Liverpool hade redan vunnit ligan och var alltså i final i FA-cupen, men också i Europa cupen och skulle bli första engelska lag att vinna en äkta trippel. Men återigen var det United som stod för underhållningen i finalen, och denna gång lyckades man även få med sig resultatet, United vann med 2-1 och detta skulle visa sig bli Coppells enda titel som spelare om man bortser från segern i Division Two. Liverpool gick sedan och vann Europa cupen, och det var alltså Unitedlaget från sent sjuttital som möjliggjorde den historiska trippeln 1999, åtminstone när det gäller att vara första engelska lag, och hittills enda. Under detta året hade också Coppell gjort tillräckligt bra ifrån sig för att bli kallad till A-landslaget, då han tidigare bara spelat med U-23.

Under de kommande två säsongerna var Coppell den dominerande kraften i United och hade etablerat sig som förstavalet även i landslaget. Men laget som helhet räckte inte riktigt till, en 10:e plats 1977/78, följdes av en 9:e plats 1978/79 men man tog sig återigen till final i FA-cupen. Denna gång stod Arsenal för motståndet och matchen har kommit att bli en av historiens bästa finaler. Arsenal hade tagit ledningen med 2-0, och hade bra grepp om en annars jämn och intensiv match. Med bara fem minuter kvar av matchen slår Coppell en frispark in i straffområdet. Arsenal kan inte stå emot och försvararen McQueen kan slå in reduceringsbollen i tumultet. 2-1 och för United tändes hoppet åter, två minuter senare lobbpassar Coppell(på Laudrupmanér) fram till McIlroy som fintar bort två Arsenalspelare och dunkar in kvitteringen 2-2. Unitedspelare och fans är i glädjerus och börjar tänka på förlängningen. Medan Unitedspelarna fortfarande letar sig tillbaka till sina positioner med leendet på läpparna och segervittring i sina hjärtan. Som en blixt från klar himmel tar då Arsenal chansen och direkt på avspark rusar de framåt och lyckas göra 3-2 på övertid och matchen är förlorad.

Säsongen efter 1979/80 jagar United revansch, men når tillslut “bara” en andraplats i ligan två poäng efter ärkerivalen Liverpool. 1980/81 har man åter tappat mark och slutar på 8:e plats. Coppell har dock inte tappat någonting, utan tvärtom är han mitt uppe på toppen av sin karriär och högerkorridoren är hans helt och hållet, han löper mer och fortare än alla andra och hans inlägg är i princip felfria. Han spelar även EM 1980 för England.

Coppell fortsätter att lysa men i VM-kvalmatchen mot Ungern träffas Coppell av en hög ful tackling över knäet och hamnar omedelbart på operationsbordet för en snabb åtgärd. Operationen lyckas bara delvis och Coppell spelar resten av säsongen och VM-slutspelet halvskadad och inte alls i samma form. När England åker ur VM mot Spanien åker Coppell åter till sjukhuset för en andra operation.

Skadan vill inte ge med sig och Coppell kan inte längre medverka i match varje vecka, rörligheten är försämrad och snabbheten och tillslaget likaså. Steve Coppell fortsätter att spela 1982/83 säsongen ut och trots sin minskade rörlighet är han en bidragande orsak till att United slutar 3:a i ligan och tar sig till både Liga-cup och FA-cup final. Coppell spelar Ligacup finalen mot Liverpool och matchen blir en omvänd historia från FA-cup finalen 1977, med Liverpool som vinnare med 2-1. På slutet av säsongen håller inte Coppells knä längre och han missar bland annat FA-cupfinalen mot Brighton som slutar 2-2 och blir till vinst efter omspel. Istället tvingas Coppell till en tredje operation men tyvärr till ingen nytta, och i oktober 1983 tvingas Steve Coppell att lägga skorna på hyllan, endast 28 år gammal. Han hade då spelat 396 matcher och gjort 72 mål för Manchester United och 42 landskamper och 7 mål för England.

Mängden matcher och mål är imponerande nog men för att förstå hur bra Coppell var och hur viktig han var för laget ska man titta på hans osannolika rekord. Från januari 1977 till november 1981 missade inte Steve Coppell en enda match utan spelade 207 raka matcher för United, ett rekord som naturligtvis står sig än idag och som med de förändrade tiderna och rotationssystem troligtvis aldrig kommer att kunna överträffas. 207 matcher i rad är ett sannslöst rekord.

Steve Coppell tog direkt upp rollen som coach och inledde med en lång sejour för Crystal Palace från 1984 till 1993 och efter ett års uppehåll var han åter manager i Palace två år från 1995 till 1996. Därefter gjorde han en kort (33 dagars) tid i Manchester City innan han återvände till Crystal Palace där han återigen gjorde en längre sejour mellan 1997 och 2000. Under 2001 och 2002 var han coach i Brentford men tvingades sluta på grund av dålig ekonomi i klubben. En kort tid i Brighton följde innan han tog över Reading 2003 och tog dem 2006 till högsta divisionen för första gången i klubbens 135 åriga historia. Året därpå slutade Reading på 8:e plats i Premier League endast en poäng ifrån Uefacup plats och Coppell blev utsedd till årets manager. När Reading åkte ur Premier League 2008 ställde Coppell sin plats till förfogande men hans popularitet hos Readingfansen är oändlig och styrelsen bad honom att stanna kvar. Coppell stannade och Reading slutade på fjärde plats men förlorade i play-off spelet till Premier League mot Burnley och Steve Coppell sa då upp sig från sin post i maj 2009. Innan dess hann han i mars samma år passera 1 000 matcher som manager endast 53 år gammal, en otrolig bedrift även det.

För att återkomma till det där med kriterier för Magnificent Seven så tänkte jag avsluta med att gå igenom dem i Steves fall. För det första krävs enorm potential och talang, när det gäller detta kriteriet finns det inget att invända på, självskriven i över 4½ år i en klubb av Uniteds storlek talar sitt tydliga språk och att han dessutom hade snabbhet och uthållighet som en friidrottare men inlägg känsliga som en konstnärs gör ju inte saken sämre. För det andra måste man ha något i sin spelstil som gör en unik och Coppell var unik så det räckte till, aldrig har en spelare fullkomligt ägt en ytterkorridor som Coppell från kortlinje till kortlinje var det han som bestämde. Steve Coppell var en spelande tänkande fotbollsstrateg, men med en renodlad krigares hjärta och ihärdighet. För det tedje krävs ett sidospår, något som sticker ut. Coppell tackade nej till luckrativa proffskontrakt för att studera på universitetet och hans lågmälda osjälviska stil vann omedelbart Unitedfansens hjärta, inget onödigt skryt, inga tramsigheter. Coppell gjorde sitt jobb till hundra procent i alla lägen utan tveksamheter eller divafasoner. Han var lojal och ärlig i sitt sätt och en verklig förebild för alla ungdomar då som nu. Även under svåra smärtor och skadeproblem kämpade han på för laget, men tvingades till sist ge efter för skadan som förstörde hans karriär. Steve Coppell var den ultimata lagspelaren och aldrig har väl en tackling drabbat så fel person som den som trasade sönder Steve Coppells knä. För det fjärde är spelaren som bär nummer sju en spelare man förväntar sig det lilla extra av och där man inte blir besviken. Steve Coppell gjorde aldrig något Unitedfans besviken i match efter match levererade han med sin snabbhet och sina blixtrande inlägg. Det är på den femte och sista punkten som man kan tveka när det gäller Coppells medlemskap i Magnificent Seven. Det handlar om att omvandla magin till resultat och för Steve Coppells del blev den enda stora segern FA-cupen 1977, men han tog United till finaler vid ytterliggare tre tillfällen och sättet man vann över ärkerivalen Liverpool och förhindrade deras trippel väger precis tillräckligt tungt för att få vågen att väga över till Coppells fördel.

Steve “Thunderbolt” Coppell gjorde högerkorridoren till sin egen och var så starkt lysande i en tid då det var långt mellan troféerna att han var helt självskriven i 207 raka matcher för United innan en ful tackling och ett söndertrasat knä satte stopp för fortsatt utökning av rekordet. Steve Coppell var med sin snabbhet, uthållighet, precision och taktiska förmåg en man som Unitedfansen för alltid kommer att ha med sig i sina hjärtan. Coppell var en man som starkt bidrog till den spelstil som det moderna United fortfarande använder sig av med fullt utnyttjande av planens bred, och som med sitt ödmjuka och ordentliga sätt starkt bidragit med att bära Uniteds fotbollsälskande själ. Steve Coppell är en förebild för alla United spelare och fans än idag och för all framtid.

Steve Coppell är en odödlig fanbärare och fanan är Uniteds tröja nummer sju.

Publicerad 2011-09-30 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER