Jag tror vi hade kunnat räkna på ena handens fingrar exakt hur många som trodde att Arsenal skulle vinna matchen när Juan Mata kvitterade till 3-3 med tio minuter kvar av ordinarie tid i ett hektiskt och härligt svängigt Londonderby som avslutades för några timmar sedan.
Det var liksom upplagt för en sådan där klassisk Arsenalsituation där man är nära men ändå faller på antingen eget grepp eller på målsnöret när skiten träffar den proverbiala fläkten. Istället blev det precis tvärtom – Arsenal arbetade vidare och Chelsea rasade samman som det värsta korthuset.
Det sätt på vilket matchen avgjordes var förmodligen signifikativt för matchen som helhet. En match som kännetecknades av ett försvarsspel från båda lagen som skulle få Freddy Krueger att drömma mardrömmar. Att matchen då i praktiken ska avgöras genom att Florent Malouda slår en horribelt dålig bakåtpass till John Terry som, naturligtvis, halkar och ger Robin van Persie ett rent friläge får ses som en logisk sista akt.
:::
Att Chelsea har ett svajigt försvarsspel har varit en stående punkt i min laganalys av dem under de senaste två säsongerna. Det är sällan jag fått medhåll, annat än av som idag de rent konkreta observationerna man kan göra på fotbollsplanen.
:::
Inför matchen diskuterade jag Arsenals situation och jag menade att Arsenal idag var tvungna att göra ett statement om både sina ambitioner och sina fotbollsfärdigheter på fotbollsplanen. Det tyckte jag redan vid 3-2 och 3-3 att de faktiskt hade gjort, man visade upp en kampmoralisk seghet i en match som flera gånger kändes att vara på väg ut ur deras händer som jag faktiskt inte sett på länge.
Det är ett väldigt positivt tecken. Huruvida detta också är ett statement om att lagets kvalitet är tillräcklig för att Arsenal ska nå fjärdeplatsen är en mer öppen frågeställning. Invändningen har aldrig varit att Arsenal är ett dåligt fotbollslag, utan att konkurrenterna förmodligen är bättre fotbollslag. Och en vinst mot ett Chelsea i defensiva ruiner förtar inte den invändningen.
Men allra minst så kan Arsenal i och med den här segern gå vidare med känslan och förvissningen att de i alla fall är med i matchen om fjärdeplatsen. Och det är lite nytt, för det fanns inga kallt rationella skäl att inför matchen känna någon sådan förvissning.
:::
Jag har sagt det förr och säger det igen – Robin van Persie är en gudabenådad anfallare. Och precis som jag förutspått så börjar nu även Aaron Ramsey växa ut i sin offensiva mittfältsroll.
Skillnaden i den här matchen var, i och med de undermåliga försvaren, i stora drag att Arsenals frontlinje var vassare än Chelseas.
:::
Förlusten är emellertid ett oerhört tungt bakslag för Chelsea som alltså förlorar sin andra match på rad. Förlusten kommer även i kölvattnet av det negativa beslutet gällande återköpet av Stamford Bridge, och av veckans rasismkontrovers rörande John Terry.
Att det då är just John Terry som halkar inför det i praktiken avgörande målet spetsar ju onekligen till situationen en smula.
Klart är i alla fall att det förmodligen måste börja ställas frågor rörande Andre Villas Boas taktiska sinnelag och hur han organiserar lagets försvarsspel, för det är med en oroväckande lätthet som motståndaranfallen rinner igenom en ofta högt stående och orörlig backlinje i Chelsea. Inte bara i den här matchen för övrigt.
Chelsea ligger hur som helst redan nio poäng efter Man City och det är helt klart redan frågan om inte det försprånget är för stort att hämta upp för ett Chelsea som verkar ha svårt att hitta någon egentlig konsistens.
:::
Man får i alla fall säga en sak – det är några tämligen sjuka resultat som den här Premier League-säsongen har serverat så här långt. Det är ibland svårt att tro sina ögon.
:::
Löjligt viktig seger för Man Utd borta mot Everton idag. Man kunde rätt lätt se på Alex Fergusons matchcoachning att det tyckte han också. Det var inte vackert, men det var nödvändigt.
:::
Ligalivet ser fortfarande mörkt ut för både Blackburn, Bolton och Wigan. Vad ska de egentligen ta sig till?
Men de tre nykomlingarna jublar alldeles säkert. Jag undrar om vi sett någon säsong tidigare där det faktiskt finns minst tre Premier League-lag som så här under början på säsongen känns svagare, eller åtminstone inte starkare, än nykomlingarna – och där samtliga tre nykomlingar alltså har så goda odds att kunna hålla sig kvar.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Chelsea bygger sitt anfallsspel nu för tiden mer på finess och rörlighet än som tidigare på kraft – man kan kanske spekulera i huruvida detta passar Arsenal klart mycket bättre.
:::
Idag lottades även Ligacupens kvartsfinaler, som spelas under november, och vi fick några cupmöten som får det att vattnas lite extra i munnen:
Arsenal vs Man City
Chelsea vs Liverpool
Man Utd vs Crystal Palace
Cardiff vs Blackburn
:::
Ligaledarna Southampton vann toppmötet i The Championship hemma mot Middlesbrough med 3-0. Är vi på väg att få se en riktig engelsk fotbollsklassiker återvända till Premier League?
:::
Dags att slå mig ner framför TV:n och The Hawthorns, för att se hur det hela utvecklar sig mellan West Brom och Liverpool.
Be Champions!!