Det har varit en sådan där fotbollsdag som jag kommer ihåg att Thomas Nordahl brukade kalla för ”en högtidsstund för fotbollsälskare”. Det har varit FA-cupen i all sin härlighet. Det har varit derby och lokalrivalitet, dramatik och spänning, mål i massor och kontroverser, och en match inte vid något tillfälle utspelades utifrån något på förhand framtaget manuskript.
Dagen började inte minst med fantastiskt med att Man Utd annonserade att Paul Scholes drog på sig Man Utd-tröjan igen för att förstärka klubbens mittfält under resten av säsongen.
Men vad som hände innan matchen var föga mer än lugnet före stormen, för på Etihad Stadium utspelades en fotbollsorkan utan dess like och utan något egentligt uppehåll. Man City började matchen bäst men en femminutersperiod efter bara 10 minuter, då Wayne Rooney först gjorde 1-0 till gästerna och Vincent Kompany därefter blev direkt utvisad för en farlig tackling, skulle visa sig definiera matchen.
Resten av första halvlek blev en uppvisning av Man Utd som defilerade fram till 3-0 i halvtid med mersmak. Men under den andra halvleken gjorde Man City-spelarna ett mäktigt comeback-försök, och var sånär att faktiskt lyckas, men till sist höll alltså Man Utd ut.
När röken skingrade sig efter matchen på Etihad Stadium så lämnades vi med ett antal tydliga annonseringar, inte helt olikt Martin Luthers teser som han spikade upp på porten till kyrkan i Wittenberg. Vi kan kalla det för några av dagens utropstecken.
:::
Att Wayne Rooney har huvudet på rätta stället!
Det har diskuterats under den senaste veckan, vilken Wayne Rooneys status egentligen är. Spelaren och Alex Ferguson gjorde gemensam sak i att ytterst hårdhänt krossa spekulationer om en spricka. Prestationen mot Newcastle lämnade ytterst mycket att önska, men i dagens match var det ingen tvekan att Wayne Rooney demonstrerade var hans fokus verkligen befann sig. Med klubbmärkeskyssande och allt.
Att ryktena om Man Utds död är överdrivna!
De gamla artiklarna om ett rämnande imperium har redan plockats fram. Två ligaförluster var vad som krävdes för att få kortsynta journalister och supportrar att glömma feststämningen som rådde runt Alex Fergusons 70-årsdag. Under den första halvleken såg Man Utd att vara ett lag spelandes i vrede över dessa rykten, över skammen från de senaste två förlusterna, och i en brinnande vilja att hämnas 1-6-förlusten från den förra matchen. Vinsten borta mot Man City var välbehövlig.
Att Man City är ett lag bestående av spelare med mästarkaraktär!
I en match med två halvor så var Man City osedvanligt bleka under den första halvleken, därtill pressade av Man Utd och sitt numerära underläge. Med 0-3 i halvtid, och huvudsakligen defensiva halvtidsbyten av Roberto Mancini, hade det varit lätt att ägna sig åt damage control. Men spelarna ville annorlunda och satte allt på ett kort, och var så nära att vinna hela potten. Förlust blev det förvisso, men det fanns stolthet i förlusten. Allt prat om Man City som ett lag med spelare utan själ och hjärta borde omedelbart upphöra.
Att Man Utd är och förblir ett lag med sargat självförtroende!
Två förluster på raken, därtill utspelade mot Newcastle, och det var uppenbart från början att Man Utd inte skulle vara sitt gamla stabila jag. Då är man extra känslig i motgång. Och när Kolarov frisparkade in 1-3 precis i inledningen av andra halvlek så märktes det närmast fysiskt hur nervositeten grep tag i Man Utd-spelarna, man blev rädda att förlora det man hade. Det höll på att falla samman, men i slutänden höll laget ändå ut, och den mentala betydelsen av det för Man Utd ska underskattas lika lite som styrkan i att faktiskt hålla ut i ett sådant läge.
Att FA-cupen lever och mår väl!
Det pratas om att magin i FA-cupen är död, och det faktum att det pratas så väldigt mycket om det, särskilt då i media, så blir det naturligtvis till något utav en självuppfyllande profetia. Men ingen, absolut ingen, kan ha genomlevt matchen i Manchester med en bibehållen känsla av att FA-cupen på något sätt skulle vara död. Matchen var en propagandapunkt för engelsk fotboll, på alla sätt och vis.
Att kunskapen om domarnas uppgift är fundamentalt otillräcklig!
Det verkar förekomma en tro att det är domarnas uppgift att döma i enlighet med vad ”de flesta” tycker är rätt. Experter och analytiker menade att ”it’s a widely held belief that Chris Foy got the call wrong”. De verkar mena att huruvida ett domslut är rätt eller ej är en produkt utav någon form av handuppräckning eller folkomröstning. Det är svårt för domarna att bedömas rättvist när man inte ens vet vad deras jobb är. Fotbollens regler är inte föremål för demokrati, de tillämpas despotiskt. Och fotbollens upplyste despot är domaren vars enda uppgift är att tillämpa reglerna, inte formulera dem. Och regeln är i sig tydlig: En tackling med två raka ben, i full fart och ovanför marken är att betrakta som en farlig tackling, oavsett om spelaren träffar motståndaren eller ej. Och straffet för det är direkt rött kort. Sedan kan man diskutera regeln bäst man vill, men inte domarens insats.
Att Man Utd vann matchen och är vidare i FA-cupen!
Det kan pratas bäst det vill om Man City som moraliska vinnare, och att de förmodligen gick stärkta från den här förlusten inför den kommande ligastriden (det sista kan jag hålla med om). Faktum kvarstår emellertid, nämligen att Man Utd vann matchen och är vidare till FA-cupens fjärde omgång. I slutänden är det bara det som faktiskt betyder något. Ett tämligen enkelt förhållande som kanske är lite lätt att glömma bort i uppståndelsen efter den upplevelse som matchen ändå var. Det pratas om att det var positivt för Man City. Det var inte mindre positivt för Man Utd att vinna den här matchen, och inte är det till nackdel för Man Utd att man får spela vidare i FA-cupen.
:::
Den fjärde omgången av FA-cupen har också lottats ikväll:
Brighton/Wrexham vs Newcastle
Sunderland vs Middlesbrough
Dagenham & Redbridge/Millwall vs Southampton
Hull vs Crawley Town
MK Dons/QPR vs Chelsea
West Brom vs Norwich
Blackpool vs Sheffield Wednesday
Arsenal/Leeds vs Aston Villa
Stevenage vs Notts County
Watford vs Tottenham
Liverpool vs Man Utd
Derby County vs Stoke
Everton vs Fulham
Macclesfield/Bolton vs Swansea
Sheffield United vs Birmingham/Wolves
Nottingham Forest/Leicester vs Swindon
Två möten står naturligtvis ut ur mängden. För det första ett derby uppe i nordöst mellan Sunderland och Middlesbrough. För det andra, naturligtvis och det var nästan så man hade kunnat gissa det, Liverpool vs Man Utd. Utan Luis Suarez om jag förstått det rätt. Men det lär blåsa på Anfield ändå.
:::
Som om det vore någon form av uppladdning inför det infekterade mötet så har Liverpools Stewart Downing sett till att bli arresterad för att enligt uppgift ha slagit sin före detta flickvän. Downing sägs ha förklarat att “punching women in the face is a sign of affection in the north-east culture.”
:::
Starka rykten går för övrigt om att det vid 20:30-tiden ikväll kommer att komma ett meddelande från Queens Park Rangers som meddelar att man sparkat sin manager Neil Warnock. Så håll ögonen på den frågan. Mark Hughes ryktas bli hans efterträdare.
Be Champions!!