Queens Park Rangers 2011/12: ++
Peter Hyllman
I princip hela den här säsongen har för QPR varit som en fotbollens motsvarighet till att vakna upp på fel sida av sängen, den har i princip strulat redan från första början. Som nykomling är det alltid svårt att ha för höga förväntningar på en säsong, ambitionen måste alltid vara att i första hand hålla sig kvar, men ibland måste man också fråga sig hur det går till.
Klubbens internpolitik gjorde att QPR inte på riktigt tog itu med lagets behov av förstärkningar förrän andra halvan av augusti, när säsongen redan inletts, och klubben fått en ny ägare. Då köptes å andra sidan ett flertal spelare, med klart varierande grad av framgång.
Känslan från klubbens transferaktiviteter är att QPR missade chansen att bygga vidare på förra säsongens starka lagbygge med ett fåtal karaktärsvärvningar av hög kvalitet, för att istället pröva på en hagelbössestrategi som förmodligen såg bättre ut på pappret än vad som blev resultatet på fotbollsplanen.
Spelmässigt hade QPR problem mest hela säsongen, under vilken laget alltid låg runt och i närheten av nedflyttningsstrecket. Ungefär halvvägs in på säsongen får Neil Warnock sparken av QPR:s nye ägare, till förmån för Mark Hughes, som emellertid inte bidrar med något mervärde på posten. Beslutet att sparka Warnock framstår i efterhand som reflexmässigt och utan någon större eftertanke.
QPR klarade sig trots allt kvar i Premier League och det måste rimligtvis göra säsongen åtminstone godkänd för dem. Det är positivt med tanke på att cupspelet inte direkt gjorde någon glad heller. Att åka ut mot Chelsea i FA-cupen är måhända acceptabelt, men hemmaförlusten mot League One-laget Rochdale i första omgången av Ligacupen var det däremot inte.
Betyg: 2
:::
Säsongens bäste spelare: HEIDAR HELGUSON. QPR saknar definitivt inte kvantitet i sin anfallsuppställning, och där finns namnkunniga spelare som Djibril Cissé och Bobby Zamora. Under säsongen är det dock den kraftfulle islänningen som varit QPR:s mest pålitliga go to-guy i motståndarnas straffområde.
Säsongens överraskning: TAYE TAIWO. Ett inspirerat lån från Milan som kom i slutet av januari och som omedelbart gick in och förstärkte QPR:s backlinje. Svarade för några riktigt spektakulära insatser. Så bra att QPR omedelbart har hört sig för med Milan för att göra lånet permanent.
Säsongens besvikelse: JOEY BARTON. Ett alternativ hade så klart kunnat vara Adel Taarabt, som dominerade i The Championship men som varit den besvikelse i Premier League som många fruktade, men jag håller fast vid Barton som fallit tillbaka lite i gamla mönster under sin tid i klubben. Barton är en spelare som hade kunnat höja QPR en nivå, men som hittills misslyckats.
:::
QPR @ The Movies: RAGING BULL. Scorsese gjorde en fantastisk film om boxaren Jake LaMotta, vars temperament gör honom till kung i ringen men förstör hans liv utanför den. Förmågan till självdestruktivitet är kanske LaMottas men även QPR:s mest tragiska egenskap. Disciplinen höll på att bli klubbens fall den här säsongen, även om det på något vis ordnade upp sig till slut. Att betrakta Jake LaMotta i Scorseses film är inte olikt att bevittna Joey Barton på twitter.
:::
Be Champions!!
Publicerad 2012-05-30 16:00