Ännu en vinst, ännu en 1-0-seger, ännu en fotbollsmatch vars matchbild speglade lagets tillkortakommanden snarare än dess förhoppningsvis inneboende potential.
Det är ändå inte kattpiss att vinna mot Belgien, som väl måste vara ett av de bättre lagen i Europa som inte är kvalificerade till EM.
Likt Ashley Young gjorde mot Norge, så visade Danny Welbeck upp genuin kvalitet när han snyggt satte Englands mål. I övrigt så var återigen Englands defensiva organisation det enda som förtjänade något egentligt beröm.
Inga tvivel rådde om hur Roy Hodgson hade tänkt sig sin backlinje i EM, helt och hållet Chelseabaserat utöver Glen Johnson på högerbacken. Gary Cahills eventuella skada öppnar dock det spelfältet.
Några saker att ta med sig från matchen mot Belgien.
:::
Svåra att slå, men svårt att vinna
En sak är glädjande, att Roy Hodgson i alla fall har insett att cupfotboll inte går ut på att vinna, utan på att inte förlora. Med hans taktik är England defensivt disciplinerade och därmed blir de svåra att slå. Farhågan, som stärkts efter de två matcherna mot Norge och Belgien, är att England saknar förmågan att effektivt växla om från försvar till anfall. Inte bara försvårar det Englands möjligheter att vinna fotbollsmatcher, det för Englands försvar allt närmare bristningsgränsen.
Bollkontrollen, bollkontrollen, överallt bollkontrollen
Det tål ju att tjatas om, med tanke på vilka spelare Roy Hodgson trots allt har lämnat hemma och utanför EM-truppen. Englands största problem under EM, och det hänger ihop med punkten ovan, kommer vara förmågan att kontrollera bollen när de väl har den. Där finns två delproblem, en benägenhet att slå för svåra passningar när chansen dyker upp, samt kort och gott en otillräcklig teknisk förmåga i såväl försvar som mittfält att kontrollera bollen på ett konstruktivt vis.
Det ser i alla fall bättre och bättre ut
Det vore ju fel att säga att det såg direkt bra ut mot Belgien, men det går i alla fall att trösta sig med att det såg sämre ut mot Norge. Om man alltså tänker sig att glaset är halvfullt så bör slutsatsen bli att kurvan åtminstone pekar uppåt, att England åtminstone är på rätt väg och blir bättre. På väg in i ett mästerskap så är det så man vill att det ska se ut.
Skadorna den mest oroande faktorn för England
I och med att förväntningarna på England är rätt låga så är det heller inte så mycket som oroar inför EM. Skadesituationen riskerar dock göra Englands situation svårdräglig, laget har helt enkelt inte spetskvalitet i sådan utsträckning att det klarar av alltför många skador. Därför är det synnerligen oroande att spelare som Gary Cahill, John Terry, Steven Gerrard och Joleon Lescott samtliga, utöver bland andra Danny Welbeck och Scott Parker, visade tecken på skador och slitage efter matchen mot Belgien.
Englands offensiva linje det största frågetecknet
Roy Hodgson är i grund och botten en taktiskt försiktig manager, något som också märks på England nu. Det är föga förvånande att det som känns mest färdigt med laget är försvaret, eller den defensiva linjen. Anfallet, eller den offensiva linjen, emellertid känns betydligt mer öppet. Intrycket är att Roy Hodgson inte riktigt är säker på hur han vill ställa upp det, och att han därför experimenterar med det. Det är okej i sig, det är vad sådana här träningsmatcher är till för, men oron är att han inte hinner hitta några faktiska svar innan EM-premiären om en vecka.
:::
Ett-noll till England alltså. Men inte faen känns det lika stabilt som det en gång i tiden gjorde med Arsenal, det kan man ju inte säga.
…………………………………………………
Ska West Brom lyckas nappa den tyske taktikmannen Ralf Rangnick som ny manager? Det vore ett synnerligen intressant managertillskott till Premier League, och ett riktigt kap för West Brom.
:::
Det är tydligen omöjligt att ens tänka sig att Tyskland inte kommer göra succé under det här mästerskapet utan att det skulle bero på att man inte gillar Tyskland (ett helt land) eller tyskar (ett folkslag).
Och det enda som de Tysklandssympatisörer som påstod det under den förra bloggen visar med sådana påståenden är att de är precis lika små i tanken som de tråkigaste exemplen på engelska klubbfans.
En hoppades till och med att England skulle åka ur redan i gruppspelet ”för min skull”. Lite gulligt tycker jag.
Let’s be clear, jag tycker det är kul med mästerskapsfotboll just för att det är ett mästerskap. Hur det går för enskilda landslag är emellertid inget som över huvud taget intresserar mig.
När det kommer till EM kan jag för en gångs skull kanske just därför hävda att jag faktiskt är ”objektiv”.
:::
Ställde frågan på twitter, med visst genomslag, men ställer den också här i mitt ständigt pågående försök till genresammanblandning: Om ni skulle välja en TV-seriekaraktär som manager för er klubb, vem skulle det vara?
Be Champions!!