Att ligatiteln betyder mycket för Man City är självklart. Det är klubbens första på 44 år, det gör att den kvävande skuggan som Man Utd utgör lättar en aning, och det är en validering och en form utav rättfärdigande för den enorma kapitalinjektion som Abu Dhabi Inc svarat för under de senaste fyra åren. Det är också en milstolpe som indikerar att klubben är på rätt väg, och ger självförtroende att bygga vidare för framtiden därifrån.
Men frågan, om vi ska lyfta blicken ovanför det traditionella klubbperspektivet, är kanske vad Man Citys ligatitel betyder för Premier League i stort. Givet alla under säsongen framförda åsikter om Premier Leagues status, det vill säga innan Chelsea gick och vann hela grejen, så är det kanske också en tämligen relevant frågeställning.
Hur påverkas Premier League av att Man City vann ligan?
:::
Det övergripande målet för en liga som Premier League bör rimligtvis vara konkurrenskraft. Det innebär att samtliga klubbar i ligan är sportsligt och ekonomiskt konkurrenskraftiga. Att ligan i sig är sportsligt och ekonomiskt konkurrenskraftig gentemot övriga ligor. Samt att ligan är konkurrenskraftig som produkt på en marknad. Utifrån detta perspektiv bör vi alltså värdera betydelsen av Man Citys ligavinst.
Kollektiv kraftsamling
En ligas konkurrenskraft är i slutänden alltid en funktion av dess kvalitet, som i sin tur beror på klubbarnas resurser och kompetens. En jämnhög kvalitet är att föredra då det bidrar till konkurrens och spänning. De senaste åren har sett en rejäl kraftsamling underifrån i Premier League, och Man Citys ligavinst garanterar att denna process består i mesta möjliga utsträckning.
Man City kommer garanterat fortsätta satsa, då deras ambition måste vara att behålla greppet i England men även att vinna fotfäste i Europa. Det innebär att deras närmaste konkurrenter måste göra likaledes, om de vill kunna haka på i titelstriden. De som tydligast hittills visar på just detta är Chelsea, som redan varit mycket aktiva på transfermarknaden.
Säsongens sötsura andraplats garanterar att också Man Utd kommer att inventera sina trupper inför den närmaste framtiden. Räkna med att laget förstärks, om än på ett mer organiskt sätt än vad som blivit modernt mode. En uppenbar följd av Man Citys titelvinst är förmodligen att det förlängde Alex Ferguson-eran i Premier League. Det finns inte en chans att han vill sluta innan han nedkämpat också denne nye fiende som Man City utgör.
De båda Manchesterlagens poängmässiga dominans den gångna säsongen har också påverkat utgångsläget för övriga lag i tabelltoppen. Istället för fyra-fem lag som konkurrerar om fyra Champions League-platser har det uppstått en situation där fyra-fem lag konkurrerar om två överblivna platser. Beroende på hur Chelseas ”projekt” lyckas under kommande säsong riskerar vi få en situation där tre-fyra lag konkurrerar om en överbliven Champions League-plats.
Det innebär att vi rimligtvis kommer få se rejäla kraftsamlingar också från klubbar som Arsenal, Liverpool, Tottenham och i viss mån kanske också Newcastle för att befästa sina positioner i den kampen, kanske också ta rygg på den potentiella tättrion, och ta tillvara deras misstag. Under dem kommer ett flertal lag (Sunderland, Aston Villa, Everton, Stoke med flera) att arbeta på sina chanser att nå europeiskt cupspel.
Även om den största andelen av toppklubbarnas investeringar hamnar i utlandet så ramlar ändå en försvarlig del av dessa pengar nedåt i det engelska ligasystemet. Det uppstår med andra ord en så kallad trickle down-effekt som även möjliggör för mindre klubbar i botten av eller strax under Premier League att flytta fram sina positioner.
Ökat talanginflöde
Att klubbar kraftsamlar tar sig först och främst uttrycket att de värvar spelare, i syfte att förstärka sina lag och spelartrupper. Det som Man Citys titelvinst alltså kommer leda till på kort och medelkort sikt är ett ökat talanginflöde till Premier League. Händelsevis har vi ju redan sett inledningen på just detta i och med Chelseas värvning av Eden Hazard, Arsenals värvning av Lukas Podolski, samt Man Utds förmodade värvning av Shinji Kagawa.
Ett ökat talanginflöde främjar en ligas prestige men också dess grundläggande kvalitet och attraktionskraft. Vad vi kort och gott kommer att se i och med Man Citys etablering är samma effekt som vi såg i samband med Chelseas framväxt strax innan 2005, en accelererad import av unga talanger som några år senare utgjorde grunden för en allmän kvalitetshöjning i Premier League, samt för engelska lags dominans i det europeiska cupspelet.
Förbättrad dramaturgi
Det finns så klart en teatralisk aspekt till en liga som Premier League. Det blir inte mindre tydligt av att det också är en form av produkt som ska säljas på en marknad. I det avseendet skiljer sig inte fotboll från till exempel wrestling. Att sälja en liga handlar om att skapa engagemang och spänning, att berätta en intressant men även underhållande story. Wrestling benämns ofta sports entertainment, även fotboll är såväl sport som underhållning.
En story blir vare sig spännande eller särskilt underhållande om det hela tiden är samma figurer som hela tiden kämpar mot varandra. Inom wrestling tröttnade fansen till sist även på Hulk Hogan efter närmare ett decennium av samma sak. Vi ser samma tendens inom engelsk fotboll. Många, i övrigt vad man får förmoda neutrala, blev glada av att Man City vann ligan just enbart för att det var ett nytt lag som vann.
Man Citys framväxt skapar alltså en ny och förbättrad dramaturgi i Premier League, genom vilken fler kommer finna Premier League intressant. Det är inte längre Man Utd eller den klubbens enda reella titelkombatanter under de senaste dryga 15 åren – Arsenal och Chelsea. Det är inte bara fler lag i toppen av Premier League, det är dessutom nya lag. Premier League har kort och gott fått en ny protagonist, och en helt ny storyline.
Det är ju många som klagar på Man City, stundtals lite hycklande, kallar dem för köplag och menar att deras ligatitel inte är något värd egentligen. Det är så klart fel. Något är den så klart värd, inte minst för dem själva. Även om jag med är inne på att det inte får samma värde, då genuint värde fordrar ansträngning och arbete över tid som andra klubbar investerat, men vilket Man City tämligen bokstavligt köpt sig fria från.
Motargumentet från de som sympatiserar med Man City är ju dock rätt enkelt, Premier League är mer spännande med Man City än utan Man City. Och det håller jag helt och hållet med om, och jag tycker det i slutänden är betydligt viktigare än den till stor del godtyckliga frågan om värde. Med Man City är Premier League roligare och mer spännande, ligan har fått en ny utmaning, en ny twist. Nyss utsågs den just avslutade säsongen till Premier Leagues bästa någonsin. There’s no chance in hell att det hade hänt om det inte varit för Man City.
:::
Vilka är Man Citys utmanare?
Man City vann alltså ligan 2011/12 och kommer naturligtvis ha som ambition under låt oss säga den närmaste femårsperioden att vidmakthålla sin position inom den engelska fotbollen. Förutsättningarna för det är också ganska goda, dels på grund av deras tillgång till resurser, men dels sett till vad som utmanar dem.
Att Man Utd kan utmana Man City såg vi klart och tydligt under den här säsongen. Och Man Utd är inte på väg att bli sämre, snarare tvärtom, sett till spelarvärvning och något utav en pågående generationsväxling. Det som gör läget luddigt för båda Manchesterlagen är att det egentligen inte finns så mycket utrymme för poängmässig förbättring i ligaspelet, 89 poäng vardera är inte kattpiss. Det som är positivt för Man City är att Man Utd kanske är den enda reella konkurrenten inom en överskådlig framtid.
De som ligger bäst till att förhindra ett sådant scenario är Chelsea, som efter Champions League-triumfen har gett sig in på ett rejält projekt med att återta sin status som ständig titelutmanare. Men utan en ännu tillsatt manager, och med samma problem som förut med en alltmer åldersstigen spelartrupp, så finns här också en inneboende osäkerhet. Det finns en mäktig potential med Chelsea, men klubben har visat förr på att potential inte alltid motsvarar praktik.
Tre andra klubbar förtjänar ett omnämnande i sammanhanget, Tottenham, Arsenal och Liverpool, även om jag har svårt att betrakta någon av dessa som reella utmanare under nämnd tidsperiod. Tottenham saknar kort och gott resurserna. Arsenal kommer med taktik såväl som värvningar fortsätta beundra sig själva offensivt men utan att åtgärda sina tydliga brister i den defensiva organisation som är helt nödvändig för att en klubb ska kunna vinna Premier League, samtidigt som styrelsen skickar ut alla signaler om att de egentligen nöjer sig med att nå Champions League.
Att nöja sig med Champions League ligger inte riktigt i Liverpools DNA, även om detta möjligen kan komma att förändras med amerikanska riskkapitalister som ägare. Men hur det nu än blir med det så är inte ligatiteln inom Liverpools räckhåll inom de närmaste fem åren. Klubben har vare sig de ekonomiska eller de spelarmässiga resurserna för detta, något som försvåras av att man till skillnad från till exempel Arsenal befinner sig utanför Champions League, och i nuläget har den heller inte organisationen. Liverpools perspektiv i fråga om ligatiteln måste vara det tioåriga.
:::
Den uppmärksamme noterar säkert en viss distinktion i bloggens rubrik. Jag påstår alltså att Man Citys ligatitel är bra för Premier League, när jag istället kunde ha sagt engelsk fotboll.
Engelsk fotboll är ett bredare begrepp som även innefattar den engelska seriefotbollen under Premier League, engelska spelare och det engelska landslaget. Jag tycker alltså att Man Citys ligatitel är bra för Premier League, men jag är inte lika entydigt övertygad om att den är bra för engelsk fotboll som helhet.
Vilket inte nödvändigtvis betyder att jag anser den vara dålig för engelsk fotboll. Bara att det blev en för stor och komplicerad frågeställning för den här bloggen.
…………………………………………………
“Following a comprehensive review of wider supporter feedback via email, letters, media coverage and polls run via the official Supporters Club and Media Wales and as a consequence of the above commitment, Cardiff City Football Club will also reactivate rebranding proposals with a view to exploiting and maximising its brand and commercial revenues in international markets, which it is hoped in turn will bring success to the club locally, whilst also attracting new partners and investors.”
Saxat ur ett offentligt meddelande från Cardiff City, också kända som Bluebirds, där de förklarar och försvarar ett beslut att byta klubbfärg till rött samt skapa ett helt nytt klubbemblem med en asiatiskt inspirerad drake i mitten och de för klubben inte helt uppenbara orden ”Fire & Passion” därunder. #modernfotbollskapitalism
Djup suck. Man kanske får vara glad för det lilla, det hade ju kunnat stå ”Fire & Ice”.
:::
På förekommen anledning är det väl bäst att komma ut ur garderoben och vara helt öppen med det: Så här storsint som jag är i den här bloggen är jag så klart bara för att det råkar handla om Man City. Om det istället varit Arsenal som ”köpt titlar” så hade jag självklart alls inte varit lika förlåtande.
:::
I och med denna blogg så anser jag klubbsäsongen 2011/12 vara helt och hållet avslutad. Resten av juni kommer att ägnas åt Euro 2012, och när det ges tid och tillfälle lite mer teoretiskt inspirerade betraktelser om engelsk fotboll i allmänhet.
Be Champions!!