Ikväll ska det alltså avgöras (igen!) för England, som möter Ukraina i en för avancemanget helt avgörande match.
Oavgjort räcker för England, vilket beroende på hur man väljer att se på det kan vara såväl en fördel som en risk. Fördel eftersom det ger England möjlighet att vänta ut Ukraina. Risk eftersom det kan leda till förlamande passivitet.
Inför EM publicerade jag en blogg som tog upp vad jag betraktade som de fem största farorna för England under turneringen. Tre av dessa tycker jag trots allt att England har hanterat väl så här långt i turneringen.
England har inte överdrivit sin underdog-roll. Mot Frankrike drog de nytta av den, men mot Sverige släppte laget på tyglarna. England har spelat sitt spel, oavsett baksätesexperternas åsikter. Och någon självförtroendekris känns det faktiskt inte som om England har drabbats av.
Spelet mot Sverige var måhända delvis dåligt, men självförtroendet var det inte.
Den fjärde faran som jag såg var att England skulle uppleva mättnad när de väl passerat gruppspelet. Det är en fara för framtiden.
En fara återstår emellertid, och det är Messiaskomplexet som följer med Wayne Rooneys återkomst till laget. Nämligen att det smyger sig in en tro i laget att nu ”grejar han det här åt oss”.
Och hur England klarar av att hantera faran får vi se just ikväll.
:::
Att Wayne Rooney spelar ikväll känns väl rätt givet ärligt talat.
Även om några ljushuvuden efter matchen mot Sverige så klart började spekulera att han minsann kanske inte hade någon plats i startelvan ändå. Den gamla slagdängan ”varför ändra ett vinnande lag?”, antar jag.
Därför att man vill att laget ska fortsätta vinna, så klart.
Men den spännande frågan är så klart vilka som får spela bredvid honom. Med andra ord, vem av Ashley Young, Danny Welbeck och Andy Carroll får lämna plats?
Och vilken oreda ställer helt plötsligt Theo Walcott till med?
:::
England visade mot Sverige att de faktiskt kan spela gung-ho när de blir tvingade till det. Men det kommer England så klart inte göra mot Ukraina, i alla fall inte inledningsvis, av den väldigt enkla anledningen att de inte måste.
Det leder mig till att tro att James Milner kommer att figurera på ena kanten, att spela med två offensivt inriktade yttrar tror jag alltså inte blir aktuellt. Då blir frågan: Ashley Young eller Theo Walcott?
Där tror jag Roy Hodgson kommer hålla fast vid Young av den enkla anledningen att Milner bäst opererar från högerkanten, och vänsterkanten är Youngs naturliga position. Formmässigt vore dock Walcott ett mer intuitivt val.
Jag tror fart kommer bli den viktigaste egenskapen för England att anfalla med mot en rätt stabbig ukrainsk backlinje. Om Roy Hodgson tänker på ett liknande sätt så kommer i så fall Danny Welbeck att ackompanjera Wayne Rooney i anfallet.
Där finns naturligtvis en fördel i att ha spelare i anfallet som tillhör samma klubb, av samma skäl som det fanns fördelar med att ha en backlinje plockad från samma klubb.
:::
Men matchen gäller inte bara avancemanget från gruppen, utan också grupplaceringen.
Om England tar fler poäng än Frankrike, eller besegrar Ukraina med större siffror än vad Frankrike vinner över Sverige med, så slutar de etta i gruppen och får i så fall möta Italien i kvartsfinal.
Ett betydligt trevligare motstånd. Inte minst för England som nog i det här stadiet av turneringen klarar sig utan ett spanskt trauma. Italien känns om inte annat så i alla fall mer förutsägbara, och därmed mer kontrollerbara.
Men först Ukraina.
Därefter får vi se om Roy Hodgson mäktat med att ge engelsmännen ljuva sommardrömmar eller endast kallsvettiga mardrömmar.
…………………………………………………
Sinnessjukt Premier League-spelschema under hösten för Man Utd. Men det var ju vare sig första eller sista gången det skedde. Bara att gilla läget, och det gäller ju alla klubbar.
:::
En bra sak med att länder har börjat elimineras från EM är så klart att spelare lämnar sina landslag, och att vissa återkommande transfersagor därmed kan börja ta fart mot sin oundvikliga konklusion. Hollands och Kroatiens exit öppnar inte minst upp för några av dem.
:::
Nej. Att böterna blev drygare för Bendtners kalsongkupp än för rasism på läktarna betyder inte att UEFA tar mindre allvarligt på rasism än vad de gör på osanktionerad reklam. Jag undrar hur många som påstår det som faktiskt tror så på allvar, och inte bara försöker plocka billiga poänger.
Be Champions!!