Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Makt och vanmakt bland Premier Leagues managers

Makt brukar ofta definieras som en persons förmåga att tvinga en annan person att genomföra något som denne annars aldrig hade genomfört. Mer allmänt när man talar om makt så handlar det väl egentligen snarast om en människas inflytande, auktoritet och kontroll.

Den makt en manager i Premier League är ofta föremål för diskussion, om än implicit. Den generella uppfattningen, ett resultat av myten som frodas inte minst i England om den store managern, är att en manager ska ha makt. När en klubb inte lyckas är en vanlig analys att managern inte haft tillräckligt mycket att säga till om. Ett vanligt framfört normativt råd för att en klubb ska lyckas är att ge managern såväl mer tid som inflytande.

Frågan blir desto mer spännande och aktuell i och med att en relativt ny utveckling inom engelsk fotboll är att managerns position blir alltmer urholkad och ifrågasatt. Detta följer på det nya ägandet av engelska fotbollsklubbar, och intåget av riskkapitalister och övriga investerare (se gårdagens blogg), och deras behov av ökad kontroll på sin investering. En managers position i dagens engelska fotboll präglas därför inte längre bara av makt, utan också av vanmakt.

Det kan vara intressant att se hur detta stämmer överens med ett urval av managers i Premier League och inom engelsk fotboll, för att på så vis bättre förstå vilken roll makt egentligen spelar i sammanhanget.

:::

Det har naturligtvis gjorts många försök att på olika sätt kategorisera makt som analytiskt begrepp. Max Weber, Amitai Etzioni, Jeffrey Pfeffer och Michel Foucault med flera har alla utifrån sina respektive discipliner gjort sina rätt goda försök. De har samtliga sina skillnader men också sina rätt uppenbara gemensamma drag.

Maktbaser, vad som utgör själva grunden för makt, är vad de flesta forskare riktar in sig på. En väldigt välkänd studie genomfördes 1959 av psykologerna John French och Bertram Raven som identiferade fem former av makt, en typologi som bär många likheter med övriga försök på temat. Dessa fem maktbaser är:

Legitimitetsmakt. Den här typen av makt kommer från uppfattningen att en person på grund av sin hierarkiska position har rätt att ställa krav och förvänta sig lydnad. En president eller en VD har sådan makt, så också naturligtvis en manager.

Belöningsmakt. En makt som härstammar från möjligheten att belöna andra för lydnad. Sådan makt kan ta sig flera uttryck, det kan gälla befordringar, löneökningar, utnämningar eller bara enkla komplimanger. För en manager är inte minst förmågan att ge speltid en sådan makt.

Bestraffningsmakt. En motsvarande typ av makt som kommer från tron att en person har möjlighet att bestraffa andra för icke-lydnad. Hot om att sparka, degradering, uteslutning och rena förolämpningar, allt detta är exempel på sådan makt. Inte minst uteslutning ligger i en managers makt.

Expertmakt. En form av makt som baseras på (uppfattningen om) en persons överlägsna kunskap och skicklighet. Det är en form av makt som genererar förtroende och får människor att lyssna på personen. En manager med extremt gott taktiskt renommé kan exempelvis spela mycket på detta.

Referensmakt. En makt som utgår från en persons uppfattade attraktivitet, värdighet och grad av respektingivande. Kort och gott en fråga om status, en person eller en manager med hög status, vad denna status nu än beror på, har makten att vilja få andra människor att vara associerade med honom/henne.

:::

Så vad kommer vi då fram till om vi nu använder dessa fem maktkategorier för att bedöma ett urval av managers inom Premier League och engelsk fotboll, säger det oss något om vad makt har för betydelse? Ja, till att börja med denna tabell:


Skalan är alltså femgradig, där fem signalerar en manager med mycket hög makt inom en viss kategori. Det är också värt att påpeka att all makt är relationell, det vill säga bedömningen säger egentligen ingenting om managern som person, utan snarare något om relationen mellan managern och den aktuella klubben.

:::

Vilka observationer och reflektioner kan vi då göra utifrån denna medvetet överskådliga sammanställning?

Till att börja med kan man väl säga att den ur en aspekt känns tämligen intuitiv. Alex Ferguson är förmodligen det närmaste vi inom dagens fotboll kommer en allsmäktig manager. Arsene Wenger befinner sig på näst intill samma nivå, men omständigheter har begränsat hans förmåga till bestraffning, då det i större utsträckning finns en alternativ marknad för spelarna i Arsenal att tillgå.

Vi ser också viss skillnad mellan de olika kategorierna av makt. Legitimitet, belöning och bestraffning kan samtliga sägas vara kopplade till managern som formell position. Expert- och referensmakt är dock snarare delar utav managerns personliga kapital. Uppenbart är att en manager behöver tillgång till såväl positionsbetingad makt som personbetingad makt för att kunna sitta säkert.

Andre Villas-Boas exempelvis besatt åtminstone godkända maktkvaliteter i personlig betydelse, men underminerades av att Abramovich överskuggande närvaro minskade hans legitimetsmakt. Det var i slutänden inte han som fattade besluten, eller så var i alla fall uppfattningen. Harry Redknapp, Kenny Dalglish, Alex McLeish, Neil Warnock och Fabio Capello var å andra sidan samtliga rätt säkra i termer av position, men saknade samtliga någon aspekt utav den mer personbetingade aspekten. Vilket försvagade deras ställning i sina respektive klubbar och förbund.

Visst kan man också få intrycket av att det blåser snålt på toppen och drar kyligt i botten. Det politiska maktspelet ger intryck av att vara mer komplicerat och framträdande i klubbar som krigar i någon ände av tabellen. I klubbar som befinner sig i mitten av tabellen, utan några större förväntningar uppåt men heller inga särskilda orosmoln nedåt, så lugnar det politiska klimatet också ned sig.

Att makt spelar roll är emellertid en slutsats som kan dras utifrån den här genomgången. Stabila och framgångsrika klubbar har i nästintill samtliga fall en manager med en god maktbas i klubben. I de klubbar där managern har en maktmässigt svag position så har också resultaten i stor utsträckning uteblivit. Makt och resultat är svåra att helt och hållet hålla isär, inom fotbollen hänger de minst sagt ihop. Makt ger resultat, resultat ger makt.

På tal om den utveckling vi ser inom engelsk fotboll, med anledning av den nya tidens ägande med riskkapitalister och övriga investerare, så är det först och främst managerns positionsrelaterade makt som befinner sig i farozonen, det vill säga dennes legitimetsmakt och förmåga till belöning och bestraffning. En managers förmåga att tillskansa sig fortsatt hög kontroll över dessa aspekter kommer i allt större utsträckning bero på dennes personliga egenskaper, det vill säga dennes expertmakt och referensmakt.

:::

Be Champions!!

Publicerad 2012-06-27 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons