Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Uppdrag granskning: League One 2012/13

När den kommande säsongen av League One har diskuterats under sommaren så framträder en väldigt vanlig uppfattning, nämligen att det är en svagare division den här säsongen än tidigare. Tre stora lag i form av Charlton, Huddersfield och Sheffield Wednesday flyttades upp till The Championship förra säsongen och ersattes av Portsmouth, Doncaster och Coventry.

I och för sig är det en rätt vanlig förenkling av sanningen att nedflyttade klubbar är svagare än de som flyttats upp, men det är också en välkänd sanning att klubbarnas budget och omsättning generellt sett spelar väldigt stor roll på den här nivån. Och i det avseendet har Portsmouth, Coventry och Doncaster samtliga svårt att mäta sig med de tre uppflyttade klubbarna.

Det som kanske talar emot tesen om League Ones allmänna förklening är kvaliteten på de uppflyttade lagen från League Two. Swindon och Crawley har båda möjlighet att hävda sig i League One, och det ska bli väldigt spännande att se vad Crewe kan mäkta med.

:::

Huvudkandidaterna

Mycket talar för att Sheffield United är en av den här säsongens stora favoriter i League One. Sett till förra säsongen så borde de vid det här laget förbereda sig för den kommande säsongen i The Championship, men tack vare slarv så släppte de på upploppet förbi lokalrivalen Sheffield Wednesday, innan de förlorade playoff-finalen på straffar mot Huddersfield. The Blades har också lyckats behålla majoriteten av sina viktiga spelare. Ett väldigt utsatt finansiellt läge försvagar däremot klubbens slagstyrka och riskerar leda till instabilitet under säsongen. Mycket måste fungera för Sheffield United den här säsongen, frågan är om de lyckats hämta sig från förra säsongens besvikelse.

League Ones riktiga alfaklubb den här säsongen kan emellertid bli MK Dons, som har satsat rejält inför säsongen och vars styrelseordförande klart och tydligt har uttalat målsättningen att endast automatisk uppflyttning är ett accepterat resultat. MK Dons har tagit sig till playoff tre säsonger i rad, utan att ha något särskilt vasst anfall. Tidigare säsonger har den hårda konkurrensen varit en ursäkt, men en relativt svagare division den här säsongen gör att där inte längre finns några ursäkter. Med sin spelfilosofi har Karl Robinson, MK Dons manager, vunnit en hel del beundrare, men det börjar bli dags att också låta resultaten motivera uppfattningen.

Inför förra säsongen gjorde klubbledningen i Swindon Town en rätt intressant chansning i tillsättningen av ny manager. Istället för att som brukligt tillsätta något av de vanliga namnen som cirkulerar runt i klubbarna på den här nivån, så valde man den oerfarne men karismatiske Paolo Di Canio. Det var en chansning som lönade sig, Swindon vann League Two överlägset och ser ut att kunna upprepa bedriften den här säsongen.

Sex klubbar har under de senaste fyra säsongerna lyckats uppnå två raka uppflyttningar i The Football League. Och det finns mycket gemensamt med Swindons utveckling under Di Canio med vad vi har kunnat se med lag som Norwich och Southampton. Swindon har gått snabbt framåt, men framgången är byggd på en stabil grund. Från oktober under förra säsongen spelade Swindon 21 ligamatcher på hemmaplan, vann 18 av dem och höll nollan i 17 matcher. Om Swindon lyckas upprätthålla samma nivå och jämnhet i sin prestation den här säsongen så är de återigen högaktuella för automatisk uppflyttning.

Den riktiga jokern i sammanhanget är emellertid Paolo Di Canio själv. Den 44-årige italienaren är måhända en kontroversiell figur, men det råder ingen tvekan om att han gjort succé som manager. Känslan är emellertid också att han är lojal med klubben, och att han verkligen har fäst sig vid Swindon. Den risk som alltid finns med framgång, att en klubbs manager och bästa spelare värvas av större klubbar, är därför måttlig. Som spelare i Swindon måste det hur som helst vara väldigt givande att spela för Di Canio, och det är just magin i den relationen mellan manager, klubb och spelare som gör att jag tror Swindon ligger väldigt bra i League One den här säsongen.

Jag höjer också ett varningens finger för Crewe Alexandra som avslutade förra säsongen i League Two på ett strålande sätt där de var obesegrade under sina 19 sista matcher. När det betydde som mest, i playoff-finalen på Wembley mot Cheltenham, så presterade de också som allra bäst. Att döma av 5-0-krossen av Hartlepool i Ligacupens första omgång i helgen så är formen konserverad. Crewe producerar unga talanger närmast på löpande band, och förhoppningen är att den 18-årige Max Clayton ska kunna ersätta den till Man Utd flyktade Nick Powell på ett bra sätt.

:::

Playoff-träsket

De senaste säsongerna har Notts County varit sin egen kanske värsta fiende när de genom ett alltför kortsiktigt tänkande har slagit krokben för sig själva och deras mer långsiktiga ambitioner. Keith Curle kom till klubben i februari, som dess sjunde manager under de tre senaste åren. Han kan inte ändra klubbens kultur på egen hand, men han kan genom att tänka framåt åtminstone visa vägen. Hittills har han lyckats rätt väl och har under sommaren förstärkt laget med spelare som Joss Labadie, Enoch Showumni och Gary Liddle. Det finns kvalitet i Notts County för att kriga om uppflyttning den här säsongen, så länge klubbledningen kan visa upp det nödvändiga tålamodet.

Få klubbar i England känner kanske till problemen med struliga ordföranden och klubbledningar än Bournemouth. Eddie Mitchell, klubbens ordförande, var en vandrande pinsamhet förra säsongen, men han har förmodligen i alla fall fattat ett rätt beslut i tillsättningen av Paul Groves som ny manager. Den framgång som The Cherries har haft under senare säsonger har inte kommit med rutinerade managerrävar utan under Eddie Howe, en rookiemanager rekryterad internt från klubbens ungdomssektion. Groves är en rekrytering i samma anda.

Bournemouth har också gjort en rejäl satsning inför säsongen och har genom den ryske finansiären Maxim Denim fått ett rejält kapitalinflöde. Men med externt kapital följer också kortare tålamod, och hur mycket förtroendekapital har då Paul Groves att komma med? Om Denim och Mitchell är kapabla att visa upp tålamod, och mycket av det kommer säkert att hänga på opinionen bland supportrarna, så har Bournemouth en god chans att ta sig den långa vägen upp i The Championship.

Det var en tung fjolårssäsong för Preston North End. Experimentet med Phil Brown blev misslyckat och tillsättningen av den karismatiske och viljestarke Graham Westley i januari hann inte bära frukt, och laget slutade till sist på den nedre halvan. Under sommaren har Westley inte ödslat någon tid på att rensa upp i spelartruppen och plocka in en mängd nya spelare, bland dem Lee Holmes, David Amoo, John Mousinho, Scott Laird och Lee Trundle. Westley har ett tungt jobb framför sig att vinna supportrarnas förtroende, men om han lyckas med det och om Preston får en bra start på säsongen, då hägrar en playoff-plats.

:::

Nedflyttningsstriden

League One är divisionen inom engelsk ligafotboll med det svettigaste nedflyttningshotet, i och med att hela fyra lag flyttas ned till League Two varje säsong. Det gör att fler lag varje säsong dras in i nedflyttningsstriden, på samma sätt som det generellt också gör livet svårare för nykomlingar från League Two.

Man kommer inte från känslan att League Ones främsta problembarn den här säsongen kommer vara Portsmouth. Med bara dagar kvar till säsongens start finns där knappt några seniora spelare kvar i klubben, ägarsituationen är ytterst oklar och klubbens hela existens är och förblir hotad. Portsmouth är en klubb i fritt fall, och allt annat än ytterligare en nedflyttning den här säsongen är att betrakta som kanske inte bara en stor framgång utan ett mirakel. Särskilt som de inleder säsongen med ett avdrag om tio poäng. Frågan är kanske inte först och främst hur Portsmouth slutar säsongen, utan huruvida de ens får chansen att börja den.

Oro inför framtiden präglar också Leyton Orients tillvaro. West Hams planerade flytt till OS-arenan, i Leytons område av London, ses som ett hot mot klubbens supporterbas, och det har också uppstått tvivel om ägaren Barry Hearns fortsatta vilja att finansiera klubben. En mer påträngande oro är dock vad som sker på fotbollsplanen den här säsongen, där laget ser ut att behöva brottas med ordentliga problem. Förlusten av mittfältaren Stephen Dawson till Barnsley är ett tungt tapp, under en svag fjolårssäsong för laget så vann The O:s tio matcher av 20 och spelade sju oavgjorda med honom på planen. Russell Slade, Leytons manager, är pressad efter förra säsongens resultat, och han måste uppnå bättre resultat den här säsongen men med mindre resurser.

Helt rättvist är det kanske inte att beskriva Hartlepool United som ett lag på nedgång. De har slutat på plats 15, 19, 20, 16 och 13 under de fem säsonger de tillbringat i League One sedan återkomsten från League Two. Ändå är känslan den här säsongen att Hartlepool måste prestera bättre än sina förutsättningar för att inte dras in i nedflyttningsstriden. Den tunga 0-5-förlusten i Ligacupen mot Crewe, en av League Ones nykomlingar, lämnar också ett visst budskap. En ljuspunkt i tillvaron är klubbens lovande unga talanger, inte minst då Luke James, Jack Baldwin och Darren Holden. Frågan är om Neale Cooper hinner få ordning på laget innan det är för sent.

Jeff Bonser har ägt och styrt Walsall i mer än två decennier, vilket gett klubben stabilitet på bekostnad av någon egentlig ambition. Det har emellertid fått fansen att börja misströsta, och även Bonser själv verkar ha börjat tröttna, då han öppnat för försäljning av både klubben och dess arena. Men tröstlösheten märks inte bara vid sidan av fotbollsplanen utan också på den. Hela nio av lagets viktigaste spelare har lämnat klubben under sommaren, och Dean Smith, Walsalls manager, har ett tungt jobb att göra på transfermarknaden i augusti. Smith har ett ännu tyngre jobb framför sig att hålla Walsall kvar i League One.

:::

Kuriosa

45 nationaliteter finns representerade i League One, utöver brittiska eller irländska spelare, vilket gör League One till den mest kosmopolitiska av tredjedivisioner. Flest spelare kommer från Frankrike, som är representerade med 14 spelare.

:::

Be Champions!!

Publicerad 2012-08-15 kl 16:30

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER