Vad krävs för att överleva i Premier League?

Southampton möter Aston Villa i en för dem otroligt viktig match hemma på St Mary’s, samtidigt som West Ham tar emot Sunderland hemma på Upton Park. Reading å sin sida beger sig till The Hawthorns för en tuff bortamatch mot West Brom som hoppas på att repa sig efter förra omgångens förlust.

Förra säsongen var något speciell i och med att samtliga tre nykomlingar lyckades hålla sig kvar i Premier League. Två av de tre inte bara överlevde, utan nådde faktiskt också relativt stora framgångar. Man kan nog tänka sig att Brian McDermott, Sam Allardyce och Nigel Adkins samtliga slängt ett och annat getöga på Swansea, Norwich och QPR för att se vad de gjorde rätt, vad de undvek och vad de lyckades med.

Det går nämligen att hitta några gemensamma nämnare.

:::

Premier League är långdistanslöpning, inte sprint. Ett vanligt mönster genom åren har varit att nykomlingarna inleder väldigt piggt, samlar på sig en hel del poäng innan jul, för att därefter falla samman. Blackpool är ett inte minst tydligt exempel på just detta. Strax efter julhelgen låg laget åtta i Premier League, men lyckades därefter ta endast 14 av 63 möjliga poäng. Något som ledde till att de åkte ur Premier League på dagen ett år efter att de först vunnit playoff-finalen som tagit dem dit. Gemensamt för de tre nykomlingarna förra säsongen var att ingen av dem hade någon direkt spektakulärt bra start, utan presterade i huvudsak jämnt över säsongen som helhet.

Men en snabb spurt hjälper. Med tio matcher kvar av säsongen såg QPR:s situation närmast hopplös ut, de låg parkerade under nedflyttningsstrecket och med återstående matcher mot Man Utd, Man City, Liverpool, Tottenham och Chelsea. Men de plockade poäng i samtliga sina sex hemmamatcher och undvek nedflyttning med en ynka poäng. Wigan spurt var om möjligt ännu mer imponerande, de vann inte en enda match på tre månader mellan augusti och november, men vann sju av sina sista 10 matcher, inkluderandes segrar mot Man Utd, Arsenal, Liverpool och Newcastle.

Lugn och ro. Fullständig harmoni är kanske en orealistisk önskedröm, men allting är relativt. Blackburn och Wolves är exempel på detta från förra säsongen, där Blackburn som lag förmodligen föredrog att spela på bortaplan framför häcklandet på hemmaplan, och där Wolves ägare helt utan anledning beslöt sig för att bygga en ny läktare mitt under säsongen. Gå några säsonger tillbaka och vi kan spåra mycket av Newcastles sorti ur Premier League tillbaka till den spända relationen mellan klubbstyrelsen, spelare och supportrar. Det mesta var emellertid tämligen lugnt och fint hos de tre nykomlingarna förra säsongen, även om det stundtals strulade hos QPR.

Betydelsen av bra management. Att förra säsongens nykomlingar var betjänta av väldigt bra managers bekräftas extremt tydligt av att två av dem omedelbart efter säsongen fick nya jobb i betydligt större klubbar, nämligen Aston Villa samt Liverpool. Det mer än något annat reflekterar värdet på det jobb som Paul Lambert och Brendan Rodgers investerade i Norwich och Swansea. Om ett byte ändå görs så är det viktigt att det genomförs på ett bra sätt, som i QPR när Neil Warnock fick gå för att omgående ersättas av Mark Hughes. När det genomförs fel, som i Wolves när sparkningen av Mick McCarthy följdes av ett makalöst inkompetent agerande av Wolves ledning, så blir också konsekvenserna väldigt dyrbara.

Kvaliteten på värvningarna. Det finns två aspekter som ett nykommet lag i Premier League måste behärska. För det första måste de förhindra de cirklande gamarna i Premier League att plocka deras bästa spelare, som de är benägna att göra från de klubbar som säsongen innan presterat bra i The Championship. Men för det andra så handlar det också om att både värva rätt spelare och att i större mening också värva rätt. QPR värvade hela 14 spelare inför förra säsongen, med högst varierad framgång. QPR var också mer benägna att värva mer profilstarka namn. Norwich och Swansea värvade å andra sidan spelare som kunde ses som betydligt mer ”realistiska” för dem, och lyckades väldigt väl med just den taktiken. Det är alltså inte bara en fråga om att värva bäst spelare, utan om att värva bäst spelare för laget.

:::

Hur ser det då ut för den här säsongens tre nykomlingar med avseende på dessa fem överlevnadsknep? Det är möjligt att åtminstone utvärdera vad avser de sista tre. Vad avser deras uthållighet över säsongen som helhet respektive förmågan till spurt kan vi bara invänta utfallet.

Southampton känns som en klubb i betydligt mer lugn och ro nu än vad som var fallet för några år sedan. Klubben har också värvat väldigt bra under sommaren, även om även de möjligen visar tendenser till att likna QPR:s mer offensiva värvningstaktik. Nigel Adkins är tveklöst en respekterad manager, men det återstår att se hur han klarar sig på Premier League-nivån. Inte minst den sista matchen mot Arsenal gav viss anledning att ifrågasätta hans taktiska kallsinthet och förmåga till risktagande.

Reading är en klubb som ligger rätt bra till i samtliga tre aspekter. Klubben är stabil, åtminstone för nuläget, med nytt ryskt ägande men med bibehållen klubbledning. Laget har värvat starkt och imponerande under sommaren och Brian McDermott visade under förra säsongen att han har en rätt bra idé om hur han vill att Reading ska spela fotboll.

West Ham är kanske den klubb som sett till värvningarna mest liknar QPR från förra säsongen. Det har stundtals varit lite wild and crazy, och mest galet av dem alla var kanske lånet av Andy Carroll från Liverpool. Det är oklart om man kalla det för lugn och ro, men det finns åtminstone en målmedvetenhet hos West Hams ägare som driver klubben framåt. Och i Sam Allardyce har klubben måhända inte en spännande manager, men åtminstone en manager som vet vad som krävs för lite mindre lag att hålla sig kvar i Premier League.

:::

“Vem bryr sig om Europa egentligen, det är ju inget annat än förströelse.” – En på sitt sätt rätt skön kommentar från torsdagens blogg.

:::

Be Champions!!