Brian Clough tog tillsammans med Peter Taylor över Nottingham Forest strax efter nyår 1975. Det tog dem båda två år att göra Forest till ett Division One-lag, det vill säga ta laget till den högsta divisionen. Men det var som skedde sedan som skulle placera Forest i engelsk fotbolls historieböcker, och som skulle få Brian Clough att allmänt betraktas som en av engelsk fotbolls främsta managers någonsin.
Redan under klubbens säsong, 1977/78, i vad som nu kallas för Premier League så gick Nottingham Forest hela vägen och blev engelska mästare. Det är talande att ingen klubb har mäktat med en sådan bedrift därefter. På inhemsk framgång följde europeisk, och ligatiteln omsattes i två raka segrar i Europacupen, mot Malmö FF i finalen 1978 och mot Hamburg i 1980 års final. I samband med denna makalösa framgångsperiod vann Forest också Ligacupen två gånger i rad.
Det var en tid under vilken engelsk fotboll var främst i Europa. Sex år i rad vann engelska klubbar Europacupen. Det som imponerade med Nottingham Forests lagbygge vid den här tiden var inte bara resultaten, utan den kreativa, flödande och fantasifulla spelidé med vilken Brian Clough format laget, tillsammans med den för honom så särpräglade andan av sportslighet.
Verkligheten skulle emellertid till sist komma ifatt Nottingham Forest. Vid Brian Clough höll man dock fast genom hela 1980-talet och en god bit in på 1990-talet. Eller om det kanske egentligen var så att det var Brian Clough som höll fast i Nottingham Forest. Om det går att tvista länge. Att relationen blev så långvarig var förmodligen både till nackdel för Forest, som trots två cuptitlar mot slutet av 1980-talet ändå befann sig i gradvist förfall, och för Clough själv som fick allt större problem med alkoholen och livet.
Symboliskt nog såg Brian Cloughs era i Nottingham Forest sitt slut i samband med födelsen av Premier League. Dess första säsong såg Man Utd vinna sin första ligatitel på 26 år men såg också samtidigt Nottingham Forest åka ur Premier League efter 16 framgångsrika säsonger i Englands högsta division. Ett öde som Forest ännu inte återhämtat sig ifrån.
:::
Under 18 långa år var Brian Clough manager i Nottingham Forest. Men under de 18 därpå följande åren har Forest å andra sidan anställt och därefter avskedat 18 managers. Dave Bassett, Ron Atkinson, Joe Kinnear, Gary Megson, Billy Davies och Steve McClaren är samtliga bland dem som försökt och i någon mån misslyckats.
Det är en tämligen enastående personalomsättning motsvarande alltså en manager per år. Annorlunda uttryckt, Nottingham Forest har under hela Premier League-eran haft en personalomsättning på managerposten om exakt 100 procent.
Lagets prestationer har varit därefter. Under 1990-talet dansade Forest lina mellan å ena sidan Premier League och å andra sidan The Championship, eller The Football League First Division som det hette på den tiden. Det fanns fortfarande rester av den gamla magin kvar i klubben. Men alltsedan millennieskiftet har Nottingham Forest stadigt befunnit sig nedanför Premier League, dess stjärnglans och dess miljoner.
Ambitionerna har ofta varit höga men nästan lika många gånger också kommit på skam. Förhoppningar om uppflyttning till Premier League har istället lett till kamp för att hålla sig undan nedflyttning från The Championship. En kamp som inte alltid varit framgångsrik. Tre raka säsonger mellan 2005 och 2008 befann sig Nottingham Forest i League One.
:::
Hur kommer det sig då att Nottingham Forest har bedrivit en sådan vansinnig personalpolitik under alla dessa år? Kanske kan svaret på mer än ett enda sätt spåras tillbaka till just Brian Clough, och dennes tid med såväl enorm framgång som förslitande problem.
Den mest uppenbara tolkningen är så klart att Brian Cloughs skugga vilar tung över klubben och alla hans efterträdare. Måtten på framgång har definierats utav honom och under de förutsättningar som Nottingham Forest under Premier League-eran är tvingade att arbeta med så är i praktiken alla dömda att misslyckas.
Ett annat mer psykologiskt skäl kan vara att klubben genomlevde ett decennium under en managers fullständiga dominans, utan att denne egentligen hade kontroll ens över sig själv. Det var först efter att Forest åkte ur Premier League som klubben lyckades bryta sig fri. För även om Clough var genial, en jätte och en legend i klubben, så hade han också en förmåga att skapa konflikt.
Möjligen har med detta ett misstroende institutionaliserats mellan klubb och manager. ”Aldrig mer”, kan man tänka sig att Forests klubbledning om inte tänkte så i alla fall kände. Bättre då att avsluta en relation preventivt än att ännu en gång utsätta sig för ens en liknande situation. Och kanske är det i ljuset av detta vi ska se beslutet att för något drygt år sedan sparka Billy Davies.
:::
Inom organisationsteori talar man ofta om en så kallad ”förändringsfälla”. Det vill säga, när en organisation genomför en förändring som inte blir helt lyckad, vilket förändringar väldigt sällan blir, och därför beslutar sig för att genomföra ytterligare en förändring och därmed uppnå ännu en icke perfekt lösning, och så vidare. Organisationen har då fastnat i en fälla utav ständiga förändringar, och där det inte längre finns någon karta eller kompass för personerna i organisationen att orientera sig efter. Frustration och förvirring tilltar.
Det är inte svårt att översätta till en fotbollsklubb där ständiga managerbyten leder till en tilltagande förvirring om vilka regler som gäller, vilken taktik som ska tillämpas, hur träningen genomförs och så vidare. Med förvirring följer otrygghet och med detta som bakgrund är det inte alls märkligt att Nottingham Forest i avgörande matcher under det senaste årtiondet har haft en viss benägenhet att vika ned sig, att inte uppnå sin egna potential vid just rätt tillfälle.
Det är också i spåret av dessa ständiga förändringar som det sker en form utav inkrementell justering av lagets fotbollsideologi. Så går det alltså till när ett spel baserat på Brian Cloughs idéer om bollen på marken helt plötsligt, likt en fotbollens variant utav viskleken, har plötsligt har placerats i händerna på en Alex McLeish fostrad i stereotypiskt brittiska tankar om avvaktande defensiv och spel i luften.
Förhoppningar om Nottingham Forests framtid är intimt kopplade till de nya ägarna, den kuwaitiska familjen Al Hasawi, som köpte klubben i somras. Det är förhoppningar som inte bara borde ha att göra med det klassiska när det kommer till utländska ägare av engelska klubbar, det vill säga mer eller mindre begränsat kapitalinflöde.
Snarare borde förhoppningen vara att med nya ägare, och avslutningen på Nigel Doughtys 13-åriga period som styrelseordförande, så kan Nottingham Forest äntligen skaka loss det ok som Brian Cloughs historia och arv placerat på klubbens axlar, och börja se framtiden an med tillförsikt.
:::
Den tidiga matchen i The Championship idag är East Midlands-derbyt mellan Nottingham Forest och Derby County, på Derbys hemmaplan. En match väl värd att se för samtliga då Premier League-fotbollen ändå sparkar igång först klockan 16 idag. Det är dessutom ett också med engelska mått mätt hetsigt derby, med många klassiska möten mellan lagen där humöret inte alltid har varit på topp.
https://www.guardian.co.uk/sport/blog/2013/jan/18/joy-of-six-nottingham-forest-derby
Just Brian Clough är så klart en gemensam nämnare mellan dessa båda klassiska klubbar från en tid i engelsk fotboll innan Sky och Premier League. Att Nigel Clough därtill är manager för Derby gör läget desto mer speciellt. Arvet från Clough lever alltså vidare, och då inte bara i den just för det här derbyt instiftade Brian Clough Trophy, om vilken det kämpas varenda gång dessa båda klubbar möts.
Det är också en match som rent tabellmässigt är betydelsefull för både Forest och Derby. Båda klubbarna nosar på playoff-platserna i The Championship, vardera tre respektive sex poäng nedanför strecket. Konkurrensen om dessa platser är hård den här säsongen, och att någon av dessa båda klubbar ska lyckas nå playoff är kanske osannolikt, men en vinst idag vore helt klart en bra början.
:::
Dagens matcher: Liverpool vs Norwich, Man City vs Fulham, Newcastle vs Reading, Swansea vs Stoke, West Ham vs QPR, Wigan vs Sunderland, samt West Brom vs Aston Villa (18:30).
Många blickar kommer att riktas på Liverpools och Man Citys matcher inför morgondagens stora drabbningar. Mest intressant för dagen tycker jag dock den sena kvällsmatchen är mellan de båda Midlandsrivalerna West Brom och Aston Villa. Ett lag i något utav fritt fall mot ett annat lag som är piskade att börja klättra uppåt i tabellen.
:::
Viktigt för Arsenal att ha lyckats förlänga kontraktet med Theo Walcott. Det var inte ett frågetecken som den klubben behövde ha hängande över sitt huvud inför och under vårsäsongen.
:::
Be Champions!!