Om vi tittar lite närmare på Premier League-tabellen så säger den oss några rätt enkla och konkreta saker. Dels att Man City i nuläget ser ut att vara på god väg att tappa sin tappert förvärvade ligatitel. Dels att detta till stor del beror på två skäl.
Ett, Man City vinner för få matcher. Både Man City och Man Utd har förlorat precis lika många matcher. Sex matcher utgör skillnaden mellan de båda klubbarna. Sex matcher som Man Utd vunnit, och sex matcher i vilka Man City bara har fått oavgjort.
Två, Man City gör gör få mål. Defensiven förklarar onekligen inte varför Man Utd ligger före Man City i ligan. Laget har totalt släppt in 24 mål att jämföra med Man Utds 31. Man City har emellertid gjort blott 50 mål, inte en föraktfull siffra, men den måste jämföras med Man Utds 64 mål.
Detta är enkla tabellmatematiska fakta. Men av det blir vi inte så värst mycket klokare av vad detta då kan tänkas bero på. Hur kommer det sig att Man City vinner för få matcher och gör för få mål?
En enkel förklaring är kanske att det blott handlar om oflyt. Tillfälligheterna som konspirerar helt enkelt. I den här kategorin är det också möjligt att prata löst om ineffektivitet utan att för den sakens skull fundera på vad denna ineffektivitet i så fall beror på. En egenskap i det här förklaringspaketet är att det placerar orsaken utanför klubbens egna kontroll.
En annan väg att vandra är att säga att lagets anfallsspelare kort och gott är för svaga som kollektiv betraktat. Roberto Mancini har onekligen vandrat denna väg när han påstår att skillnaden utgörs av Robin van Persie. Man Utd har honom, Man City har honom inte.
En intressant teori, men om man sitter på Man Citys anfallsbesättning innehållandes Sergio Agüero, Carlos Tevez, Edin Dzeko och, under en halv säsong, Mario Balotelli, utöver andra offensiva krafter såsom exempelvis David Silva, så finns nog egentligen få skäl att klaga.
Den här bloggen kommer att lägga de här två förklaringarna åt sidan för att se om det möjligen kan vara så att Man Citys anfallsproblem skulle kunna ha en taktisk förklaring.
:::
Symptomen fanns där redan förra säsongen, när Man City trots det blev ligamästare. Målen flödade inledningsvis, och i slutänden var det just det och inget annat som avgjorde ligan. Men vad den säsongen led så sinade också Man Citys målproduktion till viss del. Motståndarna började få grepp om hur de ville anfalla.
Om vi ser till antalet skott och målchanser per match så ligger Man City högt den här säsongen. Laget skjuter i genomsnitt 17,4 gånger per match, en siffra som bara överträffas av Tottenham och Liverpool. Två andra klubbar som lustigt nog också de har problem med effektiviteten i sitt målskytte. Det är emellertid en siffra som styrker synen på Man Citys anfall som ineffektivt.
Men, den höga statistiken gällande antal skott och målchanser per match säger egentligen ingenting om kvaliteten på dessa skott och målchanser. Hur öppna och farliga är de, från vilka lägen tar Man City sina avslut? Om vi vill lära oss mer om det bör vi ta två aspekter i beaktande: Hur tenderar Man City att göra sina mål, samt hur ser Man Citys offensiva uppbyggnadsspel ut?
Om vi försöker bryta ned skillnaden i målproduktion mellan Man City och Man Utd så består den i att Man City gör betydligt färre mål än Man Utd i såväl öppet spel som på fasta situationer. Med 29 mål från öppet spel producerar Man City elva färre mål än Man City, vilket är nästan hela skillnaden. På fasta situationer gör Man City sju mål färre än Man Utds 19.
Vad är då problemet med Man Citys öppna spel? Svaret på det står att finna i karaktären på det offensiva uppbyggnadsspelet.
En kartläggning av de båda lagens passningsspel är avslöjande. Man City visar upp en annan balans mellan kort och långt spel. Med ett högre bollinnehav per match och med betydligt fler korta passningar per match, Man City slår 5% fler korta passningar i snitt per match än Man Utd, så ges bilden av ett Man City som försöker bryta ned ett samlat motstånd.
Man Utd är å sin sida inget oävet lag när det kommer till bollinnehav och ett säkert kortpassningsspel, men de har i högre utsträckning blandat in ett längre passningsspel i sitt spel än Man City, närmare bestämt cirka 13% fler långa passningar per match. Där Man City spelar mer på instick centralt så fokuserar Man Utd i högre utsträckning på inlägg.
Förra säsongens mönster återkommer med andra ord. Man City försöker anfalla centralt där motståndarna i hög utsträckning vet att anfallen kommer och en högre utsträckning av kort passningsspel ger rimligtvis motståndet mer tid att samla sitt försvarsspel.
Inget annat lag i Premier League slår färre långa passningar per match än Man City, och som en följd så får de svårt att dra isär sina motståndare. Det är ett fenomen som speglar såväl Man Citys spelarmaterial som Roberto Mancinis taktiska modell.
:::
Det talas ibland om en plan B inom fotboll, annorlunda uttryckt möjligheten att variera och hitta alternativa metoder i sitt anfallsspel. Det är förmodligen ingen tillfällighet att det är Edin Dzeko som gjort flest mål i Man City den här säsongen. Han tillför annorlunda spelaregenskaper.
Det finns två sätt att angripa ett taktiskt anfallsproblem av det här slaget.
Ett sätt är att betrakta det som ett individuellt problem och försöka åtgärda det genom att plocka in nya spelare. Det vill säga, byta ut rådande spelare mot nya som kan tillföra ny energi och utgöra ett hittills okänt hot för motståndarna i Premier League. Metoden är beprövad och stundtals framgångsrik. Myntets baksida är att effekten sällan är beständig och att karusellen då tvingas ta ett varv till.
Ett annat sätt är att se det som ett institutionellt problem och försöka skapa en taktisk flexibilitet som uppmuntrar mångfald i anfallsspelet. Svårigheten är att hitta spelartyper som kan hantera sådan komplexitet. Fördelen är att det erbjuder fler sätt att ta sig fram till öppna målchanser och gör det svårare för motståndarna att försvara sig.
Det första kan åstadkommas med kapital. Det andra kan åstadkommas genom arbete. Jag har min lilla aning om hur Man City kommer försöka lösa sitt rådande anfallsdilemma.
:::
Be Champions!!