Goda skäl att vara nyfiken på Southamptons framtid

Det är särskilt imponerande när man betänker att Southampton har uppnått detta från ett läge där klubben befann sig i ett chocktillstånd efter att ha åkt ur The Championship, där klubben befann sig i ett oorganiserat kaos fyllt av interna maktstrider och en ständigt snurrande managerkarusell, och där klubbens ekonomi var slagen i spillror. Men ur den askan har Southampton rest sig likt en fotbollens fågel fenix.

Southampton hade en trög start på den här säsongen, den första i Premier League. Det var troligtvis inte alls märkligt, många av lagets spelare var ovana vid nivån och hade bara något drygt år tidigare spelat fotboll på League One-nivå. Det inledande spelschemat var dessutom synnerligen tufft. Men laget växte så smått in i säsongen, spelare som Morgan Schneiderlin, Jack Cork, Jay Rodriguez och Rickie Lambert tog alltmer utrymme på planen. Ett utrymme ovanför nedflyttningsstrecket hade börjat skönjas.

I det läget var det naturligtvis ett väldigt tufft beslut av Nicola Cortese, Southamptons styrelseordförande, att ge Nigel Adkins sparken. Adkins var mycket uppskattad bland såväl spelare som supportrar, och hans framgångar under sin tid i klubben var ofrånkomliga. Men Cortese såg en ljusare framtid för Southampton med Mauricio Pochettino som manager, och rätt eller fel så kan man i alla fall inte anklaga Cortese för att ducka för de svåra och kontroversiella besluten.

Utöver upprördheten över att till synes utan skälig grund ge Nigel Adkins sparken så var farhågan av lätt insedda skäl att beslutet att byta manager skulle bryta Southamptons så kallade momentum. Laget var ju på uppgång i tabellen, och nu skulle en ny manager behöva skolas in. Det var inga orimliga farhågor, men dessa har också visat sig onödiga. Southampton har inte förlorat momentum, snarare menar en del att laget har växt ytterligare en dimension under Pochettinos ledarskap.

:::

Med Southampton har Premier League fått ännu en klubb som med goda skäl siktar på att etablera sig på eller runt tabellens övre halva. Klubben bidrar på sitt sätt till ligans taktiska utveckling samtidigt som den med goda finanser och en stark egen talangutveckling är ett föredöme för andra klubbar. Som klubb betraktat ökar alltså Southampton både ligans kvalitet och konkurrenskraft.

Stark organisation

Bakom varje starkt fotbollslag finns en kraftfull organisation. Southampton har till sist lyckats hitta en god ordning och rollfördelning där lagets utveckling och fotbollsbeslut fattas av managern samtidigt som styrelsen och dess ordförande, i det här fallet Nicola Cortese, förstår sin roll och håller sig till den. Det vill säga att formulera klubbens strategi och resursfördelning samt tillsätta och avsätta en manager att sköta det operativa genomförandet.

Starka finanser är också en grundförutsättning. Och här har Southampton visat muskler såväl inför som under säsongen. De har spenderat mer pengar på att förnya och utveckla sin spelartrupp än vad exempelvis Reading i motsvarande situation har gjort. Samtidigt har klubben vinnlagt sig om att behålla kärnan av de spelare som fört laget uppåt i divisionerna. I det avseendet har man följt en annan linje än framför allt QPR. Inte bara tillgång till utan också användning av resurser har varit ändamålsenlig.

Ett skäl till detta är Southamptons erkänt starka och produktiva ungdomsakademi. Från den akademin har några av Englands mest lovande spelare examinerats. Southampton tvekar inte heller att använda dessa talanger i sitt a-lag, exempel på detta är naturligtvis Adam Lallana och Luke Shaw, vilket ger laget en starkare bredd och kvalitet. Men flera unga talanger säljs också vidare till större klubbar, vilket är en finansiell plattform för klubben som ger dem möjlighet att utveckla klubben vidare. Gareth Bale till Tottenham, Theo Walcott och Alex Oxlade-Chamberlain till Arsenal är några exempel på sådana försäljningar.

Paradoxalt nog gick det att skönja styrkan i Southamptons organisation också i beslutet att byta ut Nigel Adkins. Till skillnad från i flera andra klubbar så sparkades inte managern närmast reflexmässigt utan där fanns en väldigt tydlig plan för vad som skedde därnäst. En ersättare var redan identifierad och säkrad och någon oro eller osäkerhet hann därför aldrig uppstå. En sådan tydlig målmedvetenhet går inte att uppnå utan en stabil beslutsstruktur i klubben.

Taktisk innovation

Vad som också talar för Southampton och klubbens framtid är att där finns en tydlig spelidé, som också blivit mer markerad med Mauricio Pochettino som manager, även om grundbulten fanns där även med Nigel Adkins. Hög press är här nyckelordet, där Southampton ligger högt med sin backlinje och där redan anfallare och offensiva mittfältare pressar motståndarnas bollhållare.

Ambitionen är naturligtvis att snabbt vinna tillbaka bollen efter att den gått förlorad. Detta är samma grundfilosofi som i Barcelona, om än med vissa distinkta skillnader. Engelska klubbar är dock inte helt vana vid den här taktiken, men utsätts alltmer för den i det europeiska cupspelet. Därmed finns det skäl att tro att Southampton kan ge ett positivt taktiskt bidrag till Premier League som helhet.

I det egna uppbyggnadsspelet tenderar Southampton att ta det långsamt och kontrollerat inledningsvis från egen planhalva för att därefter försöka iscensätta en tempoväxling med snabbt one touch-spel för att bryta igenom motståndarnas försvar. Denna kombination av hög press och tempoväxling var vad som gjorde Athletic Bilbao framgångsrika i förra säsongens europeiska cupspel, och det är alls ingen tillfällighet att Mauricio Pochettinos kanske främsta mentor är Marcelo Bielsa.

Det här har också varit en ytterst framgångsrik strategi mot de engelska storklubbarna. Vinster mot Man City, Liverpool och Chelsea vittnar om detta, därtill övertygande vinster. Southampton förlorade förvisso mot Man Utd på Old Trafford, men det var inte en match som Man Utd hade någon större kontroll över. Southampton har framgångsrikt lyckats störa kortpassningarna i dessa lags uppbyggnadsspel.

Lika framgångsrika har Southampton inte varit mot klubbarna längre ned i tabellen som tillämpar ett mer direkt och långpassningsbaserat spel. Skälet är enkelt, mot dessa lag fyller inte Southamptons höga press-spel en lika central funktion. Likaså tvingas Southampton i högre utsträckning att inleda sitt offensiva spel längre ned i planen. Mot detta måste Southampton hitta ett motvapen.

Att spela med hög backlinje i Premier League är naturligtvis en riskabel taktik defensivt. Och Southampton har också haft vissa problem med sitt försvarsspel och är en av de klubbar som släppt in flest mål i ligan. Men vad säsongen har gått så har detta facit förbättrats, till stor del för att grovjobbare som Jack Cork och Morgan Schneiderlin har blivit alltmer bekväma i sina roller.

Framtida utveckling?

Southampton har nu en stark och välbalanserad spelartrupp, präglad av såväl ungdomlighet som inslag av värdefull erfarenhet. Det finns talangfulla spelare på de allra flesta positionerna på planen.

Det finns finansiella muskler i Southampton och en förmåga att stå för tämligen intressanta värvningar. Inför den här säsongen så fick köpen av Nathaniel Clyne, jagad av flera andra Premier League-klubbar, och inte minst Gaston Ramirez från Bologna många att höja på ögonbrynen.

Mauricio Pochettino har visat sig vara en utmärkt taktiker, vad han under mellansäsongen måste demonstrera är att han också är en skicklig truppstrateg, som klarar av inventera sin spelartrupps styrkor och brister, analysera vad som kan göras för att förbättra och förstärka den, samt se till att detta genomförs.

I Espanyol gavs han aldrig riktigt den möjligheten, då det var en klubb med stora ekonomiska problem. I Southampton har han större möjligheter. Många hoppas så klart att han ska kunna ha samma effekt för Southampton i det avseendet som Michael Laudrup har haft för Swansea, det vill säga hitta rejäla fynd på den spanska spelarmarknaden.

Kanske kan Pochettino ta några råd av Laudrup i samband med att de båda lagen möts i eftermiddag. Om han lyckas så har Southampton goda chanser att till de kommande säsongerna konkurrera på allvar om någon av de europeiska cupplatserna.

:::

Dagens matcher: Fulham vs Arsenal, Norwich vs Reading, QPR vs Stoke, Sunderland vs Everton, Swansea vs Southampton, West Brom vs Newcastle, samt West Ham vs Wigan.

Mängder av matcher med betydelse idag. Brutalt viktig match för Stoke borta mot QPR, som pendlar mellan hopplöshet och någon idé om att greppa det allra sista halmstrået. Sunderland måste visa att förra helgen inte bara var ett enstaka blixtnedslag, och står inför en tuff hemmamatch mot Everton. Wigan och Newcastle har tuffa bortamatcher men också möjlighet att plocka viktiga poäng mot klubbar som inte har så väldigt mycket mer att spela för.

Detta i nedflyttningsstriden. Och längre upp i tabellen så har Arsenal så klart möjlighet att vid vinst borta mot Fulham invänta en för dem potentiellt ytterst givande söndag.

:::

Be Champions!!