Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Stoke måste balansera princip med praktik

Något ironiskt är det ju att jag i samband med Alex Fergusons avgång och David Moyes flytt lite allmänt ointresserat undrade vem det egentligen var som kom därefter i termer av lång tid på sin nuvarande arbetsplats. Snabbt och bekäftigt kom så klart svaret Tony Pulis, och kanske någon vecka eller två senare så visar det sig att han får sparken från Stoke.

Rättare sagt, Stoke och Tony Pulis har gemensamt kommit överens om att bryta kontraktet. Vilket naturligtvis bara är ett finare och mer diplomatiskt sätt att säga precis samma sak. Konsekvensen blir hur som helst densamma, ännu en managerförändring i en klubb som spelar i Premier League nästa säsong. Det kommer inte vara mycket som är sig likt.

Man kan väl inte med bästa vilja i världen säga att det kommer som någon större överraskning. Jag har hissat flaggan i nästan en hel säsong att det kan vara läge för Stoke att se sig om efter ett alternativ. Tony Pulis har verkat aningslös om hur han ska ta sig vidare med Stoke, det har spenderats mycket pengar utan att det har omsatts i en förstärkt tabellposition, och mycket tyder på att Pulis tappat förtroende såväl bland spelare som supportrar.

Men att det inte längre funkar för Stoke med Tony Pulis är ju en sak att komma fram till, och kanske till och med en rätt lätt sak. Problemen uppstår när man ska försöka tänka vidare i nästa steg: Jaha, men sen då? Vem ska Stoke anställa som ersättare till Tony Pulis, vad är nästa steg för Stoke?

Det är ju en inte helt enkel problemställning. Nu har det ju ryktats om Roberto Martinez som ersättare – naturligtvis, förmodligen kommer han nämnas som aktuell för varenda jobb till dess att han faktiskt väljer ett. Det känns dåraktigt på fler sätt än ett. Det brukar pratas om filosofi i sådana här sammanhang, men att gå från Stoke till Roberto Martinez andas inte någon egen filosofi utan snarare brist på egen filosofi.

Det går även att betrakta det praktiskt. Stoke är ett lag som oerhört tydligt har prioriterat det defensiva. Den anfallsidé som Stoke arbetat med, och därmed spelartruppens egenskaper, är fullständigt väsensskild från de idéer om fotboll som Martinez representerar. Det är kort och gott en dålig fit, och det skulle ta alltför lång tid att ändra på det.

En ersättare måste naturligtvis ha en egen idé och egen filosofi om hur han vill att sitt lag ska spela fotboll, men i det avseendet också utgå från den verklighet som Stoke som lag trots allt representerar. Principer och praktik måste helt enkelt smälta samman till en fruktsam helhet.

:::

På något vis känns det som om det finns många beröringspunkter den här säsongen mellan Stoke och Sunderland. Båda lagen underpresterar, båda lagen fann sig indragna i en nedflyttningsstrid, båda lagen har haft problem att hitta kreativitet i sitt anfallsspel, och båda lagen har, om än på olika sätt, valt att sparka sina managers.

I det sista valde de båda klubbarna dock lite olika strategi. Sunderland kom med sju matcher kvar på säsongen fram till att det fick vara nog med Martin O’Neill och sökte istället den kortsiktiga ny manager-effekten. Stoke å sin sida valde att hålla ut säsongen ut för att därefter, mer eller mindre omedelbart, dra ett streck över relationen med Tony Pulis.

Martin O’Neill skulle så klart kunna vara ett alternativ för Stoke. Med tanke på någon form av personlig revanschlusta hos honom skulle det kanske vara en möjlig idé. Samtidigt känns O’Neill och Pulis på några sätt lite för lika, poängen med förändring måste trots allt vara att något ska förändras. Dessutom kan jag tro att Stokes klubbledning nog är lite tveksamma till O’Neill, sett just till hur det slutade med Sunderland.

:::

Kandidaterna finns inte i överflöd. Till stor del beror detta på importen och framväxten av så kallat ”principiella managers”. Färre motsvarar dock önskemålen om pragmatism i det här fallet. De som finns är ofta upptagna och Stoke har inte så mycket att vinna på att tråla i lägre divisioner, de kan knappast få något där som de inte redan hade med Tony Pulis.

Den manager som för mig framstår som den vettigaste, och möjligen mest sannolike kandidaten för jobbet, är Harry Redknapp.

Personligen tror jag säkert han skulle vara väldigt intresserad. Jag tror inte han är särskilt genuint intresserad av att tillbringa sina dagar i The Championship, och allra helst inte med att försöka reda upp den röra som är QPR. Troligtvis skulle han även älska att jobba i en klubb med en ägare som är både kapabel och villig att spendera lite deg.

Från Stokes sida, närmare bestämt ägaren Peter Coates sida, så vore troligtvis Harry Redknapp också en positiv anställning. Ett prestigefullt namn med massor av Premier League-erfarenhet. Dessutom en personlighet som passar tämligen väl in i klubbens profil.

Om vi återvänder till balansen mellan princip och praktik så känns det även där som om Harry Redknapp är en kandidat som sticker ut. Rent fotbollsmässigt så representerar Redknapp en spelidé som till stora delar liknar Stokes klassiska modell, det vill säga en tämligen stor dos av traditionellt, möjligen stereotypt, brittiskt spel.

Helt lik är dock Redknapp inte. Han är betydligt mer offensiv i sin attityd än vad Stoke har varit under Tony Pulis, och det känns som om det är en förändring som ligger helt rätt i tiden för Stoke. Ska de ta ”nästa steg” så måste de börja hitta ett sätt att ta spelet till motståndarna även i själva spelet, inte endast via fasta situationer.

Rent taktiskt och sett till vilka spelare som redan finns i klubben så borde Redknapp också känna sig hyfsat hemma. Han föredrar ett snabbt kantspel och det kan Stoke leverera. Där finns kraftfulla forwards, återigen ett verktyg som Redknapp vet att utnyttja. Där finns en god grogrund i vilken Redknapp kan odla något ännu bättre och starkare.

Om det sedan blir så, eller om Stoke hellre försöker bli något helt annat än vad Stoke faktiskt är, det vill säga de faller offer för modernismen, återstår att se. I så fall tror jag framtiden blir knölig för Stoke.

:::

Som brukligt är när en manager får sparken så kommer krönikorna om hur klubbar inte tänker långsiktigt och fattar förhastade beslut. Inte minst inträffar detta när en mer långvarig manager som Tony Pulis tvingas lämna sin post.

Som sagt. Överraskande är det ju inte att Tony Pulis nu får sparken. Stokes resultat har inte förbättrats i tillräcklig utsträckning, de har inte vandrat uppåt i tabellen, och Pulis har tvingats inse detsamma som Roberto Mancini tvingats inse, om än i mindre skala, att om det ska spenderas pengar så stiger därmed också kraven på prestation.

Mycket tyder också på att förtroendet helt enkelt inte längre fanns där för Tony Pulis. Den korta tid som förlöpt från säsongens slut till detta besked antyder att det här hade Peter Coates bestämt sig för sedan länge, men valde att avvakta säsongens slut innan han verkställde. Den relation som tidigare beskrevs som väldigt förtroendefull verkar ha fått sig en törn.

Naturliga skäl till detta kan så klart vara att Pulis tillåtits spendera stora pengar utan att därpå leverera framgång. Intrycket har också varit att spelare har tagits till klubben utan att där funnits någon egentlig idé om hur dessa spelare faktiskt ska komma till användning. Det är alltid lättare att spendera någon annans pengar.

Om Tony Pulis ser ut att ha tappat sitt förtroende i styrelserummet så verkar det inte heller riktigt som om han har lyckats behålla sin auktoritet i omklädningsrummet. Stokes miserabla vår tyder på att något inte är som det ska, och rapporterna om bråk i samband med Stokes säsongsavslutning andas också att någon inte står helt rätt till.

Supportrarna, som tidigare var högljutt stolta, har blivit alltmer kritiska till lagets spel, i synnerhet som det inte längre har rönt samma framgångar som det en gång gjorde. Stokes supportrar har även historiska skäl att vara skeptiska till Tony Pulis, och hans stöd därifrån var beroende av just framgång.

Vart vill jag komma? Jo, det kommer en punkt när ”långsiktighet” inte längre är en dygd, utan blott en omskrivning för beslutsångest.

:::

Be Champions!!

Publicerad 2013-05-23 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons