Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Premier Leagues fem största profiler

Marcus Birro är ju en inspirationskälla på sitt eget sätt och vis. Dels skriver han bra, framför allt eftersom han är passionerad om det han skriver. Dels och mer konkret så satte han nyligen på pränt vilka han såg som Serie A:s fem största profiler. Nu var kanske inte det i sig världens roligaste lista. Bland annat kan jag tycka det är konstigt att där ha Carlos Tevez och Gonzalo Higuain, två spelare som ännu inte gjort en enda Serie A-match, var för sig eller tillsammans.

Men det satte naturligtvis ändå tankarna i rullning. Vilka är egentligen Premier Leagues största profiler? Det vore ju märkligt att inte kunna hitta just profiler i en liga som är så pass medial och där personkulten närmast har dragits till överdrift.

Mina funderingar rör sig dock inte om profiler i meningen största eller bästa spelare, även om det naturligtvis inte utesluter dem. Jag söker snarare de där spelarna som genom sin personlighet på ett eller annat sätt sätter färg på tillvaron, som ger ligan karaktär. I positiv mening. Det är för övrigt inte nödvändigtvis så att det måste röra sig om spelare, utan det kan ju lika gärna vara exempelvis en manager.

Och då kom jag fram till följande fem:

:::

(5) Andy Carroll, West Ham

På något sätt så lyckas Carroll personifiera den arketypiske brittiske anfallaren. Hjärta och muskler före hjärna och teknik. Det är naturligtvis ett på sitt sätt orättvist omdöme, framför allt ett förenklat omdöme.

Det är lätt att göra Carroll till en symbol. Antingen som en identitetsbärare för engelsk fotboll. Eller som förkroppsligandet av den engelska fotbollens misslyckande. Denna senare symbolik, tillsammans med en överdriven transfersumma, har hemsökt Carroll under hans tid i Premier League.

Stor, stark, långt hår och till det yttre och rakt igenom en riktig knegarbuse. Det är svårt att se honom i någon annan liga än just Premier League.

(4) Phil Jones, Man Utd

Nu har Jones ännu inte hunnit etablera sig i den utsträckningen att man kan beskriva honom som en profil på rent spelmässiga bedrifter. Men det finns ju andra sätt att profilera sig.

Den sadistiske Gunnery Sergeant Hartman levererar i filmen Full Metal Jacket bland annat förolämpningen ”You’re so ugly you could be a modern art masterpiece!” Ingen i Premier League motsvarar detta fullt så väl som just Jones.

Det finns hela konstsamlingar med Jones så kallade ”funny faces”, ett bisarrt minspel där han reagerar på olika saker som händer runtomkring honom på fotbollsplanen. Det är tur att han spelar fotboll och inte no limit holdem.

(3) Joe Kinnear, Newcastle

Mannen som genom sin blotta närvaro riskerar att sänka Newcastles hela säsong och närmaste framtid. Inte bara misslyckas han med att locka spelare till klubben, spelare i klubben börjar söka efter nödutgångarna.

Luftlandsatt av Mike Ashley för att… ja, ingen vet egentligen riktigt varför. Någon särskild kompetens som sportchef har han knappast. Däremot har han en väldigt stor men inte alltför intelligent käft, som har för vana att sätta honom i allsköns trubbel.

Hans utskällningar av journalister är mytomspunna. Hans ringa intresse för namn, ord och uttal likaså. Han borde rimligtvis vara medveten om denna svaghet. Men han ser det förmodligen inte som någon svaghet. Tvärtom bryr han sig väl helt enkelt inte.

Hans ordgrodor och hans mycket öppna relation med sanningen gör Kinnear till en av de mer bisarra profilerna på den nuvarande Premier League-scenen.

(2) Marouane Fellaini, Everton

En profil kan bygga mycket på utseende, och få om någon spelare har ett så pass profilerat utseende som just Fellaini.

Hans omfångsrika hår gör honom med lätthet till en av Premier Leagues mest lätt igenkända spelare, vilket är en desto större bedrift i och med att han trots allt spelar i en klubb under de globalt uppmärksammade storklubbarna.

Så etablerad har hans man blivit att om Everton hade varit lite kommersiellt sluga så hade de gjort merchandise inte bara av spelartröjan utan dessutom av spelarperuker. Vilket det i och för sig inte är omöjligt att de faktiskt gjort.

(1) José Mourinho, Chelsea

Mourinho har förvisso nyss återvänt till Premier League, men på något vis känns det ändå som att han aldrig riktigt har lämnat. Så starkt var det intryck och stort var det avtryck som han satte på engelsk fotboll.

Dels handlar det så klart mycket om vad Mourinho säger och gör. Hans bevingade citat och uttryck är många, hans kroppsspråk intensivt, och hans förmåga att söka konflikt och konfrontation är omfattande.

Dels handlar det om Mourinhos roll som förebild. Engelsk media älskar Mourinho och lever i någon form av symbios med honom. Han har på så vis banat väg för en ny managertyp inom engelsk fotboll, både i termer av profil och personlig stil.

I Mourinhos fotspår har följt ett koppel av managers med viss stil. Utan Mourinho är det svårare att föreställa sig managers som Roberto Martinez, Paolo Di Canio, Roberto Mancini, Andre Villas-Boas, Mauricio Pochettino med flera göra något större avtryck i Premier League.

:::

Mitt intryck är att Premier League med åren har blivit alltmer profilfattigt, som om Premier Leagues personkult på något sätt förvisso bygger upp profiler, men samtidigt driver iväg dem efter ett tag.

Kanske är det också så att medialjuset genererar en form av politiskt korrekthet och PR-tänkande som inte är särskilt tillåtande för så kallade profiler. Mario Balotelli till exempel är ju en jätteprofil, vilket till synes accepteras mer i Italien än vad som var fallet i England.

Eller så är det mest fråga om att man som vanligt romantiserar vad som varit.

:::

Transferkollen

Scott Sinclair – West Brom, lån. Med Peter Odemwingie som ett alltjämt osäkert kort så skadar det inte för West Brom att bygga upp sin offensiva besättning. Sinclair är därtill en kompetent kantspelare. Jag är dock tveksam till West Broms omfattande bruk av lånesystemet. Väl godkänd (+++)

Charis Mavrias – Sunderland, £3m. Sunderland värvar på, och inte minst har de värvat många unga spelare den här sommaren. Yttermittfältaren Mavrias är inget undantag. Di Canio använder alltså pengar i nutid att värva för framtiden. Det är en riskfylld strategi. Godkänd (++)

:::

Be Champions!!

Publicerad 2013-08-23 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER