Matchdag igen och ännu en ligahelg skall till att börja. En helg under vilken vi alla sitter på helspänn, har våra alldeles egna idéer om hur våra olika lag ska ställa upp och hur de ska genomföra sina matcher, varefter vi med den kranka blekhet som följer på all efterklokhet snusförnuftigt menar att den managern gjorde rätt och den managern gjorde fel.
Jag tror det var om brasiliansk landslagsfotboll det en gång sades att det var världens svåraste jobb eftersom landet bestod av 160 miljoner förbundskaptener. Det är naturligtvis inte något fenomen som är unikt för vare sig Brasilien eller landslagsfotboll. Vi är samtliga supportrar som tror oss veta vad som är bäst för våra respektive lag.
Och det är väl egentligen inget fel med detta. Det visar så klart att vi bryr oss likaväl som vi trots allt vet en hel del om våra lag. Med intresse för fotboll följer ofta kunskap om fotboll, det ena ger det andra. Men kanske blir det ibland lite kinkigt när vi inte riktigt inser begränsningarna i vårt eget snäva perspektiv, och inte ser skillnaden jämfört med framför allt en managers perspektiv.
:::
Aaron Ramsey är ett tydligt exempel på det här dilemmat. Han har så här långt haft en magisk säsong med Arsenal, han har öst in mål och svarat för en mängd avgörande matchinsatser. När Arsenal i eftermiddag möter det managerlösa Crystal Palace är det kanske Aaron Ramsey man främst förväntar sig kommer att avgöra matchen till Arsenals fördel.
Det säger ändå något med tanke på att laget i övrigt innehåller spelare som Mesut Özil, Jack Wilshere, Theo Walcott och Olivier Giroud.
Aaron Ramsey har utvecklats till en av ligans allra bästa centrala mittfältare och han hyllas nu välförtjänt både av Arsenals supportrar och av fotbollsanalytiker i största allmänhet. Men det här är ju en förhållandevis ny företeelse, det var bara så sent som förra säsongen som Aaron Ramsey snarare av samma supportrar gjordes till syndabocken för allt som ansågs som eländigt med Arsenal.
Aaron Ramsey har haft en tung tid bakom sig. Han kom som ung till Arsenal från Cardiff. Hyfsat tidigt drabbades han av ett allvarligt benbrott som höll tillbaka hans utveckling, även om denna ursäkt möjligen övertrasserats. Hans spelstil har länge varit frustrerande med en benägenhet att hålla i bollen för länge eller göra slarviga misstag i sitt eget bollinnehav. Med dessa svårigheter har följt ett alltmer påtagligt medialt strålkastarljus på honom själv.
Sakta men säkert har han dock växt in i kostymen på Arsenals centrala mittfält. Ett skäl till detta är att han har fått spela tillsammans med andra mittfältare som tagit det mer defensiva ansvaret. Under förra säsongen var det Mikel Arteta. Hittills under den här säsongen har Mathieu Flamini axlat det uppdraget.
:::
Om beslutet om Aaron Ramseys framtid i Arsenal hade fattats meddelst majoritetsomröstning bland Arsenals supportrar för ungefär ett år sedan så hade inget av detta hänt. Aaron Ramsey hade då med intill visshet gränsande sannolikhet inte längre spelat i Arsenal utan troligtvis harvat i någon engelsk klubb av medelstorlek.
Supportrar är oftast förhållandevis kortsiktiga i sitt perspektiv och de styrs i sina uppfattningar förhållandevis mycket av resultat och av vad som sker inom hyfsad närtid. De har svårare att se längre tillbaka i tiden och troligtvis ännu svårare att se längre fram i tiden. De tenderar se vad som sker på planen i samband med match men har av lätt insedda skäl svårare att se vad som sker vid sidan av planen.
En manager både kan och ska vara mer långsiktig. Managern ser saker vi som supportrar inte ser och fattar alltså inte sina beslut utifrån samma utgångspunkt som vi använder oss av. Där vi supportrar oftast kräver resultat och prestation av spelare så har en manager ofta perspektivet och insikten att lättare acceptera misstag och ge spelaren förtroendet att växa.
Som supportrar vill vi ofta se att våra lag får fram unga talanger och egna produkter. Men det paradoxala i det sammanhanget är att väldigt få sådana talanger och produkter skulle få möjlighet att komma fram om det var vi supportrar som satt i managerstolen.
:::
Dagens matcher: Crystal Palace vs Arsenal (13:45), Aston Villa vs Everton, Liverpool vs West Brom, Man Utd vs Stoke, Norwich vs Cardiff, samt Southampton vs Fulham (18:30).
Man Utd har varit allt annat än imponerande på Old Trafford hittills under säsongen, och har väl tappat mer poäng på hemmaplan redan den här säsongen än vad de i princip gjort sedan millennieskiftet. Överdrivet så klart, men ändå. Laget har saknat flow i sin offensiv och detta måste åtgärdas för att marschen uppåt i tabellen ska inledas.
:::
Be Champions!!