Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

LINHEM: Men Of Good Fortune

Det är inte vem som helst som kan bli manager för ett fotbollslag på professionell nivå. Möjligen går det om du är Michael Appleton eller om du är jättebra på Sven-Göran Eriksson World Manager (Do Not Try This At Home, det är ganska kasst) men antagligen kräver det att du har varit fotbollsproffs på hög nivå själv eller en Portugisisk protegé till Sir Bobby Robson.

Men det finns en chans även för de som inte spelat i Barcelona, varit engelska landslagskaptener och du behöver inte komma ifrån Glasgow, även om det hjälper, du kan dock inte vara vem som helst men det kan räcka att du är assisterande manager, du har haft en hyfsad fotbollskarriär på lägre nivå, fotbollscout eller till och med lagets läkare.

Du kan bli Caretaker-manager! Vilket inte är samma sak som att vara manager åt The Undertaker (RIP Paul Bearer!) snarare ”tillfällig manager”. Motsvarigheten till ett andrahandskontrakt eller en hyresrätt som kan komma att bli en bostadsrätt.

Mitt emellan sparkandet av en manager och Ny Manager-effekten som kommer med hans ersättare finns det ett vakuum som ska fyllas och där kommer caretakern in. Få klubbar är särskilt välplanerande att de har en ny manager redo när de sparkar sin nuvarande manager (Se Wolverhampton post-Mick) och eftersom det finns potentiella bakslag av att ha en efterträdare redo till sin snart sparkade manager (Se tiden som Roy Evans och Gerard Houlliers delade på managerjobbet eller filmer/tv där protagonisten ska lära en yngre kollega sitt jobb) så därför finns det vakuumet och caretaker-traditionen lever vidare.

Uppsidan med jobbet är att diverse ungdomstränare, före detta högerbackar i shorts, får känna på det yttersta ansvaret i en eller två matcher utan större konsekvenser. Eller så leder före detta Scunthorpe-physios (Nigel Adkins) Southampton till Premier League.

Baksidan kan vara att en assisterande manager tar över jobbet i upp mot 15 matcher innan han också får sparken, också känt som en “Chris Hutchings”.

Caretaker-fenomenet är väldigt vanligt i The Football League. Det finns 72 lag och drygt 70 av dem har en tendens att sparka sin manager åtminstone varannan säsong. Och särskilt under Championship är det svårt att locka till sig managers, åtminstone dem med namn man känner till.

I flera fall kan Caretakern bli svaret på ens problem. Som Nigel Adkins, Eddie Howe, Sean Dyche med flera. Men vanligast är de caretakers som faktiskt bara är och förblir caretakers.

::::

För att försöka åstadkomma någon form av översikt tänkte jag klämma in en lista på olika typer av Caretakers.

Klubbikonen

Helst en före detta lagkapten/spelare med ett signifikativt antal säsonger i klubben. Ganska oväsentligt om det var för tre eller tjugo år sedan men helst ska han ha ett jobb inom klubben. I vissa spännande fall är han fortfarande och blir därmed en spelande manager. En svagare variant är Före detta spelaren som snarare bara har ett förflutet i klubben (2-3 säsonger, i slutet på karriären?) Exempel: Kenny Dalglish (andra sejouren) och Kenny Dalglish som spelande manager (första sejouren)

Assisterande managern

Kan mycket väl vara en klubbikon men ofta är det en assisterande som kom till klubben tillsammans med den nyligen sparkade managern som inte lämnar just för att han får chansen att visa upp sig som manager. Kan även sammanfalla med klubbikonen (se Eddie Howe, Dougie Freedman).
Exempel: Chris Hutchings (Bradford, Wigan, Derby, Ipswich), Gary Flitcroft (Barnsley)

Rutinerad manager

Möjligt att han nästan helt saknar association till klubben men kan anställas som caretaker ändå utan att han nödvändigtvis ska bli permanent manager. Vilket faktiskt är ganska sällsynt men det händer. Möjligen kan det ses som en ”palette cleanser” för att bryta med det gamla styret inför det nya. Oftast en äldre manager, antagligen före detta manager i klubben eller kanske förflutet som spelare. Exempel: Peter Taylor (nuvarande Gillingham Caretaker-manager)

Okänd medlem ur tränarstaben

Detta är nog min favorit när det händer i Premier League/högsta divisioner då de har klart fler stora klubbikonen och hög profilerade assisterande managers. Det viktiga här är okänd vilket är ett relativt begrepp men helst ska få utanför klubben känna till honom eller så kan han vara lite känd för vissa men de vet ej att han nu jobbar där och det kan inkludera assisterande managers. Tränarstaben låter bra men att han jobbar inom klubben räcker.
Exemplet som var en av de som gav mig idéen till detta ämnet är just en sådan och han är Keith Millen, nuvarande Crystal Palace Caretaker-manager. Känd för vissa som en Bristol City-manager ett par säsonger sedan men att han följde med Holloway till Palace i november förra året lär få ha noterat (jag gjorde det inte!).

Specialisten

Han har inte tänkt stanna länge. Han är ”The Wolf” från Pulp Fiction, fast istället för att ta hand om saker du inte vill förklara för polisen räddar han dig ifrån nerflyttningar. Kan vara luddigt ibland om han är en permanent manager under kort tid eller en caretaker. Nära beslaktad med Rutinerad manager.
Exempel: Martin Allen (Barnet, Notts Co och Barnet igen), Paul Hart.

::::

Och nu under hösten är det högsäsong för Caretakers. Enligt vissa har det nu gått tillräckligt lång tid för att inse att man måste sparka sin manager och leta efter en ny.

Hittills denna säsongen har sju managers fått sparken/lämnat sin klubb i The Football League. Carlisle valde till slut att göra sig av med Greg Abbott, utsedd till caretaker blev Graham Kavanagh (”Före detta spelaren”) som senare blev utsedd till permanent manager efter knappt tre veckor av blandade resultat.

I Derby sparkade man Nigel Clough enligt mig väldigt tidigt på säsongen utan goda anledningar då han byggt ett väldigt lovande lag men en del fans och styrelsen var otåliga och efter honom tog Darren Wassell (”Okänd medlem ur tränarstaben”) över som caretaker. Wassell som varit ansvarig för akademin under en tid då Derby levererat en hel drös av lovande ungdomar. Ny Derby-manager är istället Steve McClaren vilket bevisar att det alltid finns jobb för gamla engelska förbundskaptener i Middle England/Midlands och även om McClaren har ett rejält bagage bör hans spelfilosofi passa ett ungt, passningskickligt Derby.

I Sheffield United tog det varken lång tid eller många poäng(en vinst på tio matcher) innan David Weir fick sparken. När hans företrädare fick sparken låg man topp sex i tabellen men när Weir lämnade låg man på nedflyttningsplats. Och det var ingen finurlig caretaker som fixade en uppflyttning däremellan.

Caretakern därefter var Chris Morgan (”Klubbikonen”) uppbackad av min gamla favorit Mick Wadsworth (”Rutinerad manager”).
Ny Blades-manager är istället Nigel Clough vilket gör att Blades denna säsongen (eller de kommande 44 dagarna) är Sheffield Damned United förstås men det kan också leda till en uppflyttning inom en nära framtid då Sheffield likt Derby är ett ungt lag med gott om potentiell vilket passar Clough.

I Gillingham fick Martin Allen sparken tidigt i Gillingham trots att han ledde dem till uppflyttning ifjol och målet denna säsongen blott bör vara överlevnad. Dock ryktas det om att han och ordföranden ej var överens. Caretaker efter honom är Peter Taylor (”Rutinerad manager”) och än så länge är han kvar, det har gått snart två veckor men enligt Taylor själv är han bara där tillfälligt.

I Bury fick Kevin Blackwell sparken vilket inte är konstigt men kanske hårt då klubben har ekonomiska bekymmer. Caretaker blev Ronnie Jeppson (”Assisterande managern”) som senare blev utsedd till permanent manager men bara till januari så han kan ses i historieböckerna som en Caretaker.

I Middlesbrough har vi fått se slutet på Tony ”Mogga” Mowbray-eran vilken varken tog Middlesbrough till månen eller tillbaka till Premier League tyvärr. Han försökte dock verkligen gott men en tunn trupp som det inte investerades alltför mycket i jämfört med divisionens big spenders. Mer tur med skador hade mycket väl kunnat leda till ett eller annat playoffspel.

Post-Mogga är Mark Venus (”Assisterande managern”) caretaker och har bland annat lett laget till en 4-0 seger mot Doncaster vilket jag främst nämner eftersom Albert Adomah var fantastisk och likt Boro är det lätt att tycka att han hör hemma i Premier League.

Notts County har återigen sparkat sin manager efter att han inte levt upp till deras bevisligen orealistiska förväntningar, denna gången Chris Kiwomya. Kollar man tillbaka på min Säsongspreview tippade jag faktiskt att Notts County skulle sparka sin manager, deras fjärde sparkade permanenta manager på lika många säsonger.

http://blogg.fotbollskanalen.se//hyllman/2013/08/02/linhem-league-one-2013-14/

Deras fjärde sparkade permanenta manager på lika många säsonger. Dock har man åtminstone anställt tre färgade managers på de fyra säsongerna (Paul Ince, Keith Curle och Chris Kiwomya) vilket är fler än vad de flesta klubbar någonsin gjort. Caretaker är Steve Hodge (“Okänd medlem av tränarstaben”*) som vunnit sin hittills enda match som caretaker.

* Steve Hodge är ej okänd men de som visste att han var “Development Squad Manager” i Notts lär vara Notts-supportrar eller så har man alldeles för bra koll på vad Steve Hodge gjort efter sin spelarkarriär.

—————————————————-

ÖVRIGT

The Championship

Burnley leder ligan är fantastiska. Lite revansch för Sean Dyche och hans ginger-skägg att de ligger över Watford som sparkade honom för att Gianfranco Zola är ett större namn. Anfallsparket Vings(Danny Ings och Sam Vokes) delar andreplatsen i skytteligan med nio mål vardera på fjorton omgångar trots att man sålde supermålskytten Charlie Austin innan säsongen.

Bakom dem jagar nu Leicester som i helgen imponerade stort i en 3-0 seger borta mot Watford. Minst imponerande var Manuel Almunia som assisterade till Leicesters 1-0 genom att rensa bollen i pannan på Chris Wood in i öppet mål. Därupppe återfinns även QPR, Reading, Nottingham Forest och Blackpool även om jag inte förstår hur Blackpool gör det.

Yeovil ligger alldeles förväntat sist men de är ej avsågade alls och Sheffield Wednesday låg där innan helgens 5-2 demolering av Reading signerad Matty Fryatt. Även Barnsley trots Paddy McCourt, Dale Jennings och Marcus Pedersen med flera och Birmingham ligger där ganska väntat.

Jordan Rhodes leder skytteligan med tio mål för att Jordan Rhodes haft åtminstone tio matcher på sig att göra mål.

League 1

Leyton Orient är ej längre obesegrade men de är fortfarande serieledare efter att Wolves bara spelade oavgjort i tisdags. Wolves är närmast bakom dem och Peterborough därefter efter att Orient slog dem borta i helgen. I Orient har Dave Mooney och Kevin Lisbie tillsammans gjort 21 mål på 15 omgångar hittills.

Men de är inte ligans målfarligaste anfallspar då Leon Clarke och Callum Wilson gjort elva vardera för Coventry. Coventry ligger elva i tabellen men utan poängavdraget hade man legat precis bakom Peterborough på fjärde plats.

Övriga i toppen är Preston, Brentford och Bradford. Även värt att nämna Walsall nära playoffstrecket trots att de är Walsall och sålt flera viktiga spelare från ifjol som Will Grigg och Febian Brandy. Swindon(”Spurs Reserver”) som abrupt förlorade sin manager Kevin Macdonald precis före säsongen ligger också däruppe.

I botten återfinns Sheffield United efter David Weirs säsongsinledning, Bristol City med alla deras problem, alltid unga Crewe som helt tappat fattningen defensivt. Och Tranmere, det stora samtalsämnet där är dock att den 24-åriga Tranmere yttern Joe Thompson diagnosticerats med cancer. En typ av Hodkins-lymfom, som tenderar att drabba unga men chansen är god att han kan leva länge ändå, oklart om han kan fortsätta sin spelarkarriär dock. Konstigt att se någon göra mål ena veckan och nästa veckan har han cancer, ännu konstigare är det för Thompson som också har fru och en dotter på snart två år. Tranmere och hans förra klubb hyllade honom i sjunde minuten (hans tröjnummer) i sina respektive matcher.

League 2

Fleetwood leder fortfarande. Noterbart att de har tio poäng mindre än Leyton Orient som leder L1 trots att man spelat lika många omgångar och mindre poäng än Burnley som spelat en omgång färre. Ingen spelare i L2 har heller gjort över 10 vilket flera gjort i L1 och en i The Championship. Bäste målskytt i L2 är Dag & Red’s Rhys Murphy. Bakom återfinns bland annat nyförvärvet Sam Winnall som håller Scunny nära playoffplatserna.

Bakom Fleetwood återfinns Oxford och Chesterfield två förhandsfavoriter med starka trupper och sämre säsonger ifjol. Rochdale, Morecambe, Exeter och Burton på playoffplatserna. Alltid kul när Morecambe överpresterar, trots att unge Jack Redshaw är långtidsskadad. Likaså med Burton som bevisar att förra säsongen ej var en fluke och Rochdale återförenade med Keith Hill och så Exeter vars Paul Tisdale nu är Englands näst långvarigaste manager efter Wenger.

I botten ligger Northampton bara halvåret sedan de var i playoff final, tillsammans med Accrington och Bury samt Torquay.

/Peter A Linhem

Publicerad 2013-11-08 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER