Ligacupen får ofta skäll och ges sällan den respekt som turneringen trots allt förtjänar. Den behandlas styvmoderligt av vissa managers som prioriterar andra matcher närmast till överdrift. Som en följd av detta så väljer en del supportrar att mentalt avfärda turneringen, antingen av helt egen fri vilja eller därtill mentalt tvingade.
9,000 Sunderlandsupportrar beger sig dock ikväll till Manchester och Old Trafford med helt andra tankar. Sunderland har en 2-1-ledning från den första matchen att försvara och Man Utd har varit märkligt sårbara på Old Trafford den här säsongen. Att få spela Ligacupfinal på Wembley vore självklart en stor sak för dem.
Om vi skulle tro på den gängse teorin om Ligacupen som en i relativa termer meningslös cup så skulle den här semifinalen vara oprioriterad för båda lagen, som båda har ”viktigare” uppgifter framför sig. Sunderland ligger näst sist i ligan och måste börja jobba sig uppåt. Man Utd ligger sjua i tabellen, sex poäng från Champions League-plats. Även de måste börja arbeta sig uppåt i tabellen, sakta men säkert.
Det är samtidigt särskilt viktigt i jobbiga situationer att ta fasta på det positiva i tillvaron. Och en möjlig cupfinal och Ligacupvinst vore onekligen en morot för både Sunderland och Man Utd, ett mål och en prestation som rent psykologiskt skulle kunna utgöra en vändpunkt för båda lagens säsonger. Särskilt som det är två lag som spelar stundtals helt utan självförtroende.
:::
Både Sunderland och Man Utd har visat upp en förbluffande ojämnhet den här säsongen. Sunderland kan ena veckan besegra Fulham med 4-1 för att i nästa match vara stundtals odugliga. Man Utd presterar i ena matchen lysande fotboll för att vara närmast apatiska i nästa match.
Jämnhet och kontinuitet är egenskaper som värderas och belönas i Premier League. Ojämnhet bestraffas obönhörligt, något som både Sunderland och Man Utd blivit varse den här säsongen. Det ligger ingen ny kunskap bakom detta, men även om insikten om detta finns där så är det lättare sagt än gjort att bara uppnå.
:::
Det finns historiska prejudikat för båda klubbarna inför den här semifinalen, i båda fallen är det kanske något som Sunderland och Man Utd helst av allt undviker.
I motsvarande semifinaler 2010 gick Man Utd in till returen på Old Trafford med ett 1-2-underläge. Den gången mot Man City. Man Utd vände semifinalen på Old Trafford och vann på tilläggstid, för att därefter också vinna finalen mot Aston Villa. Men det översattes inte till någon ligavinst efter att Chelsea hållit undan i tabelltoppen.
Sunderland å sin sida betraktar säkert med viss oro det öde som drabbat andra klubbar under senare säsonger. Framgångsrika i någon av de inhemska cuperna men som därefter omsatt detta i nedflyttning senare under samma säsong. Både Birmingham och Wigan har på kort tid råkat ut för just detta, och visst ligger även Sunderland i farozonen.
Eller är detta egentligen ett falskt resonemang, något som antyder ett samband där ett sådant samband egentligen inte alls existerar. Såväl Birmingham som Wigan låg så klart väldigt illa till i tabellen redan innan de vann Ligacupen respektive FA-cupen. Vad är det egentligen som säger att de hade hållit sig kvar i Premier League om de inte gått långt i cupspelet?
:::
Reglerna för Ligacupens semifinaler är inte särskilt komplicerade i sig, men ändå i någon mening annorlunda.
Regeln om bortamål tillämpas inte under ordinarie matchtid. Med andra ord, om Man Utd vinner kvällens match med uddamålet så går matchen till förlängning. Däremot så börjar regeln om bortamål tillämpas i förlängningen, så om det efter 120 minuters spel står 1-0 till Man Utd så vinner de, står det emellertid 3-2 till Man Utd så vinner Sunderland. Vid 2-1 efter förlängning så blir det straffar.
Det är ju annorlunda från övrigt cupspel. Och visst finner vi i denna märkliga kompromiss den klassiska misstänksamheten inom engelsk fotboll mot dylika regler som bortamål och straffar. Engelsk fotboll har ju alltid föredragit omspel som sättet att avgöra cupmöten, men i dagens TV-styrda klimat har detta så klart blivit allt mer omöjligt.
Kanske kan vi förstå denna kompromiss på följande vis. Engelsmännen gillar vare sig regeln om bortamål eller straffläggning, men de ogillar regeln om bortamål något mindre.
:::
Be Champions!!