/Peter
:::
Många av er känner säkert till huvuddragen kring Lutons nutidshistoria. Men nu när Luton befinner sig i överlägsen ledning i Conference Premier är den värd att återupprepa.
På 80-talet tog man sig till PL med attraktiva anfallsfotboll, tog ett par mittenplaceringar och vann ligacupen. Likt dagens Swansea fast med större frisyrer och Mick Harford istället för Michu.
Deras framgångsperiod tog dock slut samtidigt som Englands största klubbar bröt sig loss från Football League och skapade den moderna fotbollen som vi känner den – Premier League. Vilket var ett ganska illa valt tillfälle. Det dröjde därefter inte länge innan man åkte ur även andradivisionen och i början på 2000-talet åkte man ända ner till fjärdedivisionen.
De tunga sportsliga åren ledde dock till att finansmannen John Gurney såg Luton som en bra investering för blott 4 pund. Det hjälpte också att Luton ligger nära London och fotbollsarenor är tydligen vara perfekta platser att bygga varuhus på. Gurney lyckades ganska direkt med att alienera supportrarna genom att sparka den populäre managern Joe Kinnear som vunnit dem uppflyttning till L1. Han ville döpa om klubbnamnet till London Luton (That airport money!), sälja arenan och i diktators-anda lät han supportrarna rösta om vem som skulle ersätta Joe Kinnear; bara för att utse Mike Newell till ny manager innan omröstningen var klar. Föga förvånande vann också Newell den inte alls transparenta omröstningen men inga faktiskt resultat offentliggjordes.
Newell visade sig dock vara en lysande manager och blev mer långvarig än Gurney. Supportrarna bojkottade matcher och lyckades hitta ett kryphål i ägandeskapet av arenan vilket förhindrade Gurney från att sälja marken. Vilket var sista droppen för Gurney som lämnade klubben som försattes i administration men på planen lyckades man otroligt nog vinna uppflyttning till The Championship. De höll sig i Championship två säsonger innan de åkte ur och först i L1 fick man de minuspoäng som medföljer en klubb i administration vilket ledde till deras andra raka nerflyttning.
I L2 kom dock det värsta straffet – 30 minuspoäng. Ett straff helt utan jämlike och ett tillräckligt hårt straff för ingen kan beskylla Luton-supportrar för att sakna tillit till FL och FA. Detta ledde också förstås till nerflyttning. Och sedan dess har Luton förblivit i Conference där man har förlorat en playoff-semi och två playoff-finaler innan ifjol då man bara slutade sjua.
John Still
Sent förra säsongen anställde man dock John Still – Lower League Manager Extraordinaire. John Stills CV ser ganska rörigt ut. Han började i Leytonstone i slutet på 70-talet vilket sedermera under början på 80-talet blev Leytonstone & Ilford. Resten av 80-talet spenderade han i Dartford och Maidstone innan han återvände till Leytonstone & Ilford som då hade gått samman med Walthamstow Avenue och bildat Redbridge Forest. Redbridge ledde Still till uppflyttning till Conference innan de återigen slog sig samman med Dagenham och bildade Dagenham & Redbridge. Jag hade föredragit Leytonstone, Ilford, Walthamstow, Dagenham & Redbridge som lagnamn. Men han rekryterades sedan av Peterborough och därefter Barnet där han förblev i nästan tio år utan att vinna uppflyttning från L2 trots flera playoff-spel.
2004 återvände han till Dag & Red som inte lyckats uträtta särskilt mycket i hans frånvaro och det tog inte lång tid innan han lyckades vinna uppflyttning till L2 och sedan även uppflyttning till L1. Detta till stor del tack vare hans otroliga förmåga att fynda spelare i lägre divisioner. Allt ifrån bra Conference-spelare till målskyttar i lokala Essex-ligor. Många av dem blev bara stabila L1 & L2-spelare men flera av dem – Mackail-Smith, Marlon King, Danny Green, Sam Saunders, Scott McGleish, Dwight Gayle, Adam Drury, Paul Benson, Shane Blackett – har spelat på högre nivå.
Still har också utvecklats med tiden och blivit allt mer känd för en attraktiv fotboll vilket var tydligast när de slog Morecambe med 6-0 i en playoff-semifinal.
Det är rutin Still har tagit med till Luton. Man brukar prata om behovet av att ha spelare som har vunnit någonting och i dagens Luton har man förutom Still ytterligare fyra spelare som har vunnit uppflyttning från både Conference och League 2. Scott Griffiths och Paul Benson gjorde det med Still i Dag & Red. Den både tjocka och gråhåriga Steve McNulty gjorde det med Fleetwood och Burt Reynolds liknande Ronnie Henry gjorde det med Stevenage. Förutom anfallaren Benson som är lagets nästbästa målskytt med 16 mål är det nästan hela backlinjen det.
Förutom dem har man också målvakten Mark Tyler som har 10 år av ligafotboll i Peterborough där det var John Still som gav honom sin debut. Luke Guttridge är han lika rutinerad och har denna säsongen gjort 13 mål som mittfältare. Han har dock nästan överglänsts på innermittfältet av West Ham-talangen Pelly Ruddock Mpanzu(magiskt namn) och den multifunktionella Alex Lawless som länge kandiderat till titeln som Englands främsta spelare nedanför Football League. Jag är också ganska förtjust i den egna produkten Jake Howells som varit etablerad i startelvan sedan 08/09 då han var 17 år och har spelat längs hela vänsterkanten och i olika roller centralt på mittfältet.
Sist och lagets stora stjärna är Andre Gray som länge varit en bra målskytt i Conference men denna säsongen är han ganska överlägsen med sina 25 ligamål på 35 matcher.
Luton ligger just nu i överlägsen ledning med 14 poäng ner till dunderöverraskningen Alfreton. Alfreton har dock fått poängavdrag tack vare att de spelat en oregisterad spelare och både Cambridge och Grimsby skulle ligga före Alfreton i tabellen om det inte vore för att tabellen i Conference ständigt haltar så våldsamt att till exempel Braintree har spelat 32 matcher medan Nuneaton spelat 38.
Det ska väldigt mycket till för att någon ska peta Luton ifrån uppflyttningsplatsen och kan de behålla Gray lär de direkt vara ett slagkraftigt lag nästa säsong i League 2.
Och utanför planen ägs man nu av ett konsortium av supportrar(Luton 2020, döpt efter året man tänkt nå PL) en delägare är klubbens medlemmar som nyligen har säkrat rätten att kunna förhindra framtida ägare från att byta namn, tröjfärg eller flytta klubben till en annan stad.
:::
ÖVRIGT
See you Leicester
Apropå förmodade mästarlag, en manager med en händelserik karriär och bokstaven L.
Leicester leder The Championship med sju poäng ned till tvåan Burnley och 17 ner till Derby på playoffplats samtidigt som man har en match mindre spelad. Allt annat än uppflyttning vore väldigt otroligt. Det är snarare så att Leicester kan sikta på den magiska 100-poängsgränsen som bara Reading har uppnått. Det är också härligt att man gjort det genom att återgå till något liknande det Leicester som Nigel Pearson tog upp ifrån L1 och nästan vann uppflyttning med för flera år sedan.
Det är också så att Pearson som dåvarande Southampton-manager räddade kvar Southampton i Championship vilket ledde till Leicesters nerflyttning till L1. Och på Paul Lambert-manér blev han sedan värvad av Leicester.
Pearson har haft en ganska spännande karriär för att vara ett ganska anonymt namn – Lånade in super-kulthjälten Jimmy Glass till Carlisle; var assisterande till Bryan Robson under WBAs “Great Escape”; Varit caretaker i PL åt WBA och åt Newcastle två gånger på varsin sida om Allardyce; var engelsk U-21 förbundskapten när Nya Wembley invigdes; Petat och sålt en spelare på grund av att han röstade på ett högerextremt parti.
Leicester som lag har och kommer jag skriva mer om vid en senare tidpunkt. David Nugents McConaisance är väl det mest slående.
Allt går bättre utan skottar
Wigan och Sheffield United började säsongen väldigt tufft i respektive division men man har gjort sig av med sina skotska managers och är nu Englands två formstarkaste lag och bland de formstarkaste lagen i Europa. Det kan också bero på att Rösler och Nigel Clough är bra managers och dessa lagen ska vara tillräckligt bra för att konkurrera om playoff-platser. Men jag tror starkt på att problemet var att de hade fullt av skottar. De har dessutom påverkats positivt av sina cupframgångar.
Blades lär nog realistiskt sett inte kunna nå playoff men väl nästa år. Klarar de inte att ta in på Peterborough och Rotherham känns det klart vilka som går till playoff även om Orient fortfarande har en god chans att placera sig före Brentford eller Wolves trots helgens förlust mot just Brentford.
Wigan känns som en väldigt stark playoff-kandidat nu. Även om Reading och Brighton utanför strecket ser väldigt bra ut också.
:::
Jag är Leedsen
Jag vägrar lyssna på allt jag hör om Leeds men tydligen har Cellino eller någon annan sagt att ett slutgiltigt besked kommer inom denna veckan. Nedan har jag mina förslag på vad som vore troligare än någon form av slutgiltigt, konkret besked gällande Leeds ägandeskap.
(1) Det kommer ett mystiskt bud i elfte timmen ifrån ett konsortium som rapporteras bestå av rika affärsmän ifrån mellanöstern. Vem eller var exakt ifrån mellanöstern är oklart men deras företrädare är en tomteliknande gubbe som heter kallar sig “Ben Bates”.
(2) Massimo Cellino sparkar Brian McDermott igen och anställer Serse Cosmi som manager. Det är dock fortfarande inte säkert om Cellino kommer tillåtas köpa Leeds. Cosmi får sparken efter två förluster och sedan någon förklarar för Cellino att han inte äger klubben ännu. Leeds avslutar säsongen på en tiondeplats med McDermott som manager igen.
(3) Cellino flyr landet och ger upp Leeds efter att hans hotellrum hemsöks av ägar-spökena Peter Ridsdale(past), Ken Bates (present) och Baron Harkonnen (future).
(4) Cellino hittas död i en moteldusch. Vittnen säger sig ha sett en tomteliknande “dam” med en stor kniv som gjorde konstiga ljudeffekter.
(5) Nästa Star Wars film visar sig vara helt fantastisk. Bättre än orginalen. Hela filmen handlar om hur Jar Jar Binks först blir jedi men sedan frestas av den mörka sidan och blir universums mäktigaste Sith.
(6) David Moyes värvar bröderna Fluff.
:::
Tidigare denna säsongen spelade Crewe-Port Vale vilket är det närmaste ett derby de har sedan Stoke är utanför deras liga. Och det var en väldigt familjär tillställning då Steve Davis är Crewe manager medan hans son Harry är Crewe-försvarare och hans andra son Joe spelar för Port Vale.
Och apropå nepotism kan man fråga sig hur Harry Redknapp mår just nu. Hans QPR ligger tio poäng ifrån en uppflyttningsplats. Trots att hela laget består av gamla Tottenham/Portsmouth-spelare och spelare som varit bra värvningar 2010, vilket enligt rapporter är då Redknapp slutade kolla på fotboll. Möjligt att Ravel Morrison kan rädda dem i playoff-spelet dock. Han är för bra för lag som QPR eller Big West Sam Ham.
Ligatoppen i League 2
Den är väldigt tajt. Två poäng skiljer topptrion och Fleetwood & Burton är inte långt efter. Vid playoff-strecket hotar nu York och Plymouth av alla lag efter att Phil Browns Southend har gått vinstlösa i tio raka matcher. Hela mitten överhuvudtaget är jämn i L2. Newport på 14:e plats har sju poäng upp till playoff och sju poäng ner till nedflyttning.
:::
Football League Awards
Av någon anledningar delar man ut priser mitt under brinnande säsongen. Jag gör det först efter allt är klart men dessa vann priser.
Årets spelare
Championship – Danny Ings, Burnley, tvåa i skytteligan bakom Ross McCormack
League 1 – Adam Forshaw, Brentford, före detta Everton-talang.
League 2 – Gary Roberts, assistkung för Chesterfield
Årets mål – Franck Moussa, Coventry, Se målet.
Årets unga spelare – Will Hughes, Derby, välförtjänt men oinspirerat val.
Övriga priser:
https://www.football-league.co.uk/flawards/news/20140316/football-league-awards-2014-winners_2293338_3716321
:::
Peter A Linhem