Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Arsene Wenger har låtit tusen blommor blomma

Begreppet såsom ikoniska ögonblick överanvänds ofta i vår övermedialiserade och sensationaliserade värld, inte minst inom den moderna fotbollen som genom Sky Sports som alltmer i sin marknadsföring av produkten börjar låta som kommentatorer av amerikansk proffsbrottning.

Men när nu Arsene Wenger under dagen gör sin 1,000:e match som Arsenals manager så är inte risken i första hand överanvändande, utan snarare att begreppet inte gör ögonblicket rättvisa. För efter att Alex Ferguson har gått i pension så är det Arsene Wenger mer än någon annan som definierat hela eran med Premier League och den engelska fotbollens övergång från konservatism till modernitet.

Desto mer passande kan man tycka att Arsene Wenger gör sin 1,000:e match för Arsenal mot Chelsea. Sammanhanget är så klart smickrande, en titelfajt mot en av klubbens stora rivaler, även om miljön så klart hade kunnat vara mer gynnsam än Stamford Bridges fiendeland. Passande är det så klart också att Arsene Wenger i den här matchen ställs öga mot öga med José Mourinho, den andre store manager under Premier League-tiden med vilken han utkämpat så många fejder.

Rubriken är självklart en parafrasering av Mao. Och Arsene Wenger har utan tvekan svarat för sin alldeles egna kulturrevolution med Arsenal, som inte bara förändrat klubben utan också engelsk fotboll i stort. Arsene Wengers bidrag till engelsk fotboll är flera och betydelsefulla, och det här är blott ett försök till sammanfattning av dessa.

:::

Professionalisering. En viss utveckling hade börjat ske inom engelsk fotboll under 1990-talet men mycket av kulturen och värderingarna från förr levde fortfarande kvar. Fysik, kosthållning och förberedelser liknade mer vad vi idag skulle kalla för korpfotboll än proffsfotboll. Många rynkade på näsan och gjorde sig lustiga över Wengers idéer men han var en pionjär i att få sina spelare att förbereda sig på bästa möjliga sätt, och han var på så vis en föregångare inom engelsk fotboll och mycket av det som vi nu 20 år senare ser som fullständigt självklart.

Intellektualisering. En stor del av Wengers kulturella bidrag består i lustiga och underfundiga formuleringar som kan framstå som samtidigt ytterst banala och extremt djupsinniga. Arsene Wenger har kallats för Le Professeur både respektfullt och något överseende. Vad man emellertid inte kan förneka och vad man heller inte ska underskatta betydelsen av är att Wenger har eleverat tänkandet, taktiskt och filosofiskt, om fotboll i en fotbollskultur där tänkandet traditionellt har setts som överflödigt och omanligt.

Modernisering. I en engelsk fotbollskultur där taktik länge har reducerats till några ritningar på en whiteboard och där en av de mer framträdande engelska managerna med stolthet i rösten deklamerar att han inte ens kan läsa en taktiktavla så har Wenger varit en av företrädarna för en modernisering. Wenger har inte varit blyg för att använda såväl statistiska verktyg som tekniska hjälpmedel för att utveckla lagets träning såväl som prestationer på planen. Skillnaden mellan Wenger och andra som följt i hans fotspår är möjligen att han inte har riktigt samma behov av att demonstrera sin modernism med headsets och andra fånigheter.

Socialisering. En återkommande kritik mot engelska och europeiska klubbar är att de inte tar sitt fulla ansvar gentemot de ungdomar som söker sina drömmars förverkligande i dem. Visst, för en del är lyckan och härligheten deras men för många andra blir det fotbollens sociala skräphög eller kanske som bäst ett harvande längre ned i divisionerna utan egentligen något annat skyddsnät än sitt fotbollsspelande. Det är något som med tiden blivit bättre och Wenger är en av de drivande krafterna bakom detta. Han har drivit på och utvecklat Arsenals akademi utifrån humanistiska principer, sett spelarna som människor och inte enbart som produktionsresurser. Något som gjort dem bättre förberedda både för livet inom och utanför fotbollen.

:::

Det kan vara så att varje stor manager inom fotbollen funderar på vilket eftermäle eller vilket arv han lämnar inom fotbollen. Närmast hjärtat och främst i minnet finns helt säkert framgångarna på fotbollsplanen, de vunna titlarna och matcherna.

En riktigt stor managergärning går dock utöver detta. En manager som Arsene Wenger lämnar ett kulturarv efter sig som på lång sikt har utvecklat och förbättrat fotbollen som sådan, som har gett nya förutsättningar för nya generationer av spelare och ledare inom fotbollen. Arsene Wengers 1,000 matcher som manager för Arsenal representerar just ett sådant kulturarv.

Med tanke på att det är Chelsea och Arsenal som möts idag, vilket så klart kan öppna upp jämförelser om vem av dem som är den störste managern, en inte helt konstruktiv diskussion kan tyckas, så bör kanske just detta perspektiv betänkas. Arsene Wengers kulturarv är obestridligt. Men om vi stoppar klockan just här och nu, vad lämnar egentligen José Mourinho efter sig för kulturarv inom fotbollen?

:::

Merci!!

Publicerad 2014-03-22 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons