Det är en påskhelg utan de här egentligen riktigt stora matcherna. Det betyder i och för sig inte att matcherna för den sakens skull är mindre viktiga. Chelsea spelade mot Sunderland igår kväll och under dagen möts Norwich och Liverpool på Carrow Road, två matcher med mycket stor betydelse för den här säsongens titelstrid.
Ändå känns det som att dagens mest intressanta match är den mellan Everton och Man Utd. Inte så mycket med tanke på Man Utds minimala chans att ta sig förbi Everton i tabellen, utan snarare med tanke på att det är David Moyes återkomst till Goodison Park. Ett Everton som alltså ligger ovanför hans Man Utd i tabellen.
Mycket talar för att Moyes kommer få ett tämligen kyligt mottagande på Goodison Park. Vilket så klart är direkt sorgligt med tanke på de tio år han tillbringade i Everton och vad han trots allt åstadkom med det laget. Det var heller ingen vid sina sinnens fulla bruk som kunde påstå att han gjorde fel när han erbjöds Man Utd-jobbet för rätt precis ett år sedan.
Situationen hade förmodligen varit annorlunda om Everton legat sämre till i tabellen. Eller kanske snarare, om Man Utd hade legat bättre till i tabellen. Nu kan däremot Evertonfansen ge uttryck för en känsla av självupprättelse, hur efterklok och kortsiktig den än kan verka.
:::
Självklart, med tanke på Man Utds resultat, har det diskuterats spaltkilometer huruvida David Moyes är rätt man som Man Utds manager. Det som diskuterats mer frekvent på senare tid är det sätt på vilket Man Utd anställde Moyes, till synes på rekommendation från en enda person, hans företrädare Alex Ferguson.
Det känns så klart som en förenkling. Alex Ferguson har säkert haft sin uppfattning men David Moyes blev knappast anställd som manager för Man Utd utan att först ha haft tämligen ingående samtal med Man Utds styrelse och ägare. Fergusons uppfattning var helt säkert betydelsefull, men Moyes själv måste också ha övertygat sina blivande arbetsgivare.
Sedan kan man undra vad som låg bakom Fergusons rekommendation och uppfattning. Där finns så klart de som cyniskt menar att Ferguson medvetet skulle ha utsett en undermålig efterträdare, så att han själv skulle framstå i bättre dager. En uppfattning som bekvämt bortser från att det snarare får honom att framstå i sämre dager. Vilket skulle bevisas. Alex Ferguson har förvisso ett ego, men han är knappast dum i huvudet.
:::
Det kan ändå vara intressant, givet betydelsen av Fergusons rekommendation av Moyes, att se hur väl den rekommendationen passar ihop med Fergusons egen uppfattning om vad som krävs för att en manager ska lyckas i en klubb som Man Utd.
Alex Ferguson formulerar en sådan uppfattning i sin senaste biografi My Autobiography som kom ut efter hans avgång. Kontroll är helt nödvändigt för en manager menar Ferguson, och denna kontroll bygger på tre faktorer, att spelarna i klubben svarar ja på var och en följande tre frågor:
(1) Kan han göra oss till vinnare?
(2) Kan han göra mig till en bättre fotbollsspelare?
(3) Är han lojal med oss?
Enligt Ferguson, om spelarna svarar nej på en eller flera av dessa tre frågor så tappar managern en del av den kontroll han behöver för att på effektivt sätt kunna leda laget och klubben. Viktigt att betona är att Ferguson här talar om spelarna som ett kollektiv, enskilda spelares avvikande uppfattningar kan hanteras så länge de i så fall också åtgärdas.
Alltså måste man tänka sig att Alex Ferguson i sin rekommendation av David Moyes har dragit följande slutsatser. Ja, David Moyes kan göra Man Utd till vinnare. Ja, David Moyes kan göra spelarna i Man Utd till bättre fotbollsspelare. Ja, David Moyes kommer att vara lojal med spelarna i Man Utd. Om han har sett annorlunda på saken så kan han inte ha ansett att Moyes skulle kunna bygga upp den kontroll som erfordras för uppdraget.
Men hade Ferguson rätt i detta? I själva verket spelar det ju egentligen ingen roll vad han själv anser. I hans egen mening är det ju spelarna som måste svara ja på dessa tre frågor. Och mycket tyder ju på att spelarna i Man Utd alls inte svarar ja på dessa tre frågor. De svarar tvärtom nej. Man tvivlar på att Moyes kan göra Man Utd till vinnare, och på att Moyes kan göra dem till bättre fotbollsspelare.
:::
Det här känns både som naturligt och svårundvikligt. Få om någon manager skulle komma helt upprätt från en jämförelse med Alex Ferguson i frågan om vinnarförmåga, kapacitet för spelarutveckling och lojalitet med laget. I alla fall inte när det är Fergusons gamla spelare som står för jämförelsen.
Men i och med att det är naturligt så är det också lätt att inse. Alex Ferguson själv har knappast kunnat undgå att tänka den tanken. Det enda vi kan tänka oss då är att Fergusons och kanske Man Utds tidsperspektiv är längre. Att han svarar ja på dessa tre frågor vid en okänd punkt i framtiden, när David Moyes skapat sitt eget lagbygge i Man Utd, när det är ”hans” spelare som utgör kärnan i klubben.
Det perspektivet vore onekligen långsiktigt. Det låter så klart väldigt lovande för de som värdesätter just en sådan långsiktigt, men definitivt mindre lovande för de som möjligen hoppas att Man Utds resultat på kort sikt ska leda till att David Moyes får sparken och en ny manager anländer.
Sedan är det självfallet också så att det hela bygger på att Man Utds styrelse arbetar med samma perspektiv på frågan som Alex Ferguson. Och det är ju långtifrån självklart att så är fallet.
:::
Be Champions!!