POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Beslutet att sparka David Moyes var vare sig fel, orättvist eller oundvikligt

Det känns egentligen som en meningslös diskussion huruvida det var ett sakligt sett korrekt beslut av Man Utd att sparka David Moyes efter blott tio månader på jobbet. Allra minst får man beskriva det som en diskussion som sparkar in en redan öppen dörr.

Sakligt sett så har David Moyes naturligtvis misslyckats med allt som gick att förvänta sig av både honom och laget den här säsongen. Rent realistiskt var det nog få om någon som trodde att det redan den första säsongen skulle gå att fortsätta vinna ligatiteln, men fallet från första plats till sjunde plats har varit onödigt brutalt. Att påstå något annat vore missvisande.

Lägg till detta en på sin höjd godkänd prestation i Champions League, och därtill två tämligen själlösa insatser i de båda cuperna. Inte heller spelet har varit särskilt uppmuntrande och det visar heller inga som helst tendenser att gå mot det bättre, snarare det rakt motsatta.

Det har rapporterats tidigt att David Moyes aldrig riktigt lyckades uppnå kontrollen över omklädningsrummet, att spelarna fostrade under Alex Fergusons styre aldrig hade någon respekt för det nya ledarskapet. Ryan Giggs, som var tänkt att fungera som en länk mellan laget och den nya ledningen, har öppet övervägt att lämna klubben. För några dagar sedan kom det fram att Danny Welbeck funderar på att söka sig därifrån.

Efter matchen mot Everton tangerade David Moyes en rätt farlig punkt när han till synes valde att offentligt kritisera enskilda spelare. Hur rättfärdig sådan kritik än kan vara så brukar det vara ett tabu inom fotbollen och ofta ett tecken på allt inte står rätt till. Känslan då var att David Moyes delvis förlorat greppet om situationen. Ett intryck som förstärktes av hans kommentarer om att Man Utd hade spelat bra under första halvlek på Goodison Park.

Det är inte sådant som en person som känner sig trygg i sin position häver ur sig. Nu är det alltså bekräftat att David Moyes får sparken av Man Utd, och att han alltså inte överlevde ett år på positionen som Alex Fergusons efterträdare.

:::

Det går knappast att hävda att beslutet är orättvist mot David Moyes, eller för den delen att det saknades motiv för beslutet. Som sagts har Man Utds prestationer den här säsongen knappast talat till Moyes fördel, och han har heller inte gjort sig själv några större tjänster med en rad tämligen märkliga uttalanden.

Kanske gjorde David Moyes ett grundläggande misstag redan förra sommaren när han beslutade att mer eller mindre fullständigt byta ut den befintliga och etablerade tränarstaben på Old Trafford.

Det är å ena sidan förståeligt att han vill omge sig med för honom bekanta ansikten, det ger en känsla av trygghet, men det eliminerar nödvändig erfarenhet och ställer större krav på den kulturella anpassningen.

Samtidigt vore det väldigt lättvindigt att påstå att beslutet på något sätt var oundvikligt. Det är ett sätt att hävda en uppfattning utan att egentligen se situationen som den är. Likaväl som det går dåligt nu så finns det egentligen inget som säger att om David Moyes skulle ha getts chansen att bygga vidare med laget, byta ut spelartruppen över tid och befästa sin auktoritet i klubben, att ett Man Utd med David Moyes som manager inte skulle ha kunnat bli framgångsrikt även det.

Och det faktum att beslutet faktiskt gick att undvika gör ju att känslan blir än mer påtaglig att Man Utd genom sitt beslut att ge Moyes sparken så tidigt blir en klubb likt alla andra i dessa avseenden. Emellertid är det så klart som många har påpekat väldigt lätt att vara långsiktig när man är framgångsrik.

:::

Många har tagit det här tillfället i akt att kritisera Glazers som ägare för det som inträffat. Till stor del handlar det så klart om de som av rent ideologiska skäl skulle kritisera Glazers oavsett vad de än gjorde och oavsett utfall. De har redan bestämt sig på förhand.

Det är dessutom en kritik som var de höll märkligt tyst om när det väl annonserades att David Moyes skulle bli Man Utds näste manager. Det är alltid lätt att sitta i efterhand facit på hand och framställa sig själva som otroligt kloka.

Det som emellertid gör kritiken fullständigt banal är att den undlåter att presentera en alternativ lösning. Det finns ju nämligen ett väldigt starkt argument för att vem som än hade efterträtt Alex Ferguson hade fått precis samma problem som Moyes fick. Vilken manager hade egentligen kunnat gå in och bara ta över det uppdraget?

Gary Lineker uttryckte det förmodligen klokt när han menade att drömjobbet inte var att efterträda Ferguson, utan att vara den som efterträder efterträdaren till Alex Ferguson.

Det här är så klart inte något direkt skäl att tycka synd om David Moyes. Han är så klart en vuxen människa och kunde se den svårigheten redan innan han tog på sig jobbet. Men det är en omständighet som gör att man både bör ha viss förståelse för hans prestation och en förmåga att nyansera kritiken mot de som anställde Moyes.

En annan sådan omständighet är att det under samma tid var mycket annat som hängde i luften för Man Utd. Det var förmodligen olyckligt att på en och samma gång byta både manager och VD, särskilt när det handlar om två så långvariga karaktärer. David Moyes hade varit behjälpt av att den rutinerade David Gill som VD under sina första två-tre år på jobbet.

:::

Framtiden är emellertid oviss men intressant för Man Utd. Klubben är naturligtvis alldeles för stor och har alldeles för stark ekonomi för att under någon längre tid vara borta från Premier Leagues toppstrid. Så Man Utd kommer definitivt tillbaka, frågan är bara i vilken form och tappning detta sker, och med vem vid rodret.

Många namn kommer så klart att nämnas. Det pratas redan om Jürgen Klopp. Ett annat namn som nämns är Louis van Gaal som kommer bli tillgänglig under sommaren. José Mourinho var ett aktuellt namn innan David Moyes tillsattes, och lär nog kunna bli aktuellt igen.

Experimentet med ”långsiktighet” och den nye managern i Alex Fergusons egen avbild är dock misslyckat och lär knappast upprepas. Nu är det ett etablerat namn som kommer anställas. Den här säsongens resultatmässiga katastrof har garanterat det.

Kanske var det här en nödvändig process för Man Utd att ta sig igenom. Kanske var det nödvändigt att Ferguson skulle utse sin efterträdare och kanske var det nödvändigt att denne skulle vara dömd att misslyckas så att klubbledningen på så sätt skulle kunna bryta sig fri från Fergusons auktoritet över klubben. En form av kreativ förstörelse.

Vad Alex Ferguson anser i frågan förblir dock oklart. David Moyes var ju på fler sätt än ett hans man och man kan tänka sig att det därför kan finnas vissa meningsskiljaktigheter inom klubbstyrelsen. Samtidigt är Ferguson en tämligen pragmatisk man, så några principfasta raseriutbrott är åtminstone av det skälet osannolika.

Man Utds transformation till en tid efter Alex Ferguson går vidare. Det här var inte början. Det var inte heller slutet. Vad supportrar och omgivning nog mest frågar sig är ifall vad vi ser är slutet på början eller början på slutet av Man Utds omställningsproblem. Steg ett är passerat och vi går in i steg två. Man Utds stora fråga är hur många steg som faktiskt kommer visa sig vara nödvändiga.

:::

Be Champions!!

Publicerad 2014-04-22 kl 12:28

Senaste tweets

Arkiv

Annons
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå