Min VM-drömelva
Peter Hyllman
Ett nytt VM står för dörren. Det 20:e i ordningen. För mig personligen så är det VM nummer nio ordningen som jag följer, även om jag ska medge att jag bara har väldigt suddiga minnen från VM 1982 i Spanien, och att det nog då snarast var något som jag kommer ihåg stod på i bakgrunden.
1986 var det första mästerskapet jag följde helt medvetet och slaviskt. Inte en match missade jag. Samtidigt hade föräldrarna den dåliga smaken att tycka att sommaren skulle spenderas på någon jävla camping mitt i Östergötland någonstans, så där satt jag, häckandes framför en flimrande svartvit TV där man var tvungen att regelbundet snurra på antennen för att inte mottagningen skulle kajka.
Det var så klart Diego Maradonas VM. Ett mål gjort av Guds hand och ett annat med gudomliga fötter. Sedan upprepades bedriften i semifinalen, för att därefter i finalen lägga passningen fram till det matchavgörande målet i finalen. En spelare har nog aldrig varit så överlägsen i ett VM som Maradona var den sommaren.
VM är fyllt av minnen, många goda och andra inte så goda. VM i Italien 1990 var en besvikelse. Inte bara för hur det gick för Sverige, men det var en på alla sätt dålig turnering. VM i övrigt har varit en kavalkad av underbara matcher, dåliga matcher, stor dramatik och vansinniga domarmisstag. En karneval som regelbundet återkommer vart fjärde år.
Mest av allt minns man kanske ändå spelarna. Det är ju de som på något vis definierar ett VM, inte alls lagen på samma sätt som blir fallet när det är fråga om klubblag. VM är en cirkus, ett sprudlande skyltfönster och teaterscen där legender föds och stjärnor dör. Med utgångspunkt i dessa personliga minnen kan jag så klart försöka mig på att göra en drömelva:
:::
![World Cup X1]()
:::
Några bubblare:
Sócrates, Brasilien
Roberto Carlos, Brasilien
Laurent Blanc, Frankrike
Gary Lineker, England
Michael Laudrup, Danmark
Andreas Brehme, Tyskland
Roberto Baggio, Italien
Rinat Dasaev, Sovjetunionen
:::
Be Champions!!
Publicerad 2014-06-07 22:28