Någon större supporter av landslagsfotboll har jag aldrig varit. Nu har jag skrivit en hel del positivt om detta VM, vilket fått en del att tro att jag har ändrat uppfattning om landslagsfotboll. Det har jag inte. Men jag gillar VM. Dels för att det är VM. Dels för att det landslagsfotboll så som jag gillar det, en avgränsad turnering som ligger under sommaren när det inte på något sätt stör klubblagsfotbollen.
Men vilka har egentligen varit de bästa VM-slutspelen? Om detta finns självklart olika uppfattningar och det är ju också en fråga som är rätt tätt kopplad till personliga minnen. Den frågan ställer jag mig i alla fall i den här bloggen, tillsammans med frågan vilka som har varit detta VM:s bästa spelare.
:::
DE FEM BÄSTA VM-SLUTSPELEN
(5) VM 2006 i Tyskland
Bäst av resten som jag ser det. Vid sidan av de fyra VM jag rangordnar högre så flyter övriga VM egentligen ihop som tämligen ointressanta och intetsägande. Många håller 1998 i Frankrike högt men för mig gav inte det så mycket. 1990 och 2010 var två VM som båda gör bäst i att glömmas och 2002 i Sydkorea kändes exotiskt och lite spännande men samtidigt också en turnering där de stora lagen och de stora spelarna på något märkligt sätt aldrig lyckades komma till sin rätt.
2006 hade en del saker som talade för mästerskapet. Dels var det en otrolig folkfest för alla europeiska fans som vallfärdade i massor till Tyskland. Det närmaste ett VM på hemmaplan som jag har kommit. Det var dessutom fest i Tyskland bland tyskarna, som av nationalhistoriska skäl hade haft lite svårt med den saken de senaste 60 åren. Det var Italiens svansång, Tysklands pånyttfödelse och Zinedine Zidanes stora avsked.
(4) VM 1994 i USA
Det är många som pratar ned detta mästerskap som tråkigt och defensivt cyniskt. Jag undrar om inte många av dem då egentligen bedömer VM-finalen snarare än mästerskapet som helhet. Jag kommer ihåg det som ett VM med flera strålande matcher – t ex Argentina vs Rumänien, Brasilien vs Holland och Bulgarien vs Tyskland – och som var ett definitivt steg uppåt jämfört med VM fyra år tidigare.
Naturligtvis kan det vara så att man som svensk kommer ihåg just detta VM med mer rosenröda ögon än vad man annars hade gjort. Men vid sidan av spelet så var det också folkfesten som turneringen i USA innebar, och för oss som svenskar naturligtvis också känsla av att sitta uppe under sommarnätterna och kolla på fotboll.
(3) VM 2014 i Brasilien
Kanske var det omöjligt att ett VM i Brasilien skulle kunna bli något annat än riktigt ruggigt bra. På förhand talades med oro om Brasiliens klimat och sociala oroligheter. Oroligheterna har vi inte sett överdrivet mycket av, först lugnade av Brasiliens framfart och därefter bedövade av chocken i semifinalen. Klimatet har inte haft någon allvarligare effekt, även om man kan ifrågasätta det rimliga i att ha avspark mitt på dagen brasiliansk tid.
Men känslan har varit att det hela tiden har hänt något under detta VM. Det har varit en offensiv och fartfylld fotboll. De allra flesta matcherna har hållit hög kvalitet eller åtminstone varit rejält spännande. Vi har fått se några rejäla överraskningar under VM och lag som Chile, Colombia och Costa Rica har charmat alla som tittat. På något vis känns det också som om lägstanivån detta VM har varit väldigt hög.
(2) VM 1986 i Mexiko
Diego Maradonas VM. Att se honom spela fotboll på sin absoluta höjdpunkt var en förmån bara det. Redan i gruppspelet är han helt dominant på planen men det är från kvartsfinalen och framåt som han verkligen var sitt blixtrande och bedövande bästa jag. Fotbollsporr på högsta nivå.
Men det var så mycket mer med detta VM som var fantastiskt. De otroligt exotiska namnen på städerna. De enorma och fullständigt fyrkantiga målnäten som var något annat än de tradiga svenska målburarna hemma i Allsvenskan. Nu för tiden, när alla mål ser i princip likadana ut, så är det svårt att se charmen i detta antar jag. De många häftiga lagen som förhöjde detta VM – Brasilien, Belgien, Sovjet, Danmark, Spanien, Mexiko, Frankrike och England.
(1) VM 1982 i Spanien
Mina minnen från detta VM är knappast fullständiga. Men det fanns där i bakgrunden och vad inte minnet reproducerar av sig självt har otaliga tillbakablickar fyllt i. Det som framför allt förbluffar med detta VM är den genomgående höga spelkvaliteten, och det är verkligen ett VM där flertalet stora lag verkligen står på höjden av sin förmåga, och flera matcher i detta mästerskap blev också klassiker med tiden.
Brasilien, ett fantastiskt spelande lag till bredden fyllt med enormt skickliga spelare och stora karaktärer, kanske det sista brasilianska landslaget som verkligen levde upp till den brasseromantik som inte minst vi i Sverige håller så varmt fast vid. Frankrike, med spelare som Michel Platini, Jean Tigana och Alain Giresse i toppform. Italien, ett utskällt fotbollslag spelandes i skuggan av sin egen nationella skam, likt sagans fula ankunge. Tyskland, med Rummenigge och Schumacher.
Flertalet matcher från detta VM är ikoniska. Brasilien mot Italien naturligtvis, där Brasilien två gånger lyckas replikera på Paolo Rossis mål men går bet den tredje. Den fantastiska semifinalen mellan Frankrike och Tyskland, välspelad men också VM-historiens första match som går till straffar. Finalen mellan Italien och Tyskland, Italiens stora seger men Tysklands första i en svit om tre raka VM-finaler. Marco Tardellis vansinnesglädje.
:::
VM:S FEM BÄSTA SPELARE
(5) Alexis Sanchez, Chile
Chile gjorde en väldigt bra turnering även om historieboken kommer att säga att de åkte ut redan i åttondelsfinal. De var emellertid ett ribbskott från att slå ut Brasilien. Flera spelare bidrog till Chiles spel men främst i mina ögon var Sanchez som hela tiden var i centrum för Chiles höga press och offensiva spel, och svarade för en genomgående imponerande turnering.
(4) Manuel Neuer, Tyskland
Det finns ett rätt starkt case för att det egentligen är svårt att peka ut enskilda individer i Tyskland, som är ett så starkt kollektiv där alla spelare på något sätt hittar sätt att sticka ut. Jag fastnar dock ändå för Neuer, som uppvisat en otrolig trygghet och som är så otroligt bra just för att han så sällan behöver ta till det spektakulära. Rätt okej vinnarskalle att ha längst bak dessutom.
(3) James Rodriguez, Colombia
Hela turneringens gullpojke. Visade upp en otroligt hög nivå under hela den här VM-turneringen i vilken han gjorde mål i samtliga Colombias matcher. Han höll en otroligt hög nivå under hela gruppspelet, och var helt lysande i matchen mot Uruguay. Teknisk och finurlig, spelintelligent och modig. Brasiliens respekt för Rodriguez framgick av deras behandling av honom på planen.
(2) Arjen Robben, Holland
Har varit bra under egentligen hela turneringen. Var en stor faktor bakom Hollands demolering av de regerande världsmästarna i lagets öppningsmatch, och fortsatte excellera därefter. Ett ständigt orosmoment för motståndarna, snabb och teknisk och lyckas alltid skapa ett antal chanser i varje match. Också mot Argentina var Robben den spelare som mest lyckades störa ett lågt liggande Argentina.
(1) Neymar, Brasilien
Två saker riskerar så klart färga minnen av Neymars VM. Dels hans skada som avslutade hans VM. Dels Brasiliens fiasko i semifinalen utan honom. Men fram till dess så var Neymar detta VM:s allra mest sprudlande spelare, som trots ett vansinnigt tryck på sina egna axlar aldrig föll ihop utan spelade med entusiasm och fantasi i samtliga fem matcher. Förkroppsligade Brasiliens inspiration och självförtroende.
:::
TRANSFERKOLLEN:
Alexis Sanchez, Barcelona till Arsenal, £30m. Det är inte fullständigt självklart att Sanchez kommer att lyckas i Premier League, ligans fysiska karaktär passar honom inte helt, men det är utan tvekan nästa pusselbit i ett Arsenal som snarare värvar spetskvalitet. Teknisk och målfarlig. Berömlig (+++++)
:::
Be Champions!!