Att fly landet verkar vara den föredragna karriärsstrategin för brittiska managers som misslyckats på något av den engelska fotbollens så kallade toppjobb.
Steve McClaren tankade rejält som Englands förbundskapten och tog därefter ett uppehåll innan han begav sig ut i Europa. Först till Holland med FC Twente och därefter Bundesliga och Wolfsburg. Efter viss framgång, bland annat vann han Eredivisie med Twente, så gjorde han så smått sin återkomst till engelsk fotboll, med blandade resultat.
David Moyes tankade minst lika spektakulärt men förmodligen mer utdraget och plågsamt som Man Utds manager innan han fick sparken i april. Han följer nu McClarens exempel och väljer efter ett kort uppehåll att lämna landet, och utsågs igår till manager för La Liga-laget Real Sociedad.
Det var möjligen en något oväntat beslut för David Moyes, som många nog skulle beskriva som en klassiskt brittisk manager. Sådana brukar man sällan se lämna de brittiska öarna, av såväl goda som dåliga skäl. Men Real Sociedad har å andra sidan en viss historia med just brittiska managers, så att de tar chansen är kanske inte så märkligt.
Sedan är det lätt att vara fördomsfull runt en manager som David Moyes, vilket inte minst det senaste årets diskussioner kring hans person har visat. Men han är såväl berest som beläst i europeisk fotboll, och har gjort många studieresor ut i europeiska klubbar. Något som faktiskt särskiljer honom från en hel del andra samtida brittiska motsvarigheter.
Att det är en kontrast med David Moyes i La Liga är uppenbart. Det ska dock bli spännande att se om det är en kontrast som stör och förstör eller om det istället kan bli en konstruktiv kontrast.
Men varför agerar först McClaren och därefter Moyes på det här viset, att de flyr landet efter ett misslyckande? För lite är det ju så det känns, även om det i själva verket inte är något fel med att söka jobb utomlands. Tvärtom tror jag att brittiska managers och brittisk fotboll skulle ha mycket att vinna på om fler managers sökte sig utåt i världen i större utsträckning.
Till stor del är det säkert så att de vet med sig att de vid ett nytt första jobb i England skulle förföljas av frågor och negativa jämförelser. Det gamla jobbets misslyckanden skulle oundvikligen smitta ned det nya jobbets förutsättningar. En tid i utländsk karantän gör att de å ena sidan kan börja jobba igen, men å andra sidan lägga tid och distans mellan sig själva och en ohälsosam medial bevakning.
Självklart är det även så att engelska klubbar också förstår att det med i de här båda fallen Steve McClaren och David Moyes, direkt efter deras respektive misslyckanden, följer en klart oönskad uppmärksamhet. Bara av det skälet drar sig säkert ett antal klubbar för att vara de första som anställer dem igen, så utbudet av arbetsgivare är säkert även det begränsat till en början.
Ett trist perspektiv, men kanske ett förståeligt perspektiv i en modern fotbollskultur som är på samma gång extremt resultatorienterad som oerhört känslig för medial bevakning.
:::
Landslagsuppehåll nu. Jag ser att det pratas ibland i kommentarsfältet om att skriva gästbloggar, och just landslagsuppehållen är ju utmärkta tillfällen att göra slag i saken, att släppa sargen och komma in i matchen. Att liksom pröva era vingar.
:::
Jag får en hel del mail från personer som undrar hur man ska göra för att börja skriva om fotboll.
Någon journalist är inte jag, så jag kan inte ge några karriärtips i det avseendet, annat än att söka alla tänkbara jobb och praktikplatser som finns, det värsta man kan få är ett nej och all erfarenhet och alla ingångar är värda guld, men om själva skrivandet i sig kan jag ha några tankar:
– Börja skriva! Prata inte om att börja skriva utan börja bara skriva. Alla som skriver utvecklar sitt skrivande och det tar lång tid att bygga upp en vana och rutin som gör skrivandet naturligt.
– Det finns inga färdiga texter! Den text har aldrig funnits som inte hade kunnat bli lite bättre om man lagt mer tid på den. Många författare bakbinder sig själva med prestationsångest och jakt på perfektion som inte existerar. Sätt ned foten, bestäm när texten är tillräckligt bra, och tänk på att det alltid kommer nya texter där man kan vidareutveckla sina tankar.
– Håll alltid koll på för vilka du skriver! Var medveten om vilka som läser dig eller vilka du vill ska läsa dig, vad de kan och vad de vet. Know your audience! Men försök inte börja skriva vad du tror att de vill höra, sådant avslöjar en smart läsare blixtsnabbt. Dagtinga inte med din övertygelse!
– Ta inte din egen text personligt! Ett vanligt misstag är att ta påhopp på sin text som påhopp på sin person. Vilket syftet säkert kan vara ibland, inte minst inom fotbollen. Men det kan till slut bli rätt jobbigt att gå omkring och ständigt känna sig kränkt, och det lär påverka ditt fortsatta skrivande negativt. Så håll distansen till texten.
:::
Be Champions!!