Det finns en scen halvvägs in i den fjärde säsongen av den utmärkta TV-serien The West Wing, strax efter den avgörande presidentdebatten i vilken Jed Bartlett sopar mattan med sin motståndare, där det konstateras att om man redan uppfattas som dryg och elitistisk oavsett vad man tar sig för så kan man använda det som ett verktyg.
På vissa Arsenalforum är jag enligt uppgift ökänd som någon form av notorisk Arsenalhatare, och alla vet ju hur jag bara älskar att provocera Arsenalfans. Och eftersom ”alla vet” att det är på det viset så brukar i och för sig inte jag dra mig för att använda det till min fördel. Så därför tänkte jag ta tillfället i akt att ägna mig åt lite halvt regelbunden Arsenalprovokation, eller åt vad som åtminstone skulle kunna uppfattas som detta.
Närmare bestämt tänkte jag skriva lite om det här med så kallade obesegrade säsonger.
Det där med att gå genom en hel ligasäsong utan att förlora en match är tydligen bland det största som finns inom fotbollen, om man får tro framför allt Arsenalfans efter deras Invincible-säsong 2003-04. Så till den milda grad skulle jag säga att det lyfts fram som i viss utsträckning betydligt mer betydelsefullt än vunna titlar eller andra mått på framgång.
Grejen är bara att jag inte riktigt ser det på det viset. Det är naturligtvis en häftig grej och självklart något att lyfta fram. I det avseendet har jag absolut ingen avsikt att nedvärdera prestationen som sådan. Men kan man verkligen tala om prestationen som så väldigt enorm när det trots allt handlar om en väldigt massa tillfälligheter längs vägen som inte rimligtvis går att styra av det inblandade laget?
Exakt vad för skicklighet ligger det egentligen i att motståndarna sätter en straff i undersidan av ribban i slutminuten och matchen därför slutar oavgjort istället för med förlust?
På vilket sätt är en säsong med 26 vunna matcher, tolv oavgjorda och 90 poäng bättre än en säsong med 29 vunna matcher, åtta oavgjorda med en förlust och totalt 95 poäng? – dvs tre färre vunna matcher och fem färre poäng men en förlust mindre. På vilket sätt är en obesegrad säsong i ligan med en ligatitel som följd bättre än en säsong som slutar i vunnen ligatitel, vunnen FA-cuptitel och en vunnen Champions League-titel?
Är jag möjligen bitter och avundsjuk? Nej, inte det minsta eftersom jag ärligt och på fullt allvar anser att de två exempel jag precis tar upp är prov på bedrifter som enligt mig är bättre. Vilket inte ska förstås som att jag anser en obesegrad ligasäsong vara lite eller intet värd. Man måste självklart inte hålla med mig, men man får respektera att den uppfattningen kan finnas.
Men diskussionen slår mig eftersom vi just nu befinner oss i en säsong där Chelsea faktiskt ser ut att kunna ha en rimlig chans att verkligen uppnå samma bedrift som Arsenal gjorde 2003-04, nämligen att gå igenom hela säsongen obesegrad. Det där är ju annars ett av de främsta otygen efter just den säsongen, nämligen att frågan om ett lag kan förbli obesegrade väcks tidigare och tidigare.
Om ett ligalag förblir obesegrat någon gång ända fram till i mars någon gång så kan jag se det som meningsfullt att möjligen börja ta den diskussionen. Då börjar det bli ett realistiskt och mer påtagligt mål.
Att Chelsea skulle lyckas med bedriften att gå igenom hela säsongen obsegrade är självklart ett scenario som förskräcker de mest härdade Arsenalfans, det vore ett svårt slag mot deras självkänsla. Kanske framför allt att just Chelsea gör det, den klubb som initialt satte stopp för The Invincibles dominans för tio år sedan med enligt Arsenal och Arsene Wenger orättvisa medel.
Frågan är så klart, om Chelsea nu lyckas, och i den takt de nu håller så skulle de inte bara gå obesegrade genom säsongen utan dessutom slå sitt eget poängrekord från 2004-05, på vilket sätt Chelseas bedrift ska förminskas för att på så sätt lyfta fram Arsenals bedrift från 2003-04. Själv skulle jag ju hävda att det är svårare att gå genom en säsong obesegrad nu än vad det var för drygt tio år sedan.
Att klaga över Chelseas finansiella dopning börjar ju bli ganska gammalt, särskilt nu när de till slut faktiskt ser ut att börja få sin ekonomi i balans till sist och särskilt sedan dylika finansiella investeringar har gjorts i än högre grad i en annan klubb i Premier League. Det framstår inte som lika extraordinärt som det gjorde för tio år sedan.
Chelsea mot Tottenham ikväll på Stamford Bridge. Och sällan gläds väl Arsenalfans åt Tottenhamsegrar, men om Tottenham skulle skrälla på Stamford Bridge ikväll så vågar jag gissa rätt säkert att betydligt fler än några enstaka Arsenalfans knyter sina nävar i lycka över att de får behålla sin allra största triumf åtminstone för ännu en tid.
:::
Be Champions!!