För precis en vecka sedan inledde jag projektet att rangordna Premier Leagues bästa spelare, lagdel för lagdel. Då var det målvakterna som stod i fokus, den här gången blir det således försvararna och därefter uppåt i planen via mittfältet fram till anfallet.
Utgångspunkten var att spelare bör jämföras lagdel för lagdel då exempelvis anfallare och försvarare har så olika uppgifter på fotbollsplanen att det blir svårt att jämföra dem direkt. Nu finns det å andra sidan klara skillnader mellan exempelvis olika typer av försvarare och mittfältare också, men man måste dra gränsen någonstans.
Man kan fundera över tidsperspektivet på en sådan här rangordning. Syftet är så klart att rangordna Premier Leagues bästa spelare, inom respektive lagdel, just nu. Men det innebär inte att jag endast tar hänsyn till spelarnas prestationer under den här säsongen, utan jag försöker göra en helhetsbedömning av spelarnas kvalitet baserat på såväl historisk prestation som framtida potential.
Som sagt, dags för försvararna.
(5) Ryan Shawcross, Stoke
Några kommer säkert anklaga mig för att ha en man-crush på Shawcross, men det är jag beredd att ta. Förvisso är det en klassiskt hård brittisk mittbackstyp som den moderna fotbollskulturen i lika delar beundrar som föraktar, men för mig är Shawcross mer än så. Redan i unga år så övertog han ledarskapet i Premier Leagues kanske mest väldrillade backlinje. Mer imponerande på mig är dock hur han har vidmakthållit Stokes defensiva organisation samtidigt som laget som helhet har rört sig bort från renodlad defensiv till ett mer offensivt förhållningssätt.
(4) Pablo Zabaleta, Man City
Förmodligen Premier Leagues bästa renodlade högerback, vilket är ett på sitt sätt märkligt epitet för en spelare som inledningsvis var något av en allt i allo-spelare i Man City. Men Zabaleta har visat sig ha precis de rätta egenskaperna som behövs i Man City, eller mer konkret uttryckt så har han de egenskaper som bland andra Micah Richards ansågs sakna. Defensivt skicklig, uthållig, klok i sina beslut på planen, en drivande gestalt både på och vid sidan av planen för Man City.
(3) Cesar Azpilicueta, Chelsea
Värvades initialt som högerback till Chelsea men Dave, som Azpilicueta tack vare sitt något krångliga efternamn lite skämtsamt har kallats, har inte minst visat sig duglig som vänsterback. Detta i sådan utsträckning så att han mer eller mindre tvingade fram Ashley Coles reträtt till Roms solstolar, men även i stor utsträckning håller Felipe Luis borta från startelvan, som förra säsongen var en av Europas mest framstående vänsterbackar i det Atlético Madrid som tog sig ända till Champions League-final. Offensivt väldigt skicklig utan att i alltför hög utsträckning kompromissa med sina defensiva uppgifter.
(2) Vincent Kompany, Man City
Många verkar mena att Kompany under det senaste året inte har varit lika strålande som han varit förut. Det är sant att det har skett några misstag men Kompanys betydelse för Man Citys försvar, både som mittback och som ledargestalt, går knappast att övervärdera. Varje stort mästarlag behöver en dominant mittbacksgestalt, och för Man City råder det ingen tvekan om att Kompany är just denna person.
(1) Branislav Ivanovic, Chelsea
Är han ytterback eller är han mittback? Till Ivanovics stora heder så är det mer eller mindre omöjligt att säga att han är det ena eller det andra då han gör båda uppgifterna nästan lika bra. Ofta med en spelare som spelas ”out of position” så blir det nästan som med mångkampare, de gör flera olika grenar bra men ingen jättebra. Ivanovic har inte alls det bekymret. Defensivt är han både fysiskt stark och positionssäker och har få övermän i såväl ligan som världen. Offensivt bidrar han också både med offensiva löpningar men även vid behov som en tung närvaro i motståndarnas straffområde.
:::
Be Champions!!