Det var stormötet som på något sätt kändes givet på förhand. Barcelona var i storform och hade vunnit mängder av matcher i rad och deras anfallstrio hade börjat hitta varandra och sig själva på planen. Med Leo Messi i storform så såg Barcelona återigen ut som de gjorde när de var som bäst.
Samtidigt verkade Man City vara ett lag i allt annat än god form. Efter att ha hämtat upp åtta poäng på Chelsea i ligan så ledde ett antal poängtapp till att Man City återigen befann sig sju poäng efter Chelsea, anfallsspelet hackade och Yaya Tourés frånvaro i de afrikanska mästerskapen stod dem dyrt.
Barcelona var således mäktiga förhandsfavoriter inför den åttondelsfinal i Champions League som inleds ikväll. Men så precis helgen innan så hände något. Barcelona snubblar till och snubblar till rejält och förlorar på hemmaplan mot Malaga. Detta samtidigt som Man City hittar formen rejält och mosar Newcastle med 5-0.
Den stora frågan är nu vad detta egentligen betyder. Man kan se det som att Barcelona har fått ett återfall till det relativa krisläge laget befann sig i tidigare under säsongen samtidigt som Man City har befriat sig från sina demoner. Det går också att se det endast som ett naturligt förspel till Champions League, att Barcelona redan hade tankarna på detta möte.
Oavsett vilket, så kan nog detta beskrivas som säsongens viktigaste match för Man City. Ändå får de kanske vara glada bara att de är här.
Champions League var ju på väg att ta slut alldeles för tidigt för Man City, som inte vann någon av sina fyra första matcher i gruppspelet. Laget såg rejält blekt ut, inte minst i matcherna mot CSKA Moskva. Det krävdes två mindre mirakel, först mot Bayern München och sedan mot Roma, för att Man City skulle krångla sig förbi gruppspelet.
Det gör så klart att förtroendet för Man City i europeiskt cupspel är begränsat för tillfället. Men historien är också fylld av lag som når stora framgångar trots att de längs vägen har varit snubblande nära att åka ut; kanske just för att de under vägen varit snubblande nära att åka ut. Liverpool, Man Utd och Chelsea är alla tre engelska lag som från en sådan utgångspunkt har vänt och vunnit Champions League.
Kan Man City vinna Champions League? En fråga som får vitt skilda svar beroende på vem man frågar. Å ena sidan har laget obestridligen tillräckligt med kvalitet i spelartruppen för att vara en av favoriterna. Å andra sidan har Man City hittills aldrig riktigt lyckats i Champions League, vilket många ser som skäl för varför de inte kan lyckas.
Det sista är ju dock ett cirkelresonemang. Man City har inte lyckats i Champions League förut och kan därför inte lyckas i Champions League eftersom de inte har lyckats förut. Men minst lika sant är att historien för varje framgångsrik klubb innehåller ett tillfälle när de lyckas med något för första gången, trots att de inte lyckats förut.
Champions League är den sista stora fronten för Man City. De har redan hävdat sin position i Premier League men vill naturligtvis hävda sig också i Europa för att legitimera sin status som europeisk storklubb. Men i det avseendet har Man City alls inte lyckats lika bra som exempelvis Chelsea före dem eller till och med PSG på senare år.
Man Citys misslyckanden i Champions League har varit besvärande för klubben och har skördat ett offer på managerposten redan. Roberto Mancini tog Man City till deras första ligaseger på 44 år men fick lämna ett år därefter sedan han kommit tillkorta i Champions League. Manuel Pellegrini anställdes just tack vare hans fina facit i just Champions League.
Pellegrinis första säsong i Champions League blev en blandad historia. Å ena sidan framgång då Man City för första gången lyckades ta sig vidare från gruppspelet. Å andra sidan känslan av ett misslyckande då Man City gjorde en så blek insats i åttondelsfinalen. Då som nu ställdes Man City mot Barcelona i åttondelsfinalen.
Denna säsong blir således en tydlig värdemätare för Man City huruvida de har gått framåt och faktiskt lärt sig något sedan förra året. Möjligen är uppgiften svårare i år då Barcelona känns som ett bättre fotbollslag men samtidigt så bör även Man City vara bättre förberedda i år.
En utmaning för alla lag som möter Barcelona är att anpassa sig samtidigt som man inte helt överger sitt eget spel. Barcelona är ett lag som är otroligt skickligt på att hålla bollen inom det egna laget vilket ställer till besvär för andra storlag som i sin tur också är vana vid att ha stort eget bollinnehav. När så inte blir fallet så skapar det ofta förvirring och frustration.
En avgörande faktor kommer också vara att inte bli alltför bolltittande och passiv. Matchen måste handla om mer än att enbart försöka begränsa ytorna för Barcelona utan Man City måste hitta och ta tillvara möjligheterna att själva sätta Barcelona under press.
Mittfältet är alltid ett avgörande område på planen i sådana här matcher, men i själva verket tror jag att det är de båda anfallen som kommer att göra den stora skillnaden över dessa båda möten. Och där skulle jag vilja påstå att läget är någorlunda jämnt på förhand.
Barcelona har naturligtvis världens kanske bäste spelare i Leo Messi och därtill en anfallstrio i absolut särklass sett till kvaliteten på spelarna, men också en trio som till viss del har sprungit i vägen för varandra under säsongen. Det är därtill tre hyfsat lika spelare så Barcelona är relativt beroende av att huvudplanen faktiskt fungerar.
Man City replikerar med en spelare som absolut förgrundsgestalt, nämligen Sergio Agüero. Det är förvisso inte vilken spelare som helst utan den spelare i Premier League som i min mening befinner sig på samma nivå som just Messi, Neymar och Luis Suarez.
Agüero är en fantastisk spelare som flankeras av en mer mångsidig anfallsbesättning än vad som är fallet i Barcelona, med Wilfried Bony och Edin Dzeko i högform, uppbackade av spelare som David Silva och Samir Nasri. Man City känns, på gott och på ont, mer oberäkneliga i sitt anfallsspel än vad Barcelona gör.
Problemet är emellertid att Man City samtidigt känns mer oberäkneliga i sitt försvarsspel än Barcelona.
:::
Be Champions!!