Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

LINHEM: Borrowed Time

Många ser ner på lån i fotbollsvärlden som att det är en lägre form av värvningar. Likt The Football League är de ”lägre ligorna” till Premier Leagues som är son av solen överst i ligapyramiden. Men det finns något ganska romantiskt med lån också. Att det har ett bestämt början och slut. Alla vi som sett Hobbit-filmerna vet att längre verkligen inte behöver betyda bättre. Jag brukar visserligen argumentera för att ett lån dessutom kan göra spelare ännu villigare att efter ett lyckat lån återvända till klubben men de spelarna jag hyllar med denna text är snarare de som brunnit väldigt ljust en kortare period.

https://www.youtube.com/watch?v=wRxHYHPzs7s

:::

SÄSONGENS BÄSTA LÅNESPELARE

Jon ”Steady on” Stead (Bradford, utlånad från Huddersfield)

För drygt 13 år (02/03) sedan slog en tonårig Jon Stead igenom för Huddersfield. I staden där han växte upp, i ett lag med Martin “Son of Pele” Smith som bästa målskytt, och med dåvarande VM-spelaren Efe Sodje som lagkapten. Nästa säsong behövde Stead bara en halvsäsong på sig för att göra 18 mål och bli uppköpt av Blackburn för £1M.

Ett Blackburn med Graeme Souness som manager och med 32-åriga Andy Cole & Dwight Yorke som anfallskonkurrens. Men Souness kom inte överens med Cole & Yorke för att han är Souness vilket öppnade för Stead som gjorde 6 mål på 13 matcher och räddade kvar Blackburn i Premier League. Vilket kan låta hyperboliskt men målen Stead gjorde avgjorde fem matcher, däribland ett 4-3 mål mot Fulham och sena 1-0 segermål mot Everton och Manchester United. Nästa säsong värvade Blackburn Craig Bellamy istället för Stead och Steads karriär blev istället Marcus Bent-aktig med sejourer i Sunderland, Derby, Sheffield United, Ipswich, Coventry, och Bristol City där han ibland hade bra halva säsonger eller erbjöd ett par mål ifrån bänken.

Förra säsongen återvände han till sin hemstad Huddersfield för att hjälpa dem hålla sig kvar i The Championship under överlevnads-specialisten Mark Robins men det tog bara en halv säsong innan Huddersfield insåg att Stead inte räckte till och istället värvade man in Nakhi Wells från Bradford.

Stead lånades ut till Oldham och sedan Bradford. I Bradford verkade han ha gjort ett tillräckligt bra intryck(trots att han bara gjort ett mål) eftersom de lånade in han till även denna säsongen.

Denna säsongen har han gjort elva mål och elva assist. Framför allt kom fem av de målen och fyra assist i FA Cupen. Två mål och en assist i dubbelmötet mot Dartford. Ett mål och en assist mot Millwall. Ett snyggt mål och två assist mot Chelsea. Och slutligen ett mål mot Sunderland innan han missade dubbelmötet mot Reading där man åkte ut.

I ligan har han inte varit lika vass då fem mål och sex assist är mer hans vanliga frekvens men Bradford ligger bara två poäng från playoff-plats i L1 med färre matcher spelade och med tanke på hur bra Bradford är i stora matcher vore de en mardrömsmotståndare för alla lag i ett playoff-spel.

:::

Jack ”Unbroken” O’Connell(Rochdale, utlånad från Brentford)

När man pratar om Rochdale är det Keith Hill man pratar om. En manager som tar sidlinjen i akt att visa upp hela sin varierade gubb-garderob och ifall du skulle vakna omtöcknad ensam på en tropisk ö utan kontakt med omvärlden skulle du kunna avgöra vilken årstid det är genom att studera Keith Hills skägg- och hårnivåer på några av de bilderna jag skickar till dig på ön. Om du överhuvudtaget känner igen Keith Hill som verkar ha tillräckligt med ansikten för att bli lönmordare i Braavos

Keith Hill var managern som tog Rochdale upp ur L2 för första gången på drygt 40 år och tog dem till övre halvan av L1 innan han tog över Barnsley i The Championship. Vad Barnsley gör dock är att sparka managers vilket förde Keith Hill tillbaka till Rochdale som åkt ner i L2 igen sedan han lämnat. Keith Hill tog upp dem igen och just nu ligger nykomlingarna Rochdale på den sista playoff-platsen i L1, en placering före Barnsley.

En av de spelande anledningarna till att Rochdale trots minimal budget konkurrerar om playoffplatserna i L1 är mittbacken Jack O’Connell. En scouser som började sin karriär i en lokal Liverpool-liga(div 11-13) innan han värvades efter provspel till Blackburn som 18-åring. O’Connell lånades ut till både Rotherham och York innan han kallades upp till Blackburns A-lag där han dock bara spelade en FA-cup match och satt på bänken i ett par Championship-matcher.

Förra säsongen lånades han ut till Rochdale där Keith Hill utsåg han till lagkapten och var en viktig spelare när de som sagt vann uppflyttning till L1 som antagligen förtjänade en plats i säsongens lag. Med tanke på hur han började sin seniorkarriär långt ner i tabellsystemet kan man dra paralleller till nuvarande WBA-backen Craig Dawson som också slog igenom i Rochdale under Keith Hill, särskilt då båda två är runt 1.90 långa och O’Connell också denna säsongen börjat göra en del mål.

En klubb av större kaliber/plånbok hade säkert kunnat få loss O’Connell till denna säsongen men Rochdale fick nöja sig med ett lån. O’Connell fortsatte likt säsongen innan hela hösten ändå tills januari kom och hans lån avbröts. Väl tillbaka i Blackburn köptes O’Connell av Brentford som har ett öga för talang/statistik för att sedan lånas tillbaka till Rochdale säsongen ut.

O’Connell återvände i början på februari mitt i en formsvacka men hjälpte dem hitta sin fina marsform, 5 vinster på 7 matcher, som tagit dem till sin nuvarande playoffplats. Men lär inte få se mer av O’Connell denna säsongen då nyligen blivit O’Connell blivit återkallad av Brentford för att backa upp deras playoff-jakt istället.

Jag kan också rekommendera filmerna “Starred Up” och “-71” ifall ni vill se mer av Jack O’Connell.

:::

Anthony ”Superman” O’Connor (Plymouth, utlånad från Blackburn)

Det kan vara tungt att spela i Plymouth. De har en liten och ung trupp som försöker utmana om playoffplatserna. Då är det bra att ha någon som kan göra allt.

Anthony O’Connor har varit den spelaren för Plymouth. Han inledde säsongen som central mittfältare och det verkar vara där i en mer defensiv roll som han hör hemma. Men grund av skador och taktikförändringar har O’Connor flyttat runt. I flera matcher har han fått spela som en av tre mittbackar(á Emre Can), i andra matcher har han varit ytterback i en fyrbackslinje eller wingback på båda kanterna, och beroende på medspelare har hans roll på mittfältet varierat från defensiv mittfältare till en offensivare roll och han har skött detta med bravur.

Kanske har det stigit honom åt huvudet då han i en intervju förklarade sin målgest med att han sagt till sina lagkamrater ”I can play anywhere, i’m Superman” med en mer ödmjuk vidareförklaring att det var tillägnat hans son som vi bara kan anta är ett Grant Morrison-fan.

:::

Patrick ”Bam-Bam” Bamford (Middlesbrough, utlånad från Chelsea)

Detta är den andra säsongen som Bamford blir utlånad och gör mål. Första säsongen var det för Milton Keynes där det blev hela 17 stycken och under den andra halvan av säsongen tog han steget upp till Derby där han visserligen gjorde ett par fina mål men till slut blev det bara åtta stycken i ett väldigt starkt Derby med tuff konkurrens.

Denna säsongen lånades han ut till Aitor Karankas(tidigare assisterande åt Mourinho i Real) Middlesbrough där han hittills gjort 16 mål och är lagets bästa målskytt. Hans mål har varit särskilt välbehövliga då Middlesbrough haft en del problem med målskyttet och trots Bamfords mål har man fortfarande gjort nästan 20 färre mål än Watford och Bournemouth. Däremot är man med bara 30 insläppta mål det enda laget som släppt in färre än 40 mål i hela divisionen.

Bamford har passat särskilt bra in hos Karanka som gärna spelar med flera anfallare och Bamford likt Jelle Vossen har flera gånger snarare spelat släpande bakom en toppforward eller ute på kanterna. En mångsidighet som Mourinho lär uppskatta och Bamford är också väldigt mångsidig utanför planen.

Det är nämligen så att Bamford är ett underbarn även utanför fotbollen. Han gick ut skolan ett år tidigare med tillräckligt bra betyg för att komma in på Harvard. Visserligen hjälpt av ett fotbollstipendium men Bamford pratar också tyska och franska samt håller på att lära sig spanska. Han kan också spela piano, fiol, saxofon, och håller nu på att lära sig gitarr.

Jag som med liten marginal fått godkänt i tyska, spanska, och italienska är inte alls avundsjuk eller misstänksam kan dock undra hur smart han verkligen är då han som 19-åring gick till Chelsea av alla lag från ett Nottingham Forest som var i enormt behov av en anfallare. How ’bout them apples?

Nästa säsong lär han inte vara tillbaka i The Championship men om han inte får chansen i Chelsea, där han möjligen är för tunn för att vara en Drogba/Costa-lik centertank, vore det intressant att se honom i till exempel Everton som en uppgradering av Naismith då Bamfords spelstil också skulle passa bra ihop med Lukaku.

:::

Alex ”Alexander” Pritchard (Brentford, utlånad från Tottenham)

En av mina absoluta favoritspelare denna säsongen. Även om hans assist(6) är färre än de borde på grund av lagets anfallarproblem istället har han fått ta bollen med egna fötter och gjort nio mål som mittfältare. Redan förra säsongen var jag väldigt imponerad när han spelade i Swindon och han kändes som den mer talangfulla av honom och Ryan Mason. Visserligen var det svårt att förutse att Tottenham skulle konvertera Mason till en mer defensiv mittfältare, särskilt då han gjorde ett hattrick förra säsongen.

Pritchard kan också bli nerflyttad en bit i planen då det finns större utrymme för små spelskickliga mittfältare där i PL men Pritchard känns verkligen mer som en offensiv mittfältare i likhet med Eriksen. Han kan också spela på kanten med frihet att röra sig inåt och likt Eriksen är han en bra frisparkskytt med fyra frisparksmål de senaste två säsongerna.

Även om han inte skulle få chansen i Tottenham där Eriksen innehar den rollen hoppas jag verkligen få se Pritchard regelbundet någonstans nästa säsong. Det är spännande varje gång han rör bollen.

:::

Harry ”Toffee” Toffolo, Jordan ”Bullshit” Turnbull, och Jack ”Saint” Stephens (Swindon, utlånade från Norwich och Southampton)

Swindon har en av de tunnaste trupperna i England och utan några större resurser har de fått förlita sig på lån. Trots detta ligger Swindon just nu på tredjeplats i L1 och de brukar oftast vara ett väldigt sevärt lag med spelare som Irakiska landslagsmannen Yasir Kasim, Ben Gladwin, och Asiatiska mästerskapens MVP – Massimo Luongo. Gladwin är någon som de hittade i division 8 som direkt klev in och har spelat på alla positioner förutom målvakt denna säsongen. Totaalvoetball!

Deras trebackslinje har mestadels bestått av högerbacken Nathan Thompson tillsammans med antingen Turnbull, Stephens, eller en ung brasse Raphael Branco de värvade från sjätte divisionen. Både Turnbull och Stephens är födda 1994 och är inlånade från Southampton.

Vilket är väldigt ungt för två mittbackar men i Swindon är faktiskt 21 år snittåldern och bara anfallaren Andy Williams är över 25 år gammal. Tur för Swindon är väl att de kommer från Southampton där det verkar som alla unga människor är kompetenta fotbollspelare.

Turnbull har dessutom spelat i varje match denna säsongen och hans lagkamrat Jack Stephens har förutom mittback även spelat som central mittfältare och ytterback/wingback på båda kanterna. Vilket inte borde vara möjligt när man är så ung.

Harry Toffolo är kanske min favorit av de tre. En 18-årig vänsterback från Norwich som stått för en handful assist. Flyttar Martin Olsson har Norwich sin ersättare klar här i Toffolo.

:::

Benik ”Cleithro” Afobe (Milton Keynes, utlånad från Arsenal)

I Milton Keynes under hösten gjorde han hela 20 mål på 30 matcher. Framför allt sex mål i FA-cupen, varav två mot Man Utd. Tillsammans med nyblivna Tottenham-spelaren(för att Spurs har inte tillräckligt med dussin av centrala mittfältare) Dele Alli ledde han Milton Keynes tillbaka till toppen av L1 efter en misslyckad fjolårsäsong.

Det är ett genombrott som England och framför allt Arsenal väntat på i flera säsonger. Redan för nästan fem år sedan lånade Arsenal ut honom till Huddersfield och efter det har han varit i Reading, Bolton, Millwall, och Sheffield Wednesday där han bara gjort 13 mål på 79 matcher.

Den ojusta förklaringen vore att han inte var tillräckligt bra för att prestera i Championship och därför lossnade det först i MK. Men problemet verkar snarare vara att han kanske inte passade eller det helt enkelt bara behövde lossna.

För att efter alla de målen i Milton Keynes köptes han av Wolverhampton på övre halvan i The Championship där han fortsatt målskörden med 8 mål på 14 matcher. Där hans korta namn passar bra in ihop med Bakary Sako och Nouha Dicko.

:::

Bubblare: Joe ”Joey” Pigott (Newport & Southend), João ”Suso” Teixeira (Brighton), Darren ”Marcus” Bent (Brighton & Derby), Fred ”Ye Ma” Onyedinma (Wycombe), Joe ”Training” Day (Newport), Mathieu ”Matt” Smith (Bristol City), Matt ”Mathieu” Tubbs (Wimbledon)

:::

/Peter A Linhem

Publicerad 2015-04-03 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons