Bibeln säger oss att Jesus, 40 dagar efter sin återuppståndelse, steg upp i himlen för att sitta vid Guds sida. Huruvida Liverpool om 40 dagar, i mitten av maj, kommer se sin säsong återuppstånden från de döda och med fortsatt möjlighet att stiga upp i fotbollens närmaste motsvarighet till himmelriket, Champions League, är efter förlusterna mot Man Utd och Arsenal något som endast de allra mest troende vågar hoppas på.
Det var en match som inleddes med tvära kast. Arsenal dominerade klart under den första kvarten och utsatte en högst osäker backlinje i Liverpool för ett massivt tryck. Den andra kvarten såg Liverpool ta över kommandot och skapa ett par riktigt tunga chanser.
I det läget står det ändå 0-0 men en kvart senare kommer det att stå 3-0 till Arsenal. Med andra ord så hände någonting där.
Vad som faktiskt hände var att Arsenals stora spelare klev fram i rampljuset. Det första målet kommer genom Hector Bellerin, som fått sitt genombrott under säsongen. Därefter Mesut Özil på frispark, bam! Sedan Alexis Sanchez, bom! Med Olivier Giroud som en spindel i nätet.
Det är spelartyper som Liverpool till stor del saknar. Luis Suarez såldes inför säsongen. Steven Gerrard är inte längre vad han en gång var. Philippe Coutinho har potentialen men har inte växt färdigt än. Raheem Sterling ligger några år före sin tid.
Det gör det svårt för Liverpool att växla upp i sådana här matcher mot de andra lagen i tabelltoppen. Vi såg det idag mot Arsenal, och vi såg det för två veckor sedan mot Man Utd. Två matcher i vilka Liverpool har gett intryck av att vara åtminstone ett nummer för små, och motståndet ätit upp dem taktiskt och fysiskt.
Frågan är om inte sviterna efter Liverpools förlust mot Man Utd fortfarande satt i Liverpools ben och huvuden. Avstängningarna på Martin Skrtel och Steven Gerrard blev dyrbara, två spelare som hade behövts. Mentalt var det heller inte samma Liverpool vi sett de senaste månaderna.
Vad vi däremot och därmed har sett är den långsamma och utdragna döden för Liverpools förhoppningar om fortsatt Champions League-spel. Att hämta hem åtta poäng på sju omgångar är kanske inte helt omöjligt, men ändå högst osannolikt. Vilket också Brendan Rodgers medgav direkt efter matchen.
Juryn är fortfarande ute på hur Liverpools säsong ska bedömas. Efter förra säsongen drömde många om ännu en titelstrid, men de förhoppningarna dog snabbt. Liverpool spenderade stora pengar på många nya spelare vilket kan leda till kritik över att man ändå inte lyckades åstadkomma mer än möjligen en stark sammanhållen formtopp runt årsskiftet.
Ändå är det kanske inte med nödvändighet den här säsongen som har varit särskilt dålig för Liverpool. Kanske var det snarare så att förra säsongen var så osannolikt bra. Skillnaden var inte bara Luis Suarez, utan skillnaden var också psykologisk – Liverpool var ett lag i medvind.
Liverpool har haft den där tendensen under en lång tid. De kan prestera på för dem otroligt hög nivå under någon säsong, som ett eko från en svunnen storhetstid. Vi har sett det några gånger. 2000-02 exempelvis med cuptrippel och andraplats i ligan. 2008-09 med Rafa Benitez. Och så då förra säsongen med Brendan Rodgers.
I det avseendet skiljer sig Liverpool fundamentalt från Arsenal. Arsenal visar istället upp en beundransvärd jämnhet, som Liverpool saknar. Men den som vill vara kritisk kan också konstatera att Arsenal inte heller förmått att prestera sådana toppar som Liverpool under samma tidsperiod.
Min slutsats är ändå att Liverpools säsong och Brendan Rodgers insats inte kan värderas alltför hårt. Klubben, supportrarna och media måste rimligtvis ta det långa perspektivet på Liverpool. Inte låta sig luras in i ett kortare perspektiv enbart beroende på en fantastisk fjolårssäsong.
I det avseendet är det ingen katastrof i sig för Liverpool att kanske sluta femma den här säsongen. Viktigare är i så fall hur Liverpool klarar av att under sommaren hantera framtiden för sina mest lovande spelare, bland dem Raheem Sterling och Philippe Coutinho.
Arsenal säkrade i och med vinsten mot Liverpool med all säkerhet Champions League-spel nästa säsong också. Vilket man får vara nöjda med. Nu börjar det på sina håll och kanter att pratas om ligatiteln för Arsenal, men det är i mina ögon obefogat. Att ligga fyra poäng back, med två matcher mer spelade, och sju matcher kvar på säsongen, är knappast att betrakta som ett guldläge.
Arsenal kan inte vinna ligan den här säsongen. Möjligen finns en teoretiskt minimal chans att Chelsea kan förlora den. Men det skulle onekligen vara José Mourinhos mest monumentala misslyckande i dennes hela så väldigt framgångsrika karriär.
Det kommer inte ske.