Det är svårt att hitta några direkta ljuspunkter med QPR. Nedflyttade med bred marginal. En åldrande och underpresterande spelartrupp med över tiotalet spelare vars kontrakt går ut till sommaren. En klubb vars verksamhet har framstått som något av en cirkus under allt för många år. Och lägg till det en konflikt med The Football League som kan leda till böter för brott mot financial fair play motsvarande närmare £60m.
Det har pratats mycket om detta bötesbelopp. QPR har dragit frågan inför en oberoende panel i FA och frågan förväntas bli avgjord långt innan nästa säsong ska börja, vilket rimligtvis borde betyda någon gång i början av sommaren. Det har pratats om ett scenario där QPR skulle uteslutas ur The Football League och således få börja om i The Conference, men det känns uteslutet. Frågan är mest under vilka ekonomiska förutsättningar QPR börjar om i The Championship.
Att QPR skulle uteslutas ur The Football League bygger på att de skulle vägra att betala bötesbeloppet även om sanktionen anses juridiskt bindande. Men att ta en sådan konsekvens vore det ekonomiska vansinnets motsvarighet till att skära av sig näsan för att jävlas med sitt eget ansikte. De fallskärmsbetalningar som QPR är berättigade till från Premier League under de kommande tre åren överstiger det beräknade bötesbeloppet.
Visst vore det QPR till stor hjälp att slippa betala bötesbeloppet, det skulle om inte annat kraftigt öka deras möjlighet till nyinvestering i spelartruppen. Men den stora utmaningen för QPR inför nästa säsong har mer att göra med spelartruppen och klubbens lönestruktur.
QPR:s spelartrupp är en perfekt spegelbild av det inkonsekventa och stundtals kaotiska ledarskap som präglat klubben under senare år. Många gamla och inte särskilt hungriga spelare har köpts in. Flertalet spelare har fått långa kontrakt med alldeles för höga löner. QPR:s metod liknar mer pyramidspelets än en genomtänkt och sammanhängande klubbstrategi.
Det ser med andra ord ut ungefär som det brukar göra sedan Harry Redknapp har varit manager i en klubb, åtminstone i en klubb utan en stark ordförande eller kontrollfunktion. Lappa och laga, osammanhängande spelarköp och en lönepolicy helt ur led med verkligheten. När Redknapp sedan lämnar klubben saknar spelarna någon egentlig koppling till klubben. Chris Ramsey, som tog över efter Redknapp, har knappast haft någon avundsvärd uppgift.
Joey Barton, Rio Ferdinand, Bobby Zamora och Clint Hill är bara några av de spelare vars kontrakt går ut i sommar. Ytterligare spelares lånekontrakt upphör. Det är en svaghet men kan likaväl ses som en möjlighet för QPR att rensa ut dödköttet ur klubben och börja om från början. Något som förutsätter att QPR och Tony Fernandes, klubbens ägare, faktiskt tar ett mer långsiktigt perspektiv på laget den här gången.
Det blir dock viktigt för QPR att hitta en stark ledning. Någon ägarledning att tala om verkar inte riktigt aktuellt för QPR, då Tony Fernandes egna åtaganden verkar göra det svårt för honom att utöva någon större kontroll. Harry Redknapp och den alltför snabbt snurrande managerkarusellen har visat att managerledning även den har sina svagheter i QPR. Istället måste en annan maktbalans hittas.
Ansvaret och befogenheten borde falla på Les Ferdinand, klubbens director of football. Ferdinand har en lång historia i QPR som var den klubb i vilken han fick sitt genombrott som spelare. Han verkar också ha stort förtroende från ägarhåll, är uppskattad av fansen och har ett förtroendefullt samarbete med Chris Ramsey, klubbens manager. Ferdinand har tre stora beslut att fatta i sommar:
Ett. Vilka befogenheter som ska ges Chris Ramsey, som tidigare i veckan bekräftades som QPR:s manager inför kommande säsong. Det vore å ena sidan fel att ge Ramsey alltför stort ansvar för QPR:s nedflyttning den här säsongen, laget var redan i fritt fall och Redknapps beslut att avgå en dag efter januarifönstret omöjliggjorde någon förändring för Ramsey. Å andra sidan lyckades han heller inte åstadkomma någon särskild positiv förändring. Men Ramsey har spelarnas förtroende och ett bra samarbete med Ferdinand, och det väger tungt.
Två. Hur QPR ska förhålla sig till viktiga spelare som Steven Caulker, Leroy Fer, Matt Phillips och Rob Green. Det är spelare vars kontrakt inte går ut, som är bra nog att flytta till en annan klubb i Premier League, men som därför också kan vara bra att ha kvar i The Championship. Att sälja dem skulle däremot kunna ge större utrymme för att förnya spelartruppen på lång sikt. I huvudsak handlar det alltså om ett beslut där Ferdinand måste balansera kort sikt, viljan att snabbt ta sig tillbaka till Premier League, med lång sikt, det kloka och nödvändiga i att bygga nytt från grunden.
Tre. Vilken roll spelarna från QPR:s akademi kommer att få. Ett av Les Ferdinands första uppdrag var att väcka liv i den insomnade akademin och få klubben att börja producera egna spelare. Några har redan börjat komma fram såsom Michael Doughty, Darnell Furlong, Brandon Comley, Reece Grego-Cox och Aaron Mitchell. Att bygga ett nytt lag i The Championship runt dessa spelaer vore både modigt och riskabelt. Ändå en intressant symbol och idé att byta ut ett antal spelare över 30 år med ett motsvarande antal ungdomar.
The Championship är ingen lätt division för nedflyttade Premier League-lag, även om många verkar ta för givet att just dessa lag ska vara favoriter för omedelbar uppflyttning. Den närhistoriska sanningen är emellertid att för nedflyttade klubbar som inte har sin klubb i ordning så är det motsatta minst lika sannolikt, att en nedflyttning följs av en andra. Vilket klubbar som Wolves, Portsmouth och Wigan bittert har fått erfara. QPR står inför en motsvarande risk.
QPR:s första fyraårsplan är omtalad. Den slutade med att QPR snubblade upp i Premier League inte bara en gång utan två gånger, men också i att QPR ramlade ur Premier League inte bara en gång utan två gånger. Den andra fyraårsplan som QPR och Les Ferdinand nu måste formulera bör gå ut på att stoppa klubbens fall i seriesystemet, etablera dem i The Championship och på just en sådan sikt återigen göra dem till ett lag som är redo om att utmana för att ta sig till Premier League igen.
Det är en lång och svår väg att vandra, kantad av frestelser om att försöka hitta snabba lösningar för att ta sig tillbaka till Premier League omedelbart. Varje steg bort från vägen är emellertid ett steg längre längs den väg QPR har vandrat under alldeles för många år. En väg som inte leder fram till något annat än cirkus och kaos.
Kaos utanför planen leder oundvikligen med tiden till kaos på planen. Få klubbar demonstrerar detta bättre än QPR. Uppgiften för QPR:s ledartrojka bestående av Tony Fernandes, Les Ferdinand och Chris Ramsey är att skapa ordning på planen genom att få ordning på klubben utanför planen. Och det kommer inte bli någon lätt uppgift.