Bilden föreställer de genomsnittliga positionerna för samtliga spelare i Arsenal och West Ham fram till och med den 68:e matchminuten igår. Vad säger bilden er?
Där finns naturligtvis de uppenbara observationerna. Som exempelvis hur högt upp i planen West Hams vänsterback Aaron Cresswell ligger och hur det på ett högst effektivt sätt satte stopp för Alex Oxlade-Chamberlain.
Eller exempelvis hur högt upp i planen Francis Coquelin och Arsenals ytterbackar ligger vilket skapar en ocean av yta framför två förhållandevis djupt liggande mittbackar.
Men en annan observation är också att det utifrån bilden är betydligt lättare att skönja West Hams diamantliknande 4-4-2-formation än någon egentlig organisation eller struktur hos Arsenal.
En motsvarande uppställning är svår att utläsa från Arsenals positioner på planen. Här slås man snarare av på vilken förhållandevis liten och identisk yta som så många av Arsenals spelare faktiskt befinner sig.
Av naturliga och delvis förståeliga skäl så pratas det efter Arsenals match mest om Petr Cech och Arsenals försvarsspel. Men en mer besvärande omständighet var snarare att Arsenal helt enkelt inte skapade chanserna vare sig för att vinna eller vända matchen.
Spelarnas faktiska position på planen, inte deras teoretiska position som vi kan utläsa av laguppställningen, avslöjar möjliga orsaker till detta.
Fem Arsenalspelare, Olivier Giroud, Santi Cazorla, Mesut Özil, Aaron Ramsey och Francis Coquelin, hamnar tillsammans inom en väldigt liten yta på planen, och inte långt från dem finns Nacho Monreal. Även Mathieu Debuchy och Alex Oxlade-Chamberlain hamnar väldigt tätt intill varandra.
Avstånden mellan spelarna blir väldigt små. Det gör spelet plottrigt och inte minst ineffektivt då det krävs många transportpassningar för att föra spelet framåt. Spelet i djupled förlamas vilket gör det betydligt enklare för West Ham att försvara sig.
Jämför skillnaden i djupled i positionerna mellan Arsenals spelare och mellan West Hams spelare. Jämför exempelvis Diafra Sakhos position på planen med Olivier Girouds.
En av Arsenals absolut största styrkor när spelet stämmer för dem är det fria flöde och den individuella frihet som präglar deras spel på mittfältet. Men när det inte stämmer, då blir resultatet som på bilden. I sådana lägen skulle Arsenal vinna på en högre grad av kollektiv struktur i sitt offensiva spel.
Det är lätt och rubrikvänligt att peka på Petr Cech och försvaret. Men kanske är det snarare dessa aspekter på Arsenals anfallsspel som är skälet till att Arsenal förlorade mot West Ham.
:::
Man Citys stora problem förra säsongen var defensiven. Laget gjorde flest mål av alla lag i ligan men var det av de fyra topplagen som också släppte in flest, på vilket många dyrbara poäng gick förlorade.
Kvällens match mot West Brom borta på The Hawthorns hade kunnat vara en typisk match som Man City hade kunnat tappa poäng i förra säsongen. Ett tätt liggande Tony Pulis-försvar men med tunga spelare framåt som kan straffa bristfällig koncentration i försvarsspelet.
Med Tony Pulis vid sidan av planen och med Darren Fletcher på planen så fick West Brom en betydligt mer stålbefäst ryggrad. De blev ett betydligt mer formidabelt lag under våren, och de är i mina ögon ett av den här säsongens mer svårbedömda lag på förhand.
Man City har inte imponerat alls på försäsongen och egentligen samtliga förmodade topplag har sett rostiga ut i inledningen. Räkna med att detta blir en riktig värdemätare, både för Man City och för West Brom.