Är den fattigare klubbens José Mourinho räddningen för Sunderland?

Det brukar sägas att tabellen aldrig ljuger. Men ibland gör den ju trots allt det. Några mer nutida exempel är så klart Leicester i bottenstriden förra säsongen liksom Chelsea kan sägas vara det den här säsongen. Eller Dortmund förra säsongen om vi vill röra oss utanför de engelska gränserna. Det är kanske inte fråga om att tabellen ljuger så mycket som att den kan gälla begränsad tid eller att olika lag helt enkelt inte lever upp till sin kapacitet.

I Sunderlands fall går det däremot inte att säga att Premier League-tabellen ljuger. Sunderland ligger näst sist i tabellen med tre poäng efter åtta spelade omgångar. Bara ett lag har lyckats producera färre skott på mål än Sunderland, bara ett enda lag har släppt till fler skott och chanser mot det egna målet än Sunderland, Sunderlands passningsspel är sett till genomförda passningar näst sämst i ligan, vad gäller både korta och långa passningar.

Någon tillfällighet är det alltså inte att Sunderland också ligger näst sist i tabellen. Lika lite är det svårt att se vad som är det huvudsakliga problemet. På åtta matcher har Sunderland släppt in 18 mål, vilket är flest av alla lag i Premier League, i snitt alltså 2,25 insläppta mål per match. Mer än till och med Newcastle och Chelsea.

(Jag var tvungen.)

Sam Allardyce har en given arbetsmodell som han tillämpade med varierad men ofta god framgång i Bolton, Blackburn och West Ham. Det är en modell som bygger på ett välorganiserat försvarsspel, att minska ytor och reducera motståndarnas målchanser, på att ligga lågt kombinerat med ett snabbt och ofta långt omställningsspel. I allt väsentligt är det en arbetsmodell som borde ha goda förutsättningar att producera resultat i Sunderland.

Mycket talar för att Sam Allardyce inte tänker experimentera i någon större utsträckning när han nu återvänder till nordöstra England. Vi har alltså att se fram emot en riskminimerande 4-5-1-uppställning. Eller som han själv uttryckte det på sin första presskonferens i klubben: ”There’s obviously one thing that I need to put right as quickly as possible and that’s not to concede 18 goals in the next eight games.”

Tid, alternativ, utrymme i tabellen. Inget av detta fanns som kunde ge Sunderland några egentliga möjligheter att experimentera med mer idealistiska managerval. En svag och spretig spelartrupp och ett utsatt tabelläge med en hotande nedflyttningsstrid har gjort att Sam Allardyce än en gång är rätt man på rätt plats vid rätt tid.

Den rörliga faktorn i det uttrycket är tiden. Sam Allardyces tid i framför allt West Ham visar hur han kan accepteras, eller möjligen tolereras, inledningsvis när resultaten behöver stabiliseras, för att med tiden bli alltmer ifrågasatt och kritiserad när supportrarna och stundtals även ägarna söker efter en mer attraktiv och publikfriande fotboll. Sam Allardyce förändrades inte, West Ham förändrades inte nödvändigtvis heller, men situationen och förutsättningarna förändrades med tiden.

Just tidsaspekten är närvarande även här med Sunderland och Sam Allardyce, vilket inte minst går att se på den förhållandevis korta kontraktslängden om två år. Normalt sett brukar en manager skriva på för fyra-fem år. Förmodligen speglar det att vare sig Sunderland eller kanske framför allt Allardyce själv är helt säkra på hur långsiktigt hållbart deras samarbete kommer visa sig vara, man ger helt enkelt varandra en slags prövotid.

Det går ändå inte att bortse från att Sam Allardyce i Sunderland trots allt har en potentiell plattform som han egentligen aldrig riktigt har haft hittills inom engelsk fotboll. Bolton och Blackburn är mindre klubbar än Sunderland. West Ham ligger kanske i närheten av samma storlek men är ändå en mindre fisk i en större stad samtidigt som det länge var mer eller mindre uttalat att Allardyce inte skulle bli särskilt långvarig där.

Men Sunderland är en engelsk storklubb i nordöstra England, en region där det finns flera jämnstora konkurrenter men ingen som kan göra anspråk på att vara större i något dominerande avseende. Sunderland är en klubb som konsekvent drar runt 40,000 åskådare till sin arena. Klubben har en befintlig infrastruktur med en modern ungdomsakademi i sin Academy of Light. Sunderland är också en klubb i vilken en manager kan ges en slags frihet som Allardyce förmodligen aldrig skulle få i West Ham.

Det vore konstigt om Sam Allardyce inte såg det som både en utmaning och en stor möjlighet. Ego för uppgiften saknar han knappast. Helt nyligen hävdade han med självklarhet att om inte för FA:s avsaknad av powerpoint-kapacitet så hade han varit engelsk förbundskapten för tio år sedan, efter Steve McClaren och istället för Fabio Capello således. Vad han själv gjorde på intervju utan egen utrustning förtäljde inte sagan. Han har tidigare hävdat att om han istället hette Sam Allardicio så hade han nu varit manager för antingen Real Madrid eller Barcelona. Ett magstarkt påstående vars trovärdighet dock ökade när Real Madrid anställde Rafa Benitez.

Har man en sådan uppfattning om sin egen förmåga så är det klart att det fortfarande svider i egot att han faktiskt fick sparken från Newcastle under 2007-08, efter mindre än en säsong i klubben. Det är alltså inte Allardyces första tripp upp till nordöstra England, men man kan anta att utsikten att istället lyfta upp Sunderland i tabellen, och gärna på Newcastles bekostnad, nog inte var helt ovidkommande för Allardyces räkning.

Sam Allardyce är en manager som är omgärdad av såväl förenklingar som rena missförstånd. En sådan är att han aldrig någonsin har blivit nedflyttad. Det stämmer inte, då han faktiskt blev nedflyttad med Notts County ned till vad som nu är League Two. Han kanske inte kan skyllas för det. Han tillsattes mitt under säsongen, och han klev då på vad många ansåg var ett redan snabbt sjunkande skepp. En hopplös uppgift.

(Hrrmm…)

Under 13 år som manager i Premier League har dock Sam Allardyce aldrig blivit nedflyttad. Han ligger genomgående i samtliga sina klubbar – Bolton, Newcastle, Blackburn och West Ham – på en vinstprocent över 30 procent. En siffra som ingen av Sunderlands nio senaste managers når upp till. Att Sam Allardyce levererar resultat går knappast att förneka. Det har heller aldrig varit frågan, snarare har den frågan alltid varit vad som händer sedan?!

Men kanske är även bilden av Sam Allardyce som en cynisk fotbollsfunktionalist med en i grunden negativ fotbollsidé något stereotyp, eller åtminstone förenklad. Hans diamantmittfält bakom två anfallare i West Ham förra säsongen gav både goda resultat och nytt liv till Stewart Downing. Även i Bolton visade Allardyce med spelare som Youri Djorkaeff och den briljante Jay-Jay Okocha att han visste både att uppskatta och se nyttan med individuell stjärnkompetens vid sidan av kollektiv organisation.

Den senaste pärlan från Sam Allardyces kvotfabrik är att han är ”put on this planet to manage”. Det är med den typen av härligt over-the-top självbild tillsammans med en i högsta grad resultatorienterad fotbollsfilosofi som Sam Allardyce mer och mer har börjat framstå som en sorts fattigare klubbars variant på José Mourinho. Även om det är oklart vad såväl han som Mourinho skulle anse om den jämförelsen.

Sunderland hade knappast kunna prestera ett bättre alternativ på den här korta tiden. Om Sam Allardyce finner sig tillrätta och i Sunderland ser möjligheten att med större resurser och en större verktygslåda kunna göra ett jobb motsvarande det han gjorde med Bolton för tio år sedan så kommer det som alla ser som en kortsiktig nödlösning ha alla förutsättningar att utvecklas till ett långsiktigt projekt.

Den stora frågan, som alltid med både Sunderland och Sam Allardyce, är då hur långt och högt ett sådant projekt faktiskt kan räcka. Både Sunderland och Allardyce drivs egentligen av en känsla av att inte riktigt ha nått de höjder som ryktet kanske leder i förväntan. Tillsammans kanske Sunderland och Allardyce kan ta klivet upp mot dessa höjder, upp mot tabellens övre halva och kanske till och med ända ut i Europa League.

Rätt man, på rätt plats, vid rätt tillfälle?