Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Fotbollssamtalets främsta retoriska fallgropar

Fotboll inbjuder till diskussion av alla dess slag. Fotboll på nätet i synnerhet inbjuder till diskussion mellan allt från fjäder till fän, och supportrar av alla färger och varianter. Det är för att uttrycka det milt en diskussion med en enorm spännvidd mellan det abstrakta och det absurda.

En svårighet med diskussionen är att den till största delen förs mellan personer vars främsta syfte med diskussionen är att försvara den egna klubben, inte att väga information och argument i sakligt samtal. Man kan förmoda att samma fenomen uppdagas på andra områden som politik och religion.

Ideologi och identitet lämpar sig sällsynt illa för rationell omprövning. Fotboll och supporterskap handlar mycket om ideologi och identitet.

Det leder så klart till att diskussionen får avarter. Några av de mest uppenbara kan lämnas därhän, såsom automatiska anklagelser om bias med den ena klubben eller mot den andra, direkta personpåhopp i spektrats ena ände och let’s agree to disagree i dess andra ände.

Men även när diskussionen förs på till synes rationella grunder så kan den ta sig mycket lustiga uttryck. Det brukar kunna bli så när man försöker knyckla in fyrkantiga argument att passa ihop med runda åsiktshål. Michael Cox på The Guardian, och taktikbloggen Zonal Marking, ger några bra exempel.

Det är en typ av argument som egentligen inte bidrar med något matnyttigt, utan som mest drar tid och energi från de som ger sig på att försöka bemöta dem.

”[Stoke] har ett antal spelare som har vunnit Champions League (fast ändå inte)…”

Lagen inom parentes är exempel. Men det här är en klassiker som sätt att försöka karaktärisera olika lags styrka. Man tittar på enskilda spelares formella meritlistor.

Det där kan bli mycket fel på olika sätt. Inte sällan handlar det om spelare som inte alls hade någon betydelsefull roll i det lag som de tidigare vunnit till exempel Champions League med. Utöver att de nu kanske är klart äldre.

Att ett lags spelare en gång i tiden vann Champions League syftar på historisk prestation men säger inte nödvändigtvis mycket alls om hur den spelaren presterar i framtiden, eller vilken nytta han ger laget.

Historien är dessutom strösslad av exempel på lag som har vunnit Champions League, där den absoluta majoriteten av dem, om inte kanske till och med alla av dem, aldrig vunnit Champions League förut.

”Om vi tittar på de senaste fyra åren och åtta månaderna så ser vi att [Arsenal] minsann har…”

Ah, den tillkämpat konstgjorda jämförelsen över ytterst dubiösa tidsperioder, ägnat att sila bort all sådan information som skulle kunna tala emot den åsikt eller uppfattning man försöker framföra.

Kanske är den här som vanligast när man försöker göra jämförelser över ett antal år. Normalt sett finns ju några vanliga och intuitiva steg man då tittar på (ett år, tre, fem, tio och så vidare).

Man kan dock vara säker på att någon alltid någon gång kommer att försöka komma med alternativa antal år bakåt i tiden, såsom nio år eller elva år. Och då börjar varningsklockorna ringa.

Varför väljs just den föreslagna tidsperioden? Vad händer med slutsatserna om vi backar ytterligare x år eller stannar efter y år istället? Exempel på frågor som alltid är bra att ställa sig.

En variant på det här med skumma tidsperioder är försöken att blanda in kalenderår. I själva verket rör det sig alltså om två olika säsonger med helt olika förutsättningar.

”Om det inte vore för [Jamie Vardys] mål så skulle [Leicester] förmodligen ligga på nedflyttningsplats…”

Det här är en ganska rolig kategori av argument. Vill man vara snäll så skulle man beskriva det som en form av känslighetsanalys, det vill säga vad händer om vi plockar bort den viktigaste faktorn?

Men det är i själva verket en ganska bisarr variant av ett allt annat lika-resonemang. Alla väl fungerande lag kommer garanterat ha någon spelare som bidrar särskilt mycket, med vad det nu än vara månde. Alla sådana lag skulle självklart bli sämre om man helt plötsligt bara plockade bort dennes produkt.

Men det är ju en helt ovidkommande jämförelse. Alternativet för Leicester om de inte hade Jamie Vardy till exempel, hade ju inte alls varit att traggla på med tio spelare på planen. Någon annan spelare hade haft Vardys roll.

Den här typen av resonemang tar sig en särskilt lustig twist när det handlar om målvakter. Om det inte varit för att er målvakt storspelat så… Det är nästan som om målvakten liksom egentligen inte ingår i laget på riktigt.

”Det är en tuff match för [Liverpool], de har inte besegrat [Olympiakos] sedan 2004…”

Okej, egentligen är väl den här inte så värst vanligt förekommande, och när den förekommer så är det egentligen mest från TV-kommentatorer eller liknande som främst försöker hitta något roligt att säga.

Men den här typen av i själva verket ganska meningslösa referenser bakåt i tiden irriterar ändå. Exemplet i rubriken får oss att tro att Liverpool har misslyckats med att besegra Olympiakos på över ett årtionde, i själva verket har de aldrig mötts under den här tiden.

Av detta följer att det kan vara en relevant jämförelse, för den händelse det handlar om två klubbar som spelar i samma liga och har gjort så utan uppehåll under den aktuella tidsperioden.

Eller möjligen om det är två klubbar som möts hyfsat regelbundet i europeiskt cupspel.

Annars handlar det nog mest om att få något att låta större och bättre än vad det egentligen är. Ett prima exempel är tidigare ständiga påminnelser om att England inte besegrat Sverige sedan 1966 – ständigt upprepat ända fram till 2012.

Må så vara, det var i själva verket inte särskilt många möten det handlade om.

Publicerad 2015-12-17 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER