Det har kallats för den mest sevärda matchen någonsin mellan två lag på 15:e respektive sjätte plats i tabellen. Den har kallat för kriskampen. Kvällens match mellan Man Utd och Chelsea på Old Trafford är verkligen precis så intressant som man hade anledning att misstänka på förhand, men av helt andra skäl än vad man inför säsongen hade förmodat.
Guus Hiddink har alltså ringts in till Chelsea för att rädda en hopplöst strandad säsong. Igen! Man får faktiskt ge Chelseas klubbledning vissa poäng för mod eller åtminstone brist på vidskeplighet. Det tog dem inte många dagar efter att den andra rundan med José Mourinho gått i stöpet innan man gav sig in på ännu en andra runda med ännu en tidigare manager i klubben.
Men det är ett annat lag och ett annat läge som Hiddink nu kommer till. 2009 var Chelsea alltjämt ett av två, kanske tre, dominerande lag i Premier League, även om Liverpool trotsade oddsen just den säsongen. Men man hade varit klar tvåa säsongerna innan och säsongen därpå skulle Chelsea vinna ligan igen. Det rådde en helt annan konkurrenssituation för Chelsea i ligan jämfört med 2015.
Chelsea som lag var också helt annorlunda 2009 än det lag som Guus Hiddink nu tar över 2015. Då bestod laget av några väldigt starka karaktärer och ledargestalter, hierarkin i gruppen var tydligt etablerad och rollerna klara och tydliga. John Terry, Frank Lampard och Didier Drogba var lagets ledartrio och det var knappast några dunungar som kompletterade dem. Hiddink har själv beskrivit sina första intryck från den gången:
”I remember the day I walked into Chelsea’s training facility. I had just been to Africa to study gorillas before I arrived at Chelsea as interim manager. I looked at the training sessions in the first week. Who are the big boys here? Who is the leader? Just like in Africa, I was looking for the big Silverback. I could see three of them. John Terry, Frank Lampard and Didier Drogba. I expected them to fight for the number one position, but that did not happen and that really surprised me.”
Hierarkin var tydlig även inom själva ledartrojkan. John Terry var den obestridlige ledaren även där, i kraft av sin bakgrund i klubben liksom sina personliga egenskaper som ledare. Hans kvaliteter som spelare var säkert mycket viktiga även de, han var under den här perioden en av världens absolut bästa mittbackar.
Fördelen med en så tydlig och väldefinierad hierarki som var fallet i Chelsea är att det minimerar risken för konflikt. I och med att rollfördelningen är så tydlig så förekommer ingen förhandling om status eller motsättningar bottnade i prestige. Ansvarsfördelningen inom laget blir också mycket mer tydlig, det går inte att komma undan med svaga prestationer bara för att det saknas en ledargestalt.
Sex år senare är Chelsea ett annat lag. John Terry är förvisso fortfarande kvar i klubben, men han har inte längre riktigt samma status i och med att han inte besitter samma obestridliga kvalitet som mittback. Åldern har på så vis tagit ut sin rätt. Frank Lampard och Didier Drogba har båda lämnat klubben, liksom andra tongivande gestalter som Ashley Cole och Petr Cech har lämnat. Men vem eller vilka är nu Chelseas alfahannar?
Samma hierarki existerar inte längre hos Chelsea. Ledarskapet blir därmed mer otydligt och mer splittrat. Olika personligheter, inte minst kanske Eden Hazard, Diego Costa och Cesc Fabregas jämte John Terry, kämpar om ledarskapet även om ingen var för sig riktigt verkar ha styrkan eller karaktären att axla det. Där Chelsea tidigare var ett enat lag med en tydlig hierarki, är laget nu splittrat och med ett diffust ledarskap.
Guus Hiddink verkar ha gjort en liknande analys, för någon tillfällighet är det helt säkert inte att en av hans första uttalade ambitioner var att hämta hem Didier Drogba till klubben i en assisterande ledarroll. Helt säkert är Drogba tänkt att fungera som länken mellan Hiddink och spelartruppen, en samlande kraft i omklädningsrummet. Hiddink försöker återupprätta Chelseas tydliga hierarki.
Han måste på något vis lyckas. Chelsea ligger på 15:e plats i ligan, två poäng ovanför nedflyttningsstrecket och med 13 poäng upp till Champions League-platserna. Konkurrensläget i ligan är ett helt annat än vad det var för sex år sedan. Hiddink har en förtvivlat svår uppgift att ta Chelsea till Champions League den här säsongen, men får han inte ordning på ledarskapet på planen och i truppen så kommer uppgiften visa sig omöjlig.
Guus Hiddink har alltså ett betydligt svårare jobb framför sig den här gången än vad han hade för sex år sedan. Då slutade det ändå förhållandevis lyckligt, med en FA-cuptitel, en tredjeplats samt en Champions League-semifinal man förmodligen förtjänade att vinna. Då efterträdde han en kraftigt ifrågasatt Luis Felipe Scolari, den här gången ersätter han en av fansen älskad José Mourinho.
Både Chelsea och Man Utd lider vad som bara kan betraktas som mardrömslika säsonger. Chelsea har emellertid den fördelen att de redan har passerat en viktig och nödvändig tröskel för att reparera sin säsong och har börjat kunna se framåt igen, samtidigt som Man Utd alltjämt fortfarande befinner sig i ett slags fritt fall. Chelsea var varit mer handlingskraftiga vid sidan av planen i sitt krisläge, och kan de vara detsamma på planen ikväll så har man goda chanser att bärga en väldigt viktig seger.
En förlust vore mer eller mindre katastrofal.