Vi har framför oss några veckor som på sitt eget lilla vis kommer att definiera den här säsongen. Leicester har envist fortsatt att trotsa alla förväntningar att de ska ramla nedåt i tabellen, de leder alltjämt ligan med tre poäng i början av februari, och ändå så väntar alla egentligen mest på att ändå till sist ska ske.
Leicester leder Premier League, men de är inte favoriter att vinna ligatiteln. I den meningen inryms två olika påståenden där minst ett av dessa kan komma att förändras under de kommande veckorna. Leicester möter Liverpool ikväll på hemmaplan, följt av först en bortamatch mot Man City och därefter ännu en bortamatch mot Arsenal.
Logiken dikterar att någon av Arsenal eller Man City, eller kanske till och med båda två, kommer att ta över taktpinnen i ligaspelet och markera sitt revir i toppen av tabellen. Men logik har haft hjärtevärmande lite att göra med Leicesters säsong så här långt. Leicester påminner mest om haren i ett 10,000-meterslopp som med ett varv kvar fortfarande befinner sig i ledningen. Ingen, inte ens haren själv, förväntade sig att möjligheten ens skulle finnas.
Februari är den sista månaden av vintersäsongen. Från och med mars börjar vårsäsongen och den riktiga slutspurten fram till ligaavslutningen. Inget lag har förlorat färre matcher i ligan än Leicester den här säsongen. Bara ett lag i Premier League-historien har lyckats samla på sig lika många poäng som Leicester efter 23 omgångar utan att ha slutat bland de fyra bästa.
Om Leicester kan behålla sin nuvarande eller åtminstone en jämförbar position i tabellen vid februaris slut som de åtnjuter nu så måste de helt enkelt börja betraktas som ett högst reellt titelhot. Definitivt måste de i så fall ses som en klar favorit att plocka en av de fyra Champions League-platserna. Claudio Ranieri har redan fått brottas med frågor om det vore en besvikelse om de nu inte lyckades ta sig till Champions League.
Det är inte första gången den här säsongen som Leicester står inför vad som beskrivs som en definierande månad. Även december sågs som en sådan, med tuffa matcher mot Man Utd, Swansea, Chelsea, Everton, Liverpool och Man City. Från dessa sex matcher plockade de med sig elva poäng. Det testet klarade de med andra ord av med luft ned till ribban.
Februaritestet ser på förhand ut att bli svårare. Två av Leicesters tre förluster den här säsongen har kommit mot Liverpool och mot Arsenal, och mot Man City blev det bara 0-0 hemma på King Power Stadium. Om övriga lag i ligan har haft det svårt att hitta motmedel mot Leicesters snabba och direkta fotboll så är det framför allt dessa tre motståndare som ser ut att ha lyckats bäst. Inte heller ska svårigheten med bortaplan underskattas.
Leicesters stora strategiska fördel under de kommande tre och en halv månaderna är att de kommer vara mycket mer pigga och utvilade. Samtidigt som Arsenal och Man City har ett hektiskt spelschema i vardera tre olika turneringar (plus en Ligacupfinal för Man City), så kan Leicester lugnt inrikta sig på att förbereda sig för och spela en match i veckan. Bara inför kvällens match mot Liverpool har Leicester haft tio dagar av vila och förberedelse, jämfört med Liverpools tre dagar.
Leicesters strategiska nackdel är så klart att om de skulle klara också februaritestet, om än bara med daller på ribban, så är de inte längre enbart den roliga överraskningen däruppe i toppen av tabellen. Från och med mars börjar kraven komma, förväntningarna ökar, frågorna haglar, det är squeaky bum time. Leicester saknar helt vanan att hantera den pressen; Arsenal och Man City, till viss del även Tottenham, gör det inte.
Februari är ett farligt bananskal precis innan Leicester ska bege sig in i den här säsongens sista kurva, och därefter upploppet. Att Claudio Ranieri ändå har tagit Leicester så här långt in på säsongen och fortfarande inte bara med i titelracet, utan i själva verket ledandes titelracet, hör till en av Premier League-erans allra största och mest oväntade bragder. Om han lyckas, om han tar sig hela vägen, om Leicester korsar mållinjen först?
Ja, då är han köng.