Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Polariserad prisdiskussion i Liverpool missar skogen för alla träd

Mullret håller i sig runt Anfield angående Liverpools klubblednings beslut att höja priserna på vissa matchbiljetter. Priset på den dyraste matchbiljetten höjdes till £77 vilket fick många Liverpoolsupportrar att arrangera en utmarsch från Anfield i samband med lördagens match mot Sunderland i just den 77:e minuten.

Missnöjet har flera grunder. Flera supportergrupper känner sig lurade då klubben lovat att utforma den nya prisstrukturen i nära dialog med dem utan att enligt dem leva upp till detta löfte. För att bemöta denna uppfattning, får man förmoda, annonserade Liverpool att Ian Ayre, klubbens VD, skulle hålla en frågestund för alla supportrar under måndagskvällen.

Supportrarna uppmanades att skicka in sina frågor, via mail och sociala media, och så gjordes också. Liverpools klubbledning tackade för frågorna men meddelade därefter ganska snabbt under måndagen att frågestunden blivit inställd. Man anar varför. Samtidigt sägs klubbledningen nu arbeta på ett omarbetat prisförslag.

Diskussionen blev snabbt infekterad vilket märktes i dess polarisering. Ian Ayre gjorde misstaget att börja prata om biljetter för £9 vilka visade sig utgöra 0,3% av totala antalet biljetter. Supportrarna å sin sida valde istället att prata om de där biljetterna som kostade £77 vilka även de visade sig utgöra en mycket liten andel av biljetthögen.

Men rimligtvis är det en allmän vrede över alltför höga biljettpriser som tillåts ta missriktat konkreta uttryck. En prishöjning samtidigt som de flesta snarare är av uppfattningen att priserna hellre borde sänkas, särskilt i samband med att de engelska klubbarna har att förvänta sig rejält ökade TV-intäkter, sticker i ögonen.

Det mesta upplever jag vara positivt med den engelska fotbollen. Den stora smutsfläcken, där engelsk fotboll och Premier League i synnerhet har hamnat rejält snett, handlar om vad man kan kalla för matchdagsupplevelsen som har saniterats snart till oigenkännlighetens gräns. Man behandlas inte längre som supportrar utan som konsumenter, och raskt börjar man därmed också bete sig som konsumenter.

Priset har dock för mig varit en bisak i den diskussionen. Snarare är det överreaktionen på 1980-talets läktarproblem och det totala borttagandet av ståplatser som utgör roten till det onda. Säkerheten är ett viktigt argument men ståplatser går, som vi har många exempel på, att ha på fotbollsarenor med betryggande säkerhet.

Skillnaden mellan att stå upp och sitta ner kan tyckas obetydlig men är i själva verket fundamental. Står man upp är man en aktiv deltagare i vad som sker på planen, sitter man ner reduceras man i högre grad till passiv betraktare. Står man upp blir man en fysisk del av en kollektiv folkmassa, sitter gör man mer för sig själv i sin egen stol. Upplevelsen blir en helt annan.

En arena som har både ståplatser och sittplatser ges också större möjlighet att jobba med differentierade biljettpriser, och då skulle man inte i samma utsträckning behöva oroa sig för att ”prisa ut” vissa supportergrupper. För det är så klart där kritiken landar – man menar att vissa självklara supportrar inte har råd att gå på matcherna.

Det är lite oklart vad ”inte har råd” egentligen betyder i sådana här diskussioner. Lite för ofta betyder det i praktiken bara att man hellre skulle vilja betala mindre, och de som säger sig inte ha råd har samtidigt märkligt lätt att lägga ut minst samma mängd pengar på annan lyxkonsumtion. Men man får acceptera att det finns ett mått av sanning i påståendet, allra helst gällande yngre supportrar.

Samtidigt gör man det lite enkelt för sig att beskriva lösningen enbart som att sänka biljettpriserna. Utifrån ett företagsekonomiskt perspektiv är det inte svårt att se vad som skulle ske i en klubb som konsekvent säljer ut sin arena. De som redan idag köper biljetter skulle fortsätta vilja göra det, och ännu fler som idag inte köper biljetter skulle bestämma sig för att vilja göra det. Efterfrågan stiger men utbudet förblir detsamma – det uppstår därmed en brist!

Bristen består i att fler vill ha biljetter än vad det finns biljetter. Därmed hamnar man i det snåriga träsket att bestämma vilka som ska få biljetter. Den frågan har man alltså tidigare valt att lösa på marknaden, men supportrarnas uppfattning är i praktiken att detta beslut ska plockas bort från marknaden och istället bestämmas politiskt av klubben.

Först till kvarn vore så klart en möjlig lösning, men det vore ett ganska säkert antagande att samma supportergrupper som kritiserar för höga biljettpriser skulle ha kritiska synpunkter också på ett sådant arrangemang. Letar man mönster i supportrarnas uppfattningar så går de ut på att de som har haft biljetter ska ha fortsatt förtur till biljetter.

Men det är en lösning i vilken gamla supportrar stänger ute nya supportrar, som därmed inte ges samma möjlighet att följa sitt lag på plats. Med viss rätt hävdar dagens supportergrupper att höga biljettpriser stänger ute vissa supportrar, men det gör i själva verket lägre biljettpriser också, även om det är andra supportrar som utestängs. Man anar i bakgrunden en uppdelning mellan vad som är ”rätt” och ”fel” supportrar.

Det är en diskussion värd att ta, och naturligtvis ska supportrarna göra sin röst hörd mot vad de upplever är oskäliga prishöjningar. Men det är samtidigt en diskussion som är lite mer komplicerad än att enbart utmåla ägarna och klubbledningen som giriga kohandlare, även om det naturligtvis också är så att klubben försöker öka sina intäkter så mycket som möjligt.

Jürgen Klopp har manat parterna till någon slags kompromiss. Och det är väl i grunden också vad som kommer att ske. Liverpool kommer presentera ett något förändrat prisförslag som tar tillvara något av den värsta kritiken mot det tidigare förslaget men utan att innebära några större avsteg från detta. Mullret från supportrarna lär fortsätta men hållas under ytan tills nästa stormby blåser upp.

Missnöjet växer dock i motgång. Och det sätt som FSG, ägarna och ledningen i Liverpool bäst kan eliminera missnöjet är att göra Liverpool framgångsrika igen på planen och i tabellen. Kommer framgångarna och resultaten så uppstår inte samma kontrast mellan prestation och pris, man behöver inte känna att man tvingas betala mer för något som är sämre än förut. Relationen mellan klubb och supportrar präglas då mer av optimism än pessimism.

På längre sikt hoppas jag att Liverpool och alla engelska klubbar däremot tar ett större grepp kring hela matchdagsupplevelsen. Ståplatser i säkert format måste återinföras, går man in på Anfield, Emirates, Old Trafford, White Hart Lane, Goodison Park och så vidare så ska man göra det som fans, inte som konsumenter. Och börjar man se värdet i detta igen, ja då börjar man kanske också se värdet i att hålla biljettpriserna nere.

Annars handlar det för engelsk fotboll till stor del också om att göra arenorna större – för att svara upp mot efterfrågan. Många av de engelska arenorna är ju klassiska och på många sätt moderna, men ganska små med den moderna tidens mått mätt. Här är kanske det primära skälet för England att verkligen försöka få ett VM eller EM igen – det tvingar fram omfattande investeringar i infrastrukturen, vilket Tyskland har dragit nytta av och som Frankrike räknar med att göra efter EM 2016.

Nu är ju inte England precis favoriter inom FIFA och UEFA, så något mästerskap är kanske inte helt aktuellt. West Ham å andra sidan har ju dragit en riktig luring i det avseendet, och istället dragit maximal nytta av Londons OS-arrangemang 2012. Flytten till den gamla OS-arenan kommer självklart bli ett stort lyft för dem, både finansiellt och sportsligt, allra helst som det visade sig vara en otroligt billig flytt för dem. Flera andra klubbar jobbar också med arenaprojekt, men det är inga lätta projekt har det visat sig.

För West Ham handlar det alltså om att räkna ned antalet matcher som återstår på klassiska Boleyn Ground, eller Upton Park som den också är känd som. Åtminstone åtta matcher återstår, och den första av dem ser vi redan ikväll; omspelet i FA-cupens fjärde omgång mellan West Ham och just Liverpool där vinnarna möter Blackburn i den femte omgången.

Det är fjärde gången Liverpool möter West Ham den här säsongen. Hittills har man inte lyckats vinna, och förra mötet på Boleyn Ground var inte någon av Klopps bästa upplevelser i England, trots att han som hårdrockare borde trivas rätt bra i just de delarna av London. Fortsätter Jürgen Klopp spela kidsen i FA-cupen ikväll?

Det vore onekligen riskabelt. En förlust ikväll skulle öppna upp för genuin kritik att ha mer eller mindre slängt bort FA-cupen. Det skulle ge luft åt den redan dåliga stämning som finns bland fansen. Helt nödvändigt kan inte Klopp heller mena att det ska vara då Liverpool spelar sin nästa match först på söndag, en rätt bekväm tid för återhämtning med andra ord.

En vinst i ryggen gör återhämtningen lättare. Och den här gången måste matchen sluta med en vinnare.

Publicerad 2016-02-09 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons