Särskilt inte sett till att Newcastle verkligen investerade inför säsongen. En i grunden redan talangfull spelartrupp har sedan förra säsongen boostrats med nya spelare till ett värde över £80m. Men Newcastle kommer inte sluta bland de åtta bästa i ligan den här säsongen, utan får vara glada om de slutar bättre än på plats 18. I de båda cuperna lyckades Newcastle vinna en enda match, mot League Two-laget Northampton.
Newcastle är ett lag i fullständig kris och katastrof. Med tio omgångar kvar av ligasäsongen är man ett av i praktiken tre lag som slåss om att undvika två återstående nedflyttningsplatser. Sett till Newcastles förutsättningar borde det inte vara möjligt. Man kan kritisera benägenheten att vilja sparka managers, men här är det uppenbart att Steve McClaren helt enkelt har misslyckats.
Alan Shearer var tillförordnad manager förra gången Newcastle gjorde en mollbergare rätt ned i The Championship, så det är kanske med viss galghumor man följer hans kritiska ord i Match Of The Day om Newcastle och om hur hela klubben befinner sig i en enda röra, ”from top to bottom”. Enda problemet med det är självklart att han råkar ha helt rätt.
MANAGER – STEVE MCCLAREN
Något är fundamentalt fel när ett lag i botten av tabellen med elva omgångar kvar att spela möter en nykomling och nedflyttningskonkurrent på hemmaplan och blir fullständigt utspelade, utan att visa upp någon kampmoral, någon vilja, någon ambition eller organisation.
Något olyckligt undantag var det knappast heller. Newcastles säsong har, bortsett från en lovande inledning, varit karaktäriserad av den här typen av livlösa insatser. Undantagen har istället varit matcher där Newcastle för ett ögonblick har splattrat till med liv, kreativ frihet och spelglädje.
Det fanns frågetecken kring Steve McClaren redan vid hans tillsättning. Hans framgångar i Holland i ena vågskålen balanserades mot den andra vågskålens misslyckanden i Nottingham Forest och Derby. McClarens facit i Newcastle kan tyvärr bara beskrivas som katastrofalt.
Värst är känslan att han fortfarande, efter nio månader som manager, befinner sig i ett slags experimentstadium, med klubben farligt nära nedflyttning. Likt piloten som inte vet hur han ska räta upp sitt kraschande plan trycker han febrilt på alla knappar han ser, i förhoppningen att någon av dem ska fungera.
Laguttagningarna har varit sporadiska av just det slaget. Mot Stoke dök helt plötsligt Yohan Gouffran upp på planen igen. Ännu mer förbluffande var att se Emmanuel Riviere mot Bournemouth, en spelare som omedelbart byttes ut i halvtid.
Taktiskt finns inga tecken på vad Steve McClaren egentligen har bidragit med som manager. Defensivt är laget en enda röra. Spelarna verkar sakna förtroende för honom. Fansen har tröttnat på förskönande beskrivningar om framsteg där inga framsteg finns.
Atmosfären runt klubben är negativ. Inte hjälper det heller McClarens sak när han då även själv ser ut att tappa greppet och ger sig in i öppet gräl med lokala journalister, och fysiskt tvingas åtskiljas. En manager är beroende av kontroll, eller åtminstone illusionen av kontroll.
McClaren både agerar och framstår som en manager utan kontroll.
KLUBBLEDNINGEN – LEE CHARNLEY OCH GRAHAM CARR
Många har ifrågasatt Lee Charnleys roll som klubbens VD, eller managing director som titeln är, givet att han tidigare bara haft förhållandevis juniora befattningar i klubben. Föga förvånande är det på hans axlar många lastar ansvaret för Newcastles situation.
Dels självklart för att det var Charnley som låg bakom anställningen av Steve McClaren. Anställningen av en manager är det kanske viktigaste beslut en klubbledning har att fatta så när det går fel utvärderas man därefter. Dels för ett förskräckligt facit på transfermarknaden.
Newcastle har spenderat över £80m det senaste året utan att värva någon spelare av riktigt hög kvalitet. Det har varit höga priser för låg kvalitet och utan koppling till lagets behov. I januari när anfallet och försvaret var i behov av förstärkning värvar Newcastle istället tre mittfältare för £30m.
Det går inte att bortse från Graham Carr, Newcastles chefscout och i praktiken dess director of football, i det här avseendet. Carr hyllades inledningsvis för sin näsa för talang men har sedan dess haft ett horribelt facit. Det har varit ungt, det har varit billigt, det har varit otillräckligt.
Hatem Ben Arfa, Remy Cabella, Sylvain Marveaux, Florian Thauvin, Henri Saivet med flera – man anar ett mönster och en misslyckad strategi. Låt oss utvärdera Carrs Ligue 1-strategi från motsatt håll. Varför värvar Newcastle dessa spelare och inte Caens N’golo Kanté, Le Havres Riyad Mahrez eller Marseilles Dimitri Payet?
Både Lee Charnley och Graham Carr är mäktiga befattningshavare i Newcastle men har valt att hålla en väldigt låg profil utåt. Politiskt smart förmodligen men dåligt ledarskap då det inte ger supportrar och media någon känsla av en klubbledning som tar ansvar.
Frustrationen och förbittringen går istället ut över den enda synliga och tillgängliga ledargestalten – Steve McClaren, managern. Vilket gör bristerna vid sidan av planen lika mycket till problem som manifesteras på planen.
ÄGAREN – MIKE ASHLEY
Mike Ashey har onekligen fått sin kritik under de år han har varit ägare i Newcastle. Men sedan han lämnat över det operativa ansvaret till Lee Charnley och gett mer inflytande åt managern är det svårt att kritisera honom, som tidigare varit fallet, för att lägga sig i för mycket.
Efter att ha spenderat mer än £80m det senaste året är det också svårt att upprepa en tidigare kritik mot honom att han har varit ovillig att investera i spelartruppen. Värvningarna har visat sig vara misslyckade, men inte för att Ashley har varit ovillig att spendera.
Grundproblemen består dock. St James’ Park känns som en enda stor reklampelare för Ashleys egna affärsimperium, och det går inte att komma ifrån känslan att här, tillsammans med kortlåneföretaget Wongas tröjsponsring, ligger mycket av supportrarnas känsla av främlingskap inför sin egen klubb.
Profitmotivet styr fotbollen lika mycket som den kommersiella sidan. Om motivet, som Mike Ashley öppet beskrivit det som, är att köpa spelare för att sälja dem vidare med vinst – vad skapar man då för lagmoral? Om det främsta skälet att en spelare skriver på för Newcastle är att han hoppas att några år senare skriva på för en annan klubb.
De problem med inspiration, motivation och lagmoral som Steve McClaren så uppenbart brottas med, liksom också hans företrädare har gjort, är kanske inte en tillfällighet, utan ett symptom på en underliggande sjukdom.
:::
Med nio omgångar kvar av ligasäsongen är det relevanta tabelläget följande:
(17) Sunderland — 29pld, 25pts (-19)
(18) Norwich — 29pld, 24pts (-23)
(19) Newcastle — 28pld, 24 pts (-25)
Jobbigt läge för Newcastle med andra ord. Man har fördelen med en hängmatch till godo, men den hängmatchen är å andra sidan mot Man City, inte nödvändigtvis en väldigt stor fördel.
Uppenbart är i alla fall att läget är jobbigt men heller inte kört. Men det kräver att Newcastle agerar nu. Steve McClaren verkar vara körd som manager, oavsett vad man nu anser om skälen till detta.
Newcastles styrelse sitter i möten under hela måndagen. Den enda frågan verkar vara om det är möjligt att i det här läget hitta en lämplig ersättare till McClaren som är villig att ta över klubben i det här läget.
Någon form av nyhet under dagen eller kvällen kan vi alltså förvänta oss. Vad än nyheten blir, så inte är det positivt för Steve McClaren.
Antingen får han sparken. Eller så är han en lame duck med det då omöjliga uppdraget att rädda både sitt eget anseende och Newcastle kvar i Premier League.
Vilka ersättare är då möjliga? Det pratas framför allt om tre alternativ.
Rafa Benitez
Det verkligt ambitiösa alternativet. Ett managerval som onekligen skulle framtvinga auktoritet i spelartruppen och kunna säkerställa bästa möjliga prestation sista tio matcherna. Men Benitez följer helt säkert inte Newcastle ned i The Championship, så ett långsiktigt projekt bara om man lyckas med sin kortsiktiga ambition. Benitez vill träna i England igen och för Newcastle vore det en rejäl viljemarkering, men kanske för ambitiös och krävande för Mike Ashley?
David Moyes
Det långsiktiga alternativet. Moyes vill tillbaka till England efter att ha gjort sin mer eller mindre nödvändiga karantänstid efter sin misslyckade tid i Man Utd. Osäkert dock hur intresserad Moyes är att ta den personliga risken att ta över ett lag som ligger så farligt nära nedflyttning. Sägs vara Newcastles favoritalternativ och om Moyes gör ett lika bra jobb med Newcastle som han gjorde i Everton så har Newcastle alla förutsättningar att återigen bli en klubb att räkna med – som för 20 år sedan.
Harry Redknapp
Det kortsiktiga alternativet. Om något av de mer långsiktiga alternativen ovan inte blir av, just på grund av risken att Newcastle faktiskt åker ur Premier League, så kan alternativet bli att ringa in Redknapp som en mer kortsiktig lösning, en brandsläckare. Redknapp är en motivationsbaserad tränare i första hand och bör ha goda förutsättningar att få ut mesta möjliga av Newcastle under begränsad tid. Lyckas han hålla Newcastle kvar i Premier League är han kanske aktuell att fortsätta – frågan är om Newcastle själva ser det som en fördel eller nackdel.