Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Filosofi besegrade funktion i FA-cupfinalen

En återkommande kritik av engelsk fotboll – som jag till stor del råkar hålla med om – är att längs vägen under de senaste fem-tio åren har den tappat i någon slags övergripande idé eller identitet. Kanske har den tagit så mycket intryck utifrån att den i någon mening tappat vad som alltid gjort den speciell.

Leicester, och även Tottenham, har gett oss glada och goda skäl den här säsongen att tro att en engelsk idé och identitet kan vara på väg att få en slags renässans i Premier League.

Några sådana glada och goda skäl stod inte riktigt att finna i den alldeles nyss avslutade FA-cupfinalen som knappast var särskilt välspelad, knappast var särskilt rolig att titta på, men som definitivt innehöll vad som alltid måste finnas i en cupfinal värd namnet – dramatik och spänning.

Istället serverades vi två ytterligheter i varsin ände av den skala där idé och identitet befinner sig i mitten.

På den ena extremänden Louis van Gaals filosofi, eller vision som han en gång också benämnt det. En slags självbefläckad variant av idén sammanblandad med dennes egen personkult.

På den andra änden Alan Pardews funktionalism, den fullständiga resultatpragmatismen i vilken en egen spelidé framstår som helt underordnad försöken att obstruera motståndarnas spel.

Ingen av dessa extremer är i det större perspektivet särskilt framgångsrik. Men i just den här finalen blev det i slutänden filosofin som stod som segrare över funktionen – om än kanske främst för att spelarna på planen till sist valde att ta sig egna friheter.

Louis van Gaal fick alltså stå som vinnare till sist. Alan Pardew hade redan tidigare under matchen, i samband med Crystal Palaces ledningsmål, genom en tämligen fånig dans vid sidlinjen lyckats med konststycket att skjuta över de flesta neutrala sympatier till Man Utd.

Men de sympatier Louis van Gaal möjligen hunnit med att få under matchen tog han kvickt död på direkt efter matchen. ”Jag har vunnit överallt, jag har inget att bevisa!” pyste han självgott efter matchen.

Men förmodligen är Louis van Gaal också väldigt lättad över att Man Utd faktiskt vann FA-cupen. Nu har han den givna möjligheten att till synes självmant kunna gå i pension och få avsluta med en titel, klubbens första efter Alex Ferguson, snarare än att nesligen få sparken.

Jag har naturligtvis orerat mest hela säsongen över Louis van Gaals brister och tillkortakommanden. De var helt synliga också idag. Inte minst med spelare så flagrant utanför sina egna positioner.

När 90 minuter var gångna spelade Man Utd en högerback som vänsterback, en högerytter som högerback, en mittfältare som mittback, en anfallare som mittfältare, en anfallare som vänsterytter – och med en vänsterytter som anfallare.

Filosofin. Ljuder stark och fin!

Kanske är det ändå passande att Man Utd vinner FA-cupen, och får avsluta säsongen på ett positivt sätt, tack vare det som trots allt har varit en av Louis van Gaals styrkor under sin tid med Man Utd – att våga lyfta fram de unga spelarna.

I 3,803 raka matcher har Man Utd haft minst en akademispelare med i sin matchtrupp. Ett unikt facit, och ett facit som Louis van Gaal inte bara för syns skull hållt fast vid, utan faktiskt vårdat.

Det belönades han för ikväll. Jesse Lingard kom till Man Utd som sjuåring. 2011 var han med och vann FA Youth Cup med Man Utd. Fem år senare avgör han FA-cupfinalen för Man Utd, med ett mål av det slag som förmodligen varenda spelare drömmer om att få avgöra cupfinaler med.

Inför säsongen var det nog många som tänkte sig att Man Utd skulle komma att göra en hel del sådana där mål, men att det var exempelvis Memphis Depay som skulle göra dem – inte Jesse Lingard.

Matchens stora förgrundsfigur var annars Wayne Rooney. FA-cupen är den titel han aldrig tidigare lyckats vinna. Nu var han störst på planen och det främsta skälet att Man Utd lyckades vända hotande förlust till slutlig seger. Och lyfta FA-cupbucklan som kapten!

Vackert att han gjorde det tillsammans med en annan trotjänare, som heller aldrig vunnit FA-cupen och antas lämna klubben i sommar – Michael Carrick.

Och samtidigt som Man Utd och alla dess fans firar FA-cupsegern, klubbens tolfte seger i den cup som alltid varit en del av deras DNA, så kommer rapporter också från normalt sett väldigt pålitliga källor, att det bara är en fråga om dagar innan Man Utd meddelar att José Mourinho tar över.

Vilket inte precis dämpar glädjen.

Publicerad 2016-05-21 kl 22:14

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons