En riktig höjdarhelg står för dörren. Det är traditionell långhelg i England och det betyder vid den här tiden på året att det är dags för den alltid lika dramatiska playoff-helgen i Football League. Tre matcher på tre dagar, där The Championship inleder på lördag, League One på söndag och därnäst League Two på måndag.
Playoff-finalerna:
(TC): Hull City – Sheffield Wednesday (28/5, 18:00)
(L1): Barnsley – Millwall (29/5, 16:00)
(L2): AFC Wimbledon – Plymouth Argyle (30/5, 16:00)
Det är en historisk playoff-helg i det avseendet att det är första gången sedan engelsk fotboll introducerade playoff som ingen final innehåller det högst placerade laget i respektive serie. Brighton, Walsall och Accrington åkte alla tre ut i semifinalerna. Det visar något på öppenheten i sådana här playoffs, det mesta kan hända.
Kamrat Linhem kommer guida oss under helgen, final för final. Få om någon i Sverige kan skriva med samma precision och detaljrikedom om dessa tre matcher som han.
Samtidigt som Football League är på väg att avsluta sin säsong så ligger det ett förslag på bordet att reformera Football League. Förbundsledningen har släppt ett förslag och diskussionsunderlag som går ut på att ändra dagens struktur om tre divisioner om 24 lag till en motsvarande struktur om fyra divisioner om 20 lag.
Vilket i så fall skulle innebära skapandet av en League Three, samt ett ökande av antalet klubbar i Football League från 72 till 80, det vill säga åtta ytterligare klubbar.
Det huvudsakliga syftet med reformförslaget går ut på att minska mängden matcher per säsong. Alltför packade spelscheman har tagits upp som ett problem i flera avseenden, kanske i synnerhet för det engelska landslaget, men också för engelska klubbar i europeiskt cupspel. Förvisso kan man fråga sig i vilken utsträckning reformer av Football League påverkar detta.
Att reducera antalet matcher per säsong verkar dock vara ett allmänt uppdrag som givits alla intressenter. Samma syfte ligger rimligtvis bakom FA:s beslut att ta bort omspelen i FA-cupens kvartsfinaler, som från och med nästa säsong alltså avgörs som vanligt med förlängning och eventuella straffar i händelse av oavgjort.
Det kinkiga med alla reformförslag i Football League är dock att de måste godkännas av 90% av alla deltagande klubbar för att träda i kraft. Ett minst sagt effektivt sätt att göra det möjligt också för mycket små minoriteter att helt och hållet blockera förändring och utveckling, i det fall de anser att detta ligger i deras egenintresse.
Och med ett sådant här reformförslag hotas naturligtvis egenintressen på många håll. Klubbar som befinner sig i de nedre regionerna av Football Leagues pyramid kan nog tänka sig att vara positiva till reformen i och med att det ger en större säkerhetsmarginal mellan dem själva och nedflyttning ut ur League Two.
Men det blir svårare i pyramidens övre delar. Att reducera The Championship från 24 klubbar till 20 innebär att många där nuvarande klubbar kommer uppleva att deras avstånd upp till Premier League, och alla de möjligheter en sådan uppflyttning innebär, riskerar bli väsentligt mycket större i ett enda svep, då de ligger i farozonen att hamna en division längre ned.
Varför ska dessa klubbar rösta för en sådan reform?
Därtill skjuter sig förbundsbyråkraterna som vanligt själva i foten. Det enda egentliga syftet, och fördelen, med reformen är just att det är tänkt att minska ned spelschemat och ge lite mer luft i kalendern. Men byråkraterna vågar inte riktigt lita på att det är ett tillräckligt säljande argument, alltså börjar de hitta på en massa andra påstådda fördelar.
Mest sorglustigt blir det kanske för FA som försöker hävda att borttaget omspel i FA-cupens kvartsfinaler ”adds excitement” och försöker beskriva det med vilseledande ordval som att ”a new sudden death format has been approved”, vilket mest ger ett intryck av att FA:s VD Martin Glenn nog ägnar fritiden åt rävjakt snarare än idrott.
Football League faller i samma fälla, fast ännu värre. Den stora blundern är att de påpekar att klubbar kommer att sänka sina kostnader i samband med fyra bortamatcher under säsongen, ungefär beräknade till totalt £8,000. Vad man inte nämner är att förslaget ofrånkomligen också innebär fyra färre hemmamatcher, vilket innebär förlorade matchintäkter motsvarande i genomsnitt £4,000,000.
Det krävs mod, fantasi eller möjligen både och för att använda ekonomi som ett argument för klubbarna att rösta för förslaget.
Ett annat argument som plockas fram från Football Leagues sida är att det ger klubbarna möjlighet att krympa sina spelartrupper. Men som en ordförande i en The Championship-klubb uttrycker det: ”Vi behöver fortfarande elva utespelare och sju avbytare, och det går inte att välja när spelare blir skadade, vi skulle inte kunna minska vår spelartrupp.”
Mer på den komiska sidan väljer man också att betona att de statistiska chanserna till uppflyttning ökar – naturligtvis, tre lag av 20 är bättre odds än tre lag av 24. I en parantes direkt efter ordet uppflyttning smyger man så klart in det lätt insedda ”och nedflyttning”.
Allt det här skulle man ju kunna betrakta som tämligen oskyldigt snömos. Men problemet är så klart att det väcker misstankar. Det är bara naturligt, om någon försöker sälja på oss något alldeles för överdrivet och entusiastiskt så blir vi naturligtvis skeptiska och undrar om det är något lurt med affären, något vi missar.
I det avseendet motarbetar alltså förbundsbyråkraterna sig själva. De öser på med fördelar i syfte att göra reformen mer attraktiv. I själva verket skapar de det motstånd de hoppas kunna undvika, och ger ytterligare ammunition till de som vill motarbeta reformen. Där finns tillräckligt med misstänksamhet mot nya förslag utan att byråkraterna skapar än mer med felaktiga fördelar.
Mycket av misstänksamheten utgår från utökningen av det totala antalet lag från 72 till 80 lag, då det fortfarande råder oklarhet hur dessa åtta platser ska fyllas. Är reformen ett sätt att introducera den gamla League Three-idén bakvägen, och ge plats för Premier League-klubbarnas B-lag? Är det ett sätt att återuppliva en ännu äldre idé och ge plats för Old Firm i det engelska seriesystemet?
Det är frågor som lämnas obesvarade och som inte minst lever vidare eftersom de heller inte har helt och entydigt avfärdats av Football Leagues representanter. Reformförslaget och diskussionsunderlaget borde naturligtvis inte ha presenterats utan ett väldigt konkret förslag för hur dessa åtta platser faktiskt ska fyllas – med klubbar från National League, eller på annat sätt.
Konsekvensen kan bli att vad som i grund och botten kan vara en bra reform skjuts i sank innan den ens hunnit sjösättas. Det räcker med att åtta klubbar ska motsätta sig reformen för att den inte ska genomföras. Marginalerna var liksom inte stora till att börja med.