Varje ligasäsong är en form av berättelse. Inom denna större berättelse finns det sedan utrymme för en mängd olika sagor och delberättelser. Det råder väl ingen tvekan i efterhand om att förra säsongens stora och vackra saga var Leicester, den underskattade underdogen som visade hela världen att de räckte till.
Vilken är den här säsongens på förhand vackraste saga? Well, jag håller så klart på de jag håller på, och jag skulle gärna se att bra saker hände för Tottenham, en klubb vars jobb just nu är ett föredöme för alla klubbar. Men jag har ändå svårt att komma ifrån att den allra vackraste sagan den här säsongen vore upprättelsen av Arsene Wenger.
Inte för att jag anser att Arsenal har agerat vare sig rationellt eller moraliskt bättre än någon annan klubb under de senaste åren, så att de i den meningen i något avseende förtjänar att vinna mer än någon annan klubb. Utan för att Arsene Wenger är en så ikonisk gestalt inom den engelska fotbollen att han förtjänar att få avsluta med en seger.
Möjligen vore det att belöna envetenhet och envishet, och kanske i någon utsträckning en oförmåga att anpassa sig och utvecklas. Men det arv han har byggt upp i Arsenal och som han kommer att lämna efter sig förtjänar att kommas ihåg bättre än den småaktiga kritik och det förlöjligande som alltför ofta riktas mot honom.
Det vore tråkigt, man skulle till och med kunna kalla det för en förlust för den engelska fotbollen, om Arsene Wengers managergärning i första hand skulle kommas ihåg som ett misslyckande, vilket utifrån det senaste årtiondet är en uppenbar risk. Mycket av det Arsene Wenger har gjort bra dessförinnan, och många sunda värderingar, riskerar i så fall gå förlorade för eftervärlden.
Kanske är detta en mer relevant fråga än förut. Arsene Wenger har ett år kvar på sitt nuvarande kontrakt. Visst kan det visa sig att han förlänger det kontraktet under säsongen. Å andra sidan så har Wenger börjat prata om pensionering och sin rädsla för detta livsval. Något som självklart innebär att det är något han anser sig ha anledning att fundera över.
Den vackraste sagan den här säsongen vore med andra ord kanske sagan om Arsene Wengers sista strid och återupprättelse. Nu hör det så klart till både hävd och vana att alla sagor ska leva lyckliga i alla sina dagar, men verkligheten är sällan så vacker. Men om vi ändå skulle tro och hoppas på en saga för oss barn som är vuxna nu?
Vi matas och idisslar mer eller mindre varje dag alla de skäl som talar för att Arsenal absolut inte kommer att vinna Premier League. Vi är alltför bekanta med dem. Arsenal saknar en tillräckligt bra anfallare. Arsenal saknar riktigt bra mittbackar och tillräcklig defensiv organisation. Och så vidare. Arsenal saknar vinnarmentalitet och en flexibel matchplan.
Men hur blir det om vi vänder på frågeställningen och istället letar reda på skälen som säger att Arsenal kan vinna Premier League? För ingen ska ju i alla fall inbilla mig att, om nu Leicester kan gå och vinna Premier League, det på något sätt skulle vara en bokstavlig omöjlighet för Arsenal. Naturligtvis kan de vinna, men varför?
Man skulle exempelvis kunna vända på inte bara frågan utan också argumenten. Arsenal kan vinna Premier League eftersom ingen lagdel är så dålig att det direkt diskvalificerar dem ur titelstriden, samtidigt som mittfältet är av allra högsta klass. Så om bara de sämre lagdelarna har en tillräckligt bra säsong så kan det bära Arsenal först över mållinjen.
Just mittfältet är så klart ett argument i sig bara det. För även om Arsenal för all del släpper in mål för billigt bakåt så är Arsenal alltjämt kapabla att skapa tillräckligt mycket målchanser att kompensera för detta. I det avseendet är det få mittfält i Premier League för närvarande som faktiskt har kvalitet nog att matcha Arsenal.
Möjligen signalerar också senare värvningar till mittfältet något av ett ändrat perspektiv hos Arsene Wenger. Mohamed Elneny och Granit Xhaka är båda hyfsat bollskickliga mittfältare men framför allt defensiva till sin natur. Arsenal kommer inte lösa sina mittbacksproblem den här säsongen, men kanske kan backlinjen den här säsongen skyddas bättre av sitt mittfält.
Arsenals jämnhet ska heller inte föraktas relativt konkurrentklubbarnas olika styrkeförhållanden. Chelsea, Man Utd och Man City har alla tre nya managers och nya spelsätt att passa in i sina respektive ligakampanjer. Visst skulle en ligatitel för Arsenal vara i alla fall delvis beroende av att andra klubbar inte når upp till sina förväntningar, vilket i sig är en svaghet, men vi såg också förra säsongen att så kan ske.
Så visst kan Arsene Wenger vinna sin kanske sista strid. Visst kan Arsene Wenger få sin återupprättelse. Och visst skulle det kunna vara en precis lika vacker saga som Leicesters triumf förra säsongen, även fast Arsenal knappast är att betrakta som en klubb slåendes ur underläge.
Vilka är era vackraste sagor så här några dagar inför ligapremiären?
:::
TRANSFERKOLLEN
John Stones, Man City (++++). En av engelsk fotbolls mest lovande mittbackar som kan komma att utvecklas till en världsback under Pep Guardiola och för Man City under ett kommande årtionde. Bör med sin spelstil passa utmärkt in i Man Citys lagbygge och Guardiolas spelidé, och gör sig helt säkert bättre i ett lag som dominerar sin matchbild mer än vad Everton normalt sett gör.