Celtic har från och med den här säsongen infört safe standing på vissa sektioner av sina läktare. Samtidigt har ett flertal engelska storklubbar börjat bilda opinion för att införa det också i England och i Premier League. Det verkar som om ett mer än 25 år gammalt stigma runt ståplatser inom engelsk fotboll är på väg att försvinna.
Arenor med enbart sittplatser växte fram som politiskt beslut och standard från och med början av 1990-talet. Det var en ren respons på tidigare årtiondens stora problem med brittisk huliganism både i och utanför England, och naturligtvis en mycket konkret effekt av läktarkatastrofer såsom Heysel och Hillsborough.
Men där fanns också ekonomiska motiv. Den engelska fotbollen genomgick en marknadsanpassning och ville framför allt få in den köpstarka välbeställda medelklassen till arenorna. Bekväma sittplatser blev en viktig del i detta arbete. 25 år senare talar istället de ekonomiska motiven för att införa safe standing, som ett sätt att prisdifferentiera och förhöja matchupplevelsen.
Att motivera en sådan förändring med ekonomiska argument, det vill säga att man vill tjäna mer pengar, låter sig dock inte göras. Alltså valde man att istället haka upp förändringen på moraliska säkerhetsargument. För vem säger nej till enbart sittplatser på engelska arenor om det samtidigt framställs som om man var för ett nytt Hillsborough?
Det gör naturligtvis ingen. Och kanske är det mänskligt förståeligt att det omedelbart i samband med dessa katastrofer uppstår en viss hysteri och moralpanik. Samtidigt så har det under de 25 åren därefter konstaterats i närmast påträngande detalj hur dessa katastrofer i själva verket hade mycket lite med ståplats att göra.
I takt med att den insikten börjar sjunka in börjar också stigmat kring ståplats att alltmer försvinna. Det finns naturligtvis också yttre skäl, som att ståplatsläktare har blivit säkrare och att safe standing förekommer på ett positivt sätt runtom i Europa. Det är också tydligt vilken effekt det har för atmosfären på arenorna, ett problem engelsk fotboll brottas med.
Safe standing skulle i själva verket kunna lösa flera problem för engelsk fotboll i en smäll. Supportrar som söker olika upplevelser på arenan behöver inte längre komma ivägen för varandra. Prisdifferentiering gör fotbollen tillgänglig för fler supportrar. Atmosfären på matcherna blir bättre och förhöjer produkten både på plats och i TV.
Safe standing på engelska arenor känns som en ren tidsfråga. Det kommer att införas, vi vet bara inte när. Den större frågan är kanske i så fall att om det nu bara är en tidsfråga, varför införs det i så fall bara inte redan nu, vad väntar man i så fall på?! Här finns kanske inte något mer begåvat svar än att var sak inte bara har sin tid utan också tar sin tid.
Finns det något som kan förhindra införandet av safe standing på engelska arenor? Ja, det är klart att de återkommande problemen med läktarbråk på London Stadium i samband med West Hams matcher inte bidrar till att lyfta stigmat. Samtidigt är det ju relevant att påpeka att dessa bråk uppstår på sittplatsläktare, vilket inte är något bra argument mot ståplats.
Sittplats och ståplats är en så kallad red herring. Det finns istället goda skäl att tro att dessa bråk till stor del uppstår mellan supportrar som förväntar sig olika saker av själva matchupplevelsen. En konflikt som ökat i och med att West Ham har en större arena och lägre biljettpriser den här säsongen. Det är en konflikt som safe standing skulle lösa – var och en kan då få vad den vill ha.
Safe standing är på väg till England. Parterna håller på att rätas in i ledet. Det är något supportergrupperna eftersträvar. Klubbarna och ligan har ekonomiska motiv att förhöja matchupplevelsen på arenorna och även TV-produkten i en tid när tittarsiffrorna ser ut att börja vika. Till och med säkerhetsargumenten börjar väga över till safe standings fördel.
Det är en idé vars tid har kommit.