Det är den kanske mest uttjatade klyschan av dem alla i det ständigt pågående samtalet om engelsk fotboll, dessutom ett uttryck som vissa mot allt sunt förnuft har valt att ta alltför bokstavligt, men sant är hur som helst att Bob Bradley ikväll tvingas svara på den existentiella fråga som definierar varje spelare och manager inom den globala fotbollen: Hur klarar han egentligen av en kall, våt vardagskväll borta mot Stoke?!
En skräckfylld upplevelse i sig naturligtvis. Men som om det inte var nog med det så måste alltså Bob Bradley och Swansea klara av den här matchen mitt under självaste Halloween. Det är så klart inte en match för någon med svaga nerver. Allra helst inte som både Stoke och Swansea har fått en minst sagt otäck start på säsongen. Båda lagen ligger i själva verket betydligt sämre till i tabellen än vad de hade förväntat sig inför säsongen.
För Stoke har det dock börjat vända uppåt igen i takt med att skadeläget håller på att förbättras. De har gått fyra matcher i rad utan förlust efter att dessförinnan ha förlorat fyra ligamatcher i rad, och förlorat dem stort. Ett oavgjort resultat borta mot Man Utd imponerade, och den poängen följdes upp av två vinster mot Sunderland och Hull. Viktiga segrar helt klart, men inte nödvändigtvis några tydliga värdemätare för Stokes framsteg.
Vilken värdemätare är i så fall Swansea? Sunderland och Hull måste räknas som ligans absolut mest sämsta och formsvagaste lag, tillika två klubbar som i nuläget måste ses som storfavoriter till nedflyttning. Men Swansea ligger inte särskilt mycket bättre till i tabellen. De har ännu inte vunnit en enda match sedan ligapremiären mot Burnley. Någon omedelbar effekt har heller inte Bob Bradley fått, med förlust mot Arsenal och 0-0 hemma mot Watford.
Även när Stoke inledde den här säsongen bedrövligt så fanns där ändå en känsla att det var något tillfälligt och övergående, att laget hade en kapacitet som skulle innebära att de höjde sig. Så har också skett i och med att Xherdan Shaqiri och Marko Arnautovic börjar hitta formen igen. Vi kan räkna med att Stoke börjar röra sig uppåt i tabellen. Men kan vi verkligen säga samma sak om Swansea, att de har en kapacitet högre än vad de hittills har visat?
Mark Hughes verkar tycka det. Hughes beskriver Swansea som något utav en spegelbild av dem själva. Ett lag som befinner sig i något av en ”false position” och för vilket det bara är en tidsfråga innan de börjar röra sig uppåt i tabellen, bland annat pekandes på kvaliteten i Swanseas spelartrupp. Det är kanske lite oklart hur mycket av detta som Hughes faktiskt menar, och hur mycket som är ett sätt att skicka rätt budskap till sin egen spelartrupp inför matchen.
Bob Bradley å sin sida väljer att framför allt betona hur självförtroendet håller på att återvända i Swanseas spelartrupp. Det var på så vis en viktig poäng mot Watford. Även här är det kanske en öppen fråga hur mycket Bradley faktiskt tror på vad han själv säger, och hur mycket det kanske snarare är en fråga om istället bygga självförtroende. ”Fake it until you make it!” är ett välbekant amerikanskt uttryck som går att tillämpa här.
Det kanske också går att tillämpa på Swansea som klubb för närvarande, som brottas med interna stridigheter. Det är naturligtvis Swanseas supportertrust som vädrar sitt missnöje med att inte längre ha något reellt inflytande över klubben, och ha hållits utanför stora beslut som försäljningen av klubben till de nya amerikanska ägarna, sparkandet av Francesco Guidolin och anställningen av Bob Bradley.
Supportertrusten anklagar i grund och botten de förra ägarna för att framför allt vilja berika sig själva i försäljningen av klubben. Liksom de anser sig själva ha blivit åsidosatta både under försäljningen och av de nya ägarna. De har egentligen inga goda skäl att spela överraskade. Så länge de endast äger 21% av klubben är de i praktiken maktlösa relativt övriga ägare, och kommer behandlas på samma sätt som företag behandlar facket i sina styrelser.
Missnöjet riktar sig även inom själva supportertrusten. Helt nyligen har Huw Cooze, supportertrustens styrelserepresentant med ett kanske något olyckligt namn, avgått sedan det uppdagats att han samtidigt som han haft den rollen har varit avlönad av klubben som så kallad supporter liaison officer. Är man satt att representera supportrarnas intressen gentemot klubben är det kanske inte lämpligt att samtidigt vara avlönad av klubben.
Swansea och Bob Bradley har med andra ord att jobba med. Bristen på organisation på fotbollsplanen motsvaras av brister i organisationen även utanför fotbollsplanen. Bradley försöker naturligtvis skapa en känsla av enighet och gemenskap på planen och på läktarna men det försvåras naturligtvis när oenigheten och splittringen runtom laget och inom klubben som helhet är så framträdande och svåra att bortse från.
Om Bob Bradley och Swansea ska lyckas hålla sig kvar i Premier League, och undvika nedflyttning, så krävs att han lyckas hålla isär laget från det allmänna läget. Matcherna måste bli en tillflykt från vardagens konflikter för såväl fans som spelare. Det uppnås bara med vinster och med positiva resultat. Men vad är väl egentligen Halloween annars än just en sorts tillfällig tillflykt till barnasinne från vardagens vanliga bekymmer och besvär?
Så det finns väl egentligen bara en enda fråga Swansea har att ställa till Stoke när de möts ikväll på Britannia Stadium, eller Bet 365 Stadium som arenan numera heter. Trick – or treat?