Battle of the Bridge. Tottenham har sannerligen inte haft några positiva upplevelser av Chelsea på sistone. Först förlorar de slutligen förra säsongens ligatitel just mot Chelsea på Stamford Bridge i en match präglad av dåligt humör och våldsamt spel. Sedan för en dryg månad sedan förlorar de samma match efter att ha dominerat stora delar av första halvlek.
Ikväll möts de så igen. Den här gången på White Hart Lane. Tottenham mot Chelsea i vad som på förhand bäst kan beskrivas som en riktig slobberknocker, en match mellan två heta tränare, två lag med spelare som inte riktigt verkar gilla varandra, och mellan två supportergrupper som verkligen inte verkar gilla varandra.
Det går självklart heller inte att bortse från matchens faktiska betydelse för toppstriden i Premier League. För Tottenham är det självklart deras kanske bästa tillfälle de kommer ha under säsongen att verkligen svinga sig uppåt mot den genuina titelstriden. Kanske är det ett tillfälle de måste ta. Det är inte säkert att det kommer så många fler tillfällen.
För Chelsea är det lika självklart en match i vilken alla deras konkurrenter tror, hoppas och kanske ber en och annan bön att de till sist ska börja tappa poäng och göra det möjligt att komma ifatt dem. En vinst mot Tottenham på White Hart Lane skulle förvisso börja tangera olika vinstrekord, men desto viktigare vore det monumentala kliv mot ligatiteln segern skulle innebära.
Båda lagen är i alldeles utmärkt form. Chelseas vinstsvit går liksom inte längre att prata bort utan den talar för sig själv. Men även Tottenham har på senare tid börjat hitta tillbaka till vinnarspåret och inför kvällens match har de fyra raka segrar i ligan. Enda skälet att de inte befinner sig på Champions League-platserna är att konkurrenterna ovanför dem i tabellen har vunnit även de.
Det känns djupt in i magtrakten vilken avgörande och definierande betydelse som kvällens match faktiskt kan ha på Premier Leagues toppstrid. Därför är det på sitt sätt märkligt att konstatera de fundamentalt olika förutsättningar som de båda lagen har haft inför kvällens match, mot bakgrunden av att det är den sista av tre matcher i den engelska fotbollens hektiska julschema.
Många har självklart påpekat detta i flera veckor nu. Men Chelsea har onekligen haft gudarna, eller åtminstone ligabyråkraterna eller TV-folket, på sin sida i schemaläggningen. Deras tre matcher är utspridda över totalt tio dagar, med fyra respektive tre vilodagar mellan varje match. De spelar sin första match på julfotbollens första dag, och sin sista match på den sista dagen.
Tottenham spelar å andra sidan sina tre matcher över åtta dagar. Mer specifikt har Chelsea under den här hektiska perioden två och ett halvt dygn mer tid för vila och återhämtning än i det här fallet Tottenham. Tottenham har tre respektive två dagars vila mellan sina matcher. Chelsea bör alltså kunna gå in till kvällens match med betydligt piggare ben och huvuden.
Men det är inte enbart en fråga om tid utan också energi. Chelsea har nämligen också haft fördelen att ha sina två tidigare matcher under julfotbollen på hemmaplan, mot på pappret hyfsat beskedligt motstånd. Tottenham å sin sida har tvingats till två raka bortamatcher, dessutom mot på pappret tufft motstånd som Southampton och Watford.
Det är kanske rent konkret inte helt relevant för resonemanget, men så klart är det här för Chelsea fördelaktiga omständigheter som sticker lite mer i ögonen eftersom Chelsea redan har fördelen den här säsongen av ett hjälpsamt spelschema, i och med att de inte har något europeiskt cupspel att brottas med. De var knappast i behov av lite extra hjälp i det avseendet.
Det är så klart som det är med detta. Det kanske inte lönar sig att bli alltför irriterad på det och det vore definitivt fel att rikta ilskan mot Chelsea, som knappast har något med schemaläggningen att göra. Men kanske kunde man önska lite mer bollkänsla från Premier League och TV-bolagen att i alla fall inte ge ett lag dubbla fördelar, det vill säga både vad avser tid och energi.
Kanske hade det varit lättare att smälta om schemaläggningen hade varit helt och hållet baserad på slump och lottning. Men så är ju inte fallet. Den är tvärtom väldigt noga planerad utifrån inte minst TV-bolagens önskemål och diverse andra hänsynstaganden. Planerar man för det ena så borde det inte vara omöjligt att också planera för det andra.
Det är dessutom svårt att säga vilken konkret betydelse det egentligen kommer ha för matchen ikväll. Det borde inte vara svårt för Tottenham att använda sina tuffare förutsättningar som tändvätska. Allra helst som det är julfotbollens tredje och sista akt, inför hemmafansen mot en bitter fiende. Det är bara att kräma ut sista energin som finns i benen, i huvudet och på läktarna.
Kanske passar det också Tottenham bättre att så att säga spela en sådan här match mot förutsättningarna. Rent mentalt verkar de ibland ha besvär att spela sådana här matcher som favoriter. De har helt enkelt inte riktigt någon vana av det. Chelsea har däremot mängder med vana av favoritskap. Men ikväll är det inte säkert om det här gynnar något av lagen.
Det går helt enkelt inte att säga att något av lagen är favoriter ikväll. Det är en match som verkligen kan sluta precis hur som helst. Vilket är precis så vi vill ha det inför en sådan här match. Men kanske är det en match som Tottenham måste vinna, precis som förra säsongens match på Stamford Bridge, om de vill ha några realistiska förhoppningar om ligatiteln?!
Battle of the Bridge var en match som Tottenham var på väg att vinna, borde ha vunnit, men kastade bort under andra halvlek. De tillät sig helt enkelt att fokusera på fel saker. Frågan är kanske därför om Tottenham lärde sig något av den matchen och i så fall vad. Det måste de ha gjort om de ska ha någon chans på ligatiteln.
Ikväll har Tottenham chansen att visa att de lärde sig läxan. På samma gång kan de lära Chelsea en läxa. Liksom de kan påminna Chelsea om hur det känns att förlora en fotbollsmatch. Det var ett tag sedan och bara det kan självklart visa sig ha betydelse för den fortsatta titelstriden.