Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

HÖRNAN #24: Var det Claudio Ranieris sista match med Leicester?

Hörnan

Avbytarbänken:
Joel Robles, Everton
Andrea Ranocchia, Hull City
Antonio Valencia, Man Utd
Jake Livermore, West Brom
Alfred N’Diaye, Hull City
David Silva, Man City
Gabriel Jesus, Man City

:::

OMGÅNGENS VINNARE

Sunderland. Att det låg en bra prestation och väntade på Sunderland kunde man se redan i veckans match mot Tottenham. Desto bättre för Sunderland att den sedan kom mot just Crystal Palace, en av de direkta konkurrenterna i nedflyttningsstriden. Det var en lysande prestation av Sunderland som avgjorde matchen under några blixtrande minuter i första halvlek.

Hull. Alla som såg Hulls match mot Man Utd i onsdags kunde också se att det inte var någon tillfällighet att de lyckades hålla nollan. Marco Silva har på kort tid lyckats få ut max både i fråga om organisation och arbetsvilja av ett Hull, som helt plötsligt ser ut att ha lika goda chanser som något annat lag att hålla sig kvar i Premier League. Tung vinst mot Liverpool.

Chelsea. Det var inget som rent ut sades men som ändå hela tiden antyddes och låg i luften i pratet inför matchen, viljan till revansch på Arsenal som förnedrade dem i matchen dem emellan tidigare under säsongen. Det var samtidigt en match i vilken en vinst skulle väga väldigt tungt i titelstriden. Det blev föga förvånande en dubbel triumf för Chelsea.

OMGÅNGENS CLIFF BARNES

Crystal Palace. Sam Allardyce såg mer eller mindre ut att befinna sig i ett chocktillstånd efter matchen. Inför avspark gjorde han en liten skämtsam dans tillsammans med hemmamaskoten men det skulle visa sig vara det sista roliga han hade den här helgen. Crystal Palaces prestation var så svag att fansen buade, sjöng ”you’re not fit to wear this shirt!” och sprang in på planen för att slåss med spelarna.

:::

OMGÅNGENS MANAGER

David Moyes. Det var en väldigt viktig match som Sunderland hade mot Crystal Palace, en riktig sexpoängare. Där fanns naturligtvis också ett gott mått av prestige i matchen i och med att Sam Allardyce bara förra säsongen var manager i Sunderland. Dessutom hade Crystal Palace fräckt värvat Patrick van Aanholt just från Sunderland bara någon vecka tidigare. En match som visade att Sunderland inte är beredda att lägga sig ned och dö riktigt än.

OMGÅNGENS MÅL

Romelu Lukaku, Everton 1-0, Bournemouth (h). Ett mål som innehåller många olika moment. Först ett väldigt snyggt och snabbt samspel med sina lagkamrater, en mycket skicklig och framför allt konstruktiv bollmottagning och därefter ett distinkt och precist skott utifrån som aldrig riktigt gav målvakten en chans att hinna reagera. Ett klassmål av en riktig klassanfallare.

:::

TRE PUNKTER

Jumping the shark. När en TV-serie har passerat gränsen för när den fortfarande är relevant och tillför något intressant så brukar det sägas att serien ”has jumped the shark”. Det här kan visa sig vara veckan då vi i efterhand konstaterar att Arsenal och Arsene Wenger ”jumped the shark”. Det har alltid varit en delad opinion kring Wenger de senaste åren. För varje kritiker har funnits minst en försvarare. Men här uppnåddes förmodligen en kritisk massa och en slags allmän enighet om hur Arsenal inte längre förbättrades med Wenger, och hur inget meningsfullt någonsin förändrades. Vilka slutsatser drar Arsene Wenger av detta?

Conte your blessings. Jag sitter nästan och förbluffas över den helt fenomenala anpassning Antonio Conte har gjort till Premier League. Detta i egentligen alla avseenden – taktiskt, mentalt, psykologiskt, medialt, personligt. Det är otroligt svårt att se honom tilta på samma sätt i händelse av en svit av dåliga resultat som andra supertränare har gjort. Liksom hans attityd också gör det svårt att bli alltför kritisk. Trots att han inte är engelsman. För närvarande är Antonio Conte tillsammans med Mauricio Pochettino heads and shoulders över alla andra tränare i Premier League. Och mellan dem står ligatiteln.

Ranieri. Det är inte det att Leicester inte försöker. Men det är också uppenbart, och har nu varit uppenbart under en längre tid, att laget helt enkelt inte har den mentala orken eller hungern att stå upp i motgång och kämpa även i underläge. Laget kapitulerar helt enkelt alldeles för enkelt, och det fick vi ännu ett exempel på ikväll mot Man Utd. Det var i själva verket en förlust som på det sätt den kom till demonstrerade Leicesters problem i all icke önskvärd tydlighet. Hur tråkigt det än kan tyckas vara så kan Leicesters enda räddning vara att slänga in en ny räv i hönshuset.

:::

FÖR ÖVRIGT

För första gången på nästan fyra år (!) har Jack Rodwell vunnit en fotbollsmatch där han var med i startelvan.

Många mer eller mindre kära återseenden den här omgången. Sunderland och Sam Allardyce med Patrick van Aanholt. Saido Berahino och West Brom. José Fonte och Southampton.

Kanske var det bara jag som tyckte att Watfords M’Baye Niangs tackling precis innan Burnleys Jeff Hendricks tackling var betydligt värre.

Arsenal Fan TV får mycket skit, med viss rätt. Men den där DT tycker jag är både vettig och välformulerad.

Känsloladdat mot slutet av White Rose Derby. David Wagner balanserar på den hårfina gränsen mellan att vara passionerad och patetisk.

Har vi hunnit nå den här punkten ännu där man börjar himla med ögonen åt ännu en religionsreferens angående Gabriel Jesus? Om inte så snart.

Bra helg för Manchester.

Publicerad 2017-02-05 kl 19:52

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons