Det blev inget Kina för Wayne Rooney. Inte för att det precis var väntat att det skulle bli det. Dels är det rätt svårt att föreställa sig Rooney göra den flytten. Dels har han gjort det klart att han helst blir kvar i Premier League. Mycket riktigt så kom det i lagom tid inför Ligacupfinalen ett uttalande från Rooney där han sa att han stannar kvar i Man Utd, åtminstone tills vidare.
Vad man än anser om Wayne Rooneys spelkvalitet nu för tiden så är det svårt, åtminstone som Man Utd-supporter att tycka ont om spelaren. Rooney har både huvudet och hjärtat på det rätta stället, och har också haft det under många år. De som pratat om Rooney som ett ego och en stjärna vet inte riktigt vad de pratar om. Rooney har alltid varit en lojal lagspelare.
Det var inte minst tydligt vid sidlinjen under Ligacupfinalen i samband med Zlatan Ibrahimovics segermål. Det var genuin glädje med laget av en spelare som har varit petad, var placerad på bänken till finalen, och rimligtvis känner et stort mått av besvikelse för dessa sakers skull. Vad glädjen också visar är att där fortfarande finns en brinnande hunger i Wayne Rooney.
Det kan däremot inte råda någon större tvekan om att Wayne Rooneys tid i Man Utd börjar nå vägs ände. Den här säsongen har i själva verket fungerat som en slags avskedsföreställning, ett långsamt avsked där Rooney först fick chansen att spela sig kvar i laget och därefter gavs chansen att slå ett eftertraktat målrekord. Ganska snyggt hanterat faktiskt.
Men Wayne Rooney behöver inte vara slut som fotbollsspelare för den sakens skull. Tvärtom kan han fortfarande ha en hel del att bidra med, även på toppnivå i Premier League. En självklar möjlighet är så klart en återkomst till Everton, men personligen känner jag mig rätt tveksam till om Everton kan lösa den lönekalkylen.
Arsenal och Tottenham är två andra klubbar som skulle ha lättare att kunna göra det och som kunde ha mycket att vinna på att värva Wayne Rooney. Här skulle också kunna nämnas Liverpool men det är av mycket lätt insedda skäl ett helt orealistiskt alternativ. Rooney kanske inte känns som en naturlig värvning för Arsenal eller Tottenham, men där finns flera skäl att göra slag i saken.
Både Arsenal och Tottenham tillämpar en taktik och en spelidé som passar Wayne Rooney bra och som han är van vid, åtminstone varianter på dem. Vad gäller Rooney så är han en spelare som är kompetent att spela på flera olika positioner. Wayne Rooney behöver inte spela varenda match, och kan spela varje match på olika positioner, och är alltså den perfekte breddspelaren.
Vad Wayne Rooney framför allt har att bidra med till Arsenal är skallen, en vana vid att vinna och en energi på planen som vi sedan många år tillbaka sällan ser hos Arsenal. Rooney är inte en spelare som drar sig tillbaka och lämnar över ansvaret till andra spelare, han driver snarare spelare med sig. En energi som behövs inte bara på planen utan också i omklädningsrummet.
Även för Tottenham kan Wayne Rooney bidra med mentala aspekter och med en vinnarvana. Men framför allt kan han under några viktiga år fungera som förebild och kulturell värvning för Tottenhams unga spelare på samma sätt som Zlatan Ibrahimovic gör för Man Utds nu. Rooney vore också en given backup till Harry Kane, vilket Tottenham onekligen behöver.
Wayne Rooney är till sin natur en hårt arbetande spelare. Kombinera detta med både en revanschlystnad för de senaste åren och en vilja att bevisa sig igen, och med det värde som åtminstone jag tror skulle finnas för Wayne Rooney med ett miljöombyte efter tretton år i Man Utd, och det är inte svårt att se vad han skulle kunna ge både Arsenal och Tottenham.
Det är inte en värvning som riktigt passar mallen för vilken typ av spelare som man bör värva. Men det är en värvning som hade haft god potential att hjälpa både Arsenal och Tottenham att slutligen ta nästa steg i sin respektive utveckling. För de klubbar som vill göra avgörande framsteg kan det löna sig att också veta när det är läge att frångå mallen.
Uppstår möjligheten att värva Wayne Rooney i sommar så är det läge för både Arsenal och Tottenham.