Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Ett mer förnuftigt QPR försöker finna framgång i sina egna rötter

”QPR’s policy should be a youth policy!” Detta menade QPR redan i början av 1950-talet då den nyss anställde managern Jack Taylor ville göra slut på åratal av pengaslöseri på kända spelare och stora namn, en metod de aldrig skulle kunna utmana större klubbar med, och istället bygga något mer genuint och långsiktigt baserat på klubbens egna spelare.

Över 60 år senare. Mycket vatten har hunnit rinna under bron sedan Jack Taylor gjorde sin utfästelse. Men det lustiga med historien är hur den så ofta upprepar sig. QPR:s VD Lee Hoos konstaterade inför säsongen hur QPR nu hade som ambition att värva unga, hungriga spelare, och på så vis för QPR att kunna återvända till sina rötter.

Lord knows att QPR har prövat den andra metoden. Under de fem år som Tony Fernandes har ägt QPR har klubben trots intäkter motsvarande £249m ändå gjort en total förlust om nästan £150m, med £285m spenderade på spelarlöner och £114m på spelarköp. QPR:s skuld till sina ägare steg till smått osannolika £194m. Utan att få något alls för pengarna.

Kanske är det kall praktik snarare än höga principer som har fått QPR att leta sig tillbaka till sina rötter, och tänka mer på att värva och utbilda yngre spelare. Skattkistan är stängd. Kanske är det insikten att metoden som har tillämpats inte har fungerat. QPR kämpar vidare på nedre halvan av The Championship och Tony Fernandes har hunnit sparka fem managers på lika många år.

Ian Holloway är QPR:s sjätte manager under dessa år. Han anställdes i början av november sedan Jimmy Floyd Hasselbaink fått sparken efter en svag inledning på säsongen som såg QPR ligga farligt nära nedflyttningsstrecket. Ett managerbyte som efter en trög inledning har gett effekt framför allt efter årsskiftet då QPR vunnit åtta matcher, förlorat sex och spelat tre oavgjorda.

Den resultatraden har fört upp QPR i relativ trygghet med tio poängs marginal ned till nedflyttningsstrecket. QPR:s svit under mars med fyra raka matcher utan förlust, varav tre vinster, fick förvisso ett abrupt slut med två raka 0-1-förluster, borta mot Derby County och Aston Villa, inför kvällens match hemma på Loftus Road mot Brighton – men Ian Holloway har fått fart på QPR.

Spelarna i QPR pratar varmt om hur Ian Holloway har gett laget och dem själva ett helt nytt självförtroende. Det ligger säkert mycket i detta, en av Holloways styrkor har alltid varit sin förmåga att motivera sina spelare. Där finns helt säkert en viktig förklaring till QPR:s uppryckning i tabellen. Problemet med en sådan effekt är däremot att den sällan är beständig.

QPR:s resultat har också varit förhållandevis ojämna, med vinster och förluster ofta följande på varandra i perioder. Det har inte varit helt lätt för QPR att hitta en stabil grund att stå på. Många pekar på Ian Holloways benägenhet att pröva många olika taktiska varianter, den här säsongen baserat runt en 3-4-3-taktik, och sällan hålla sig till en startelva, som ett skäl till denna ojämnhet.

Det är i och för sig naturligt att Ian Holloway behöver viss tid på sig att utvärdera laget och sina spelare. Den här säsongen handlar dessutom enbart om att hålla QPR kvar i The Championship och att sätta laget inför kommande säsonger. Mer specifikt handlar det för Ian Holloway om att forma laget utifrån QPR:s nygamla policy om unga och hungriga spelare.

Den ambitionen har också visat sig under Holloways första månader i QPR. Det värvades spelare som Sean Goss och Luke Freeman i januari, där framför allt Freeman har blivit en viktig spelare. Darnell Furlong återkallades från sitt lån i Swindon och har fått en viktig roll i laget av Holloway. Något av en chansning har tagits på Ravel Morrison som lånats in från Lazio.

Inte minst har däremot mycket arbete lagts på att förnya kontrakten med flera unga spelare i klubben. Sedan Ian Holloways tillträde har närmare tio unga spelare fått nya kontrakt med QPR. Den kanske viktigaste pjäsen av dessa är mittfältsmotorn Massimo Luongo, den australiensiske landslagsspelaren, ännu bara 24 år gammal.

Mångas blickar riktas även mot QPR:s ungdomsled där det finns några spelare som anses riktigt lovande. Framför allt fästs stora hopp till mittbacken Alex Finney som hämtades över på fri transfer från Bolton bara någon vecka efter att Ian Holloway kommit till klubben. En spelare som anses redo för a-lagsfotboll redan nu. Även Ilias Chair är en spelare många tror mycket på.

Tony Fernandes och QPR vill naturligtvis tillbaka till Premier League, den ambitionen har inte sänkts i takt med QPR:s lönekostnader. Samtidigt är det alltså så att ”QPR’s policy should be a youth policy!” Ian Holloways uppdrag är att försöka få ihop denna svårlösta ekvation, att uppnå det första utan att göra avkall på det andra.

QPR har hur som helst fått en ny fyraårsplan.

Publicerad 2017-04-07 kl 17:30

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons