Förståeligt med andra ord att Rafa Benitez såg riktigt pysnöjd ut där han gick omkring på St James Park gräsmatta i sin typiska three-piece. Det var ett modigt kliv han gjorde att följa med Newcastle ned i The Championship, men det har sannerligen betalat sig. Benitez lät inte sin egen prestige stå ivägen för potentialen med Newcastle, vilket är imponerande på sitt sätt.
Dramatiskt blev det även minst sagt i nedflyttningsstriden. Det stod mellan tre klassiska klubbar inför den sista omgången att undvika den sista platsen under nedflyttningsstrecket. I halvtid var det faktiskt bara antal gjorda mål som höll Nottingham Forest ovanför Blackburn Rovers. Alla tre lag vann typiskt nog, men till sist blev det alltså Blackburn som flyttas ned, på målskillnad.
Det var minst sagt ångestladdat på City Ground där Nottingham Forest alltså var piskat att vinna mot Ipswich. Det gick vägen till slut, när slussarna till sist öppnats. Viktigt för Nottingham Forest som letar efter nya ägare att inte åka ur The Championship. Nu finns en möjlighet för Mark Warburton att bygga vidare med klubben, bland annat dess utmärkta ungdomssektion.
Vilka klubbar som skulle ta sig till playoff var givet på förhand. Ordningen på dem var mindre given. Men med resultaten i sista omgången står det alltså klart att playoff-semifinalerna blir följande: Fulham – Reading, samt Huddersfield – Sheffield Wednesday. Yorkshirederby i ena semifinalen således. Playoff startar till helgen.
Huddersfield såg till att ställa till det för sig hemma mot Cardiff. Inte för att matchen kanske betydde så mycket i sig, men jag kan ändå inte tänka mig att det är bra att gå in i ett playoff med deras förluster i sina sista matcher. Lägg till det att Danny Ward, Huddersfields målvakt, drog på sig ett direkt rött kort och alltså är avstängd i playoff. Det kan komma att kosta.
Årets lag i The Championship har ju redan utsetts i sina olika former. Spelarna har röstat fram sin elva, liksom bland andra Sky har producerat sin. Här tänkte jag presentera min variant av årets lag i The Championship, plus lite annat smått och gott. Och jag räknar iskallt med att bland andra Kamrat Linhem berättar precis hur dum jag är och vilka som istället borde vara med.
ÅRETS LAG 2016-17 (4-4-2):
GK. Ali Al-Habsi, Reading. Både Sky och PFA har utsett David Stockdale på den här positionen, men jag är lite tveksam att ge handskarna till en målvakt som fumlar bort ligatiteln i säsongens slutsekunder. Dessutom har Al-Habsi varit fullständigt fenomenal i många matcher under säsongen, egenhändigt en mycket stor anledning till att Reading nu ska spela playoff. Sub: Robert Green, Leeds.
DL. Adam Reach, Sheffield Wednesday. Kanske inte den position på planen som under säsongen har varit bland de mest utmärkande i serien. Jag har däremot alltid lyckats bli imponerad av Reach varje gång jag har sett Sheffield Wednesday spela fotboll. Lugn, positionssäker och en viktig kugge i Sheffield Wednesdays stabila försvarsspel. Sub: Andy Yiadom, Barnsley.
DC. Lewis Dunk, Brighton. Teoretiskt hade det kunnat vara möjligt att placera Brightons hela fyrbackslinje i årets lag utan att det hade varit ett totalt korkat beslut. En som däremot absolut måste vara med är Dunk, som har haft en strålande säsong som mittback, en tungt vägande anledning till att Brighton nu alltså går upp i Premier League. Axlade manteln bra när Shane Duffy gick och blev långtidsskadad. Sub: Ciaran Clark, Newcastle.
DC. Pontus Jansson, Leeds. Naturligtvis måste Jansson vara med i ett svenskt årets lag i The Championship. Nåja, men Jansson tar sig onekligen in i laget också på meriter även om han under säsongen också visade prov på att kunna förbättra framför allt sin spelförståelse. Men det går inte att blunda för den energi Jansson gav till backlinjen, till laget som helhet, och inte minst till läktarna på Elland Road. En omedelbar publikfavorit. Sub: Jamaal Lascelles, Newcastle.
DR. Bruno Saltor, Brighton. En av få fullständigt självskrivna i det här laget som jag ser det. Gör sällan om någonsin en dålig match. Det hör väl knappast till vanligheterna att en högerback är lagkapten, så det säger något om Brunos betydelse för Brighton, både på planen och i omklädningsrummet. Kommer hålla alldeles utmärkt i Premier League också, så det är inte någon position som Brighton behöver förstärka. Sub: DeAndre Yedlin, Newcastle.
ML. Helder Costa, Wolves. Vissa spelare blir man helt enkelt bara snabbt väldigt förtjust i. Det är svårt att inte bli förtjust i Helder Costa. Liksom laget han spelar för kan han vara något ojämn i sin prestation, men när han spelar på sin nivå så dyker två tankar upp: Att Helder Costa är alldeles för bra för att spela i The Championship, samt hur kan ett lag som har en så här bra spelare harva runt i botten av The Championship? Sub: Tom Lawrence, Ipswich.
MC. Jonjo Shelvey, Newcastle. Det var så klart känt på förhand att Newcastle i Shelvey hade en av seriens absolut bästa centrala spelfördelare, och han gjorde definitivt ingen besviken under säsongen. Har varit den drivande och kreativa kraften på Newcastles mittfält genomgående under säsongen, samt svarat för en och annan helt avgörande insats på egen hand, en tung anledning till att Newcastle omedelbart går upp igen. Trotsade farhågan att vara lite för mycket Hollywood för att vara riktigt effektiv. Sub: Aaron Mooy, Huddersfield.
MC. Conor Hourihane, Barnsley/Aston Villa. Hur var det egentligen möjligt att lilla och nyss uppflyttade Barnsley under så lång tid av säsongen kunde ligga och jaga playoff-platser? Ja, det kanske främsta skälet till det är definitivt Hourihane som under hela hösten var The Championships förmodligen allra bästa playmaker. Så bra så att Aston Villa tog möjligheten att värva honom i januari, vilket nog var ett smart drag. Sub: Tom Cairney, Fulham.
MR. Anthony Knockaert, Brighton. Att se Knockaert spela fotboll i The Championship den här säsongen var stundtals som att se Cristiano Ronaldo i Premier League för tio år sedan. Motståndarna är livrädda för honom, medspelarna låter honom vara individualist eftersom de vet att när som helst kan något briljant inträffa. Utan någon större tvekan den här säsongens spelare i The Championship. Förhoppningsvis kan han höja sig i Premier League också, då blir det en upplevelse. Sub: Jota Peleteiro, Brentford.
ST. Chris Wood, Leeds. Straffen mot Wigan var Woods 30:e ligamål för Leeds den här säsongen. Han har spottat in mål och gjort mål på alla sätt och vis, med vänstern, med högern, med huvudet och så vidare. En av de spelare som fått ut maximalt under säsongen och alltså så när tog Leeds till ett högst överraskande playoff för deras del. Den stora frågan för Leeds blir rimligtvis om de kommer att få behålla honom. Sub: Glenn Murray, Brighton.
ST. Dwight Gayle, Newcastle. Öste in mål i ett helt fasansfullt tempo under framför allt hösten och vintern. Skadedrabbad under våren men absolut en stor anledning till att Newcastle snabbt gick upp i toppen av tabellen och därefter aldrig lämnade toppen. Gjorde inte bara många mål, utan också viktiga mål och avgörande mål. En sniper som om han visar sig hålla i Premier League också kan bli ett viktigt vapen för Newcastle, som letat efter näste talismaniske striker ända sedan Alan Shearer lade skorna på hyllan. Sub: Tammy Abraham, Bristol City.
:::
Årets manager: Chris Hughton, Brighton. Det var imponerande redan förra säsongen att vara på håret att få Brighton uppflyttade. Att upprepa bedriften, dessutom med det i ryggen, och dessutom den här gången baxat klubben över mållinjen är desto mer imponerande. Brightons resurser har inte varit ens i närheten av några av den här seriens stora drakar, utan med förhållandevis små medel och en ramstark taktisk organisation är det alltså Brighton tar klivet upp i Premier League. Sub: Nigel Clough, Burton Albion.
Årets stjärnskott: Ryan Sessegnon, Fulham. Storklubbarna står på kö för den här killen, men om han är med och spelar upp Fulham i Premier League via playoff så är det inte omöjligt att de får vänta. Blott 16 år gammal har den här vänsterbacken egentligen visat upp mer kvaliteter som vänsterytter, ungefär på samma sätt som en gång i tiden Gareth Bale gjorde. Sub: Tammy Abraham, Bristol City.
Årets dumstrut: Birmingham City. Inga svårigheter att utse vinnarna i den här kategorin. Beslutet att sparka Gary Rowett strax innan jul, när Birmingham bara låg på målskillnad utanför playoff-platserna, måste vara bland de dummaste beslut en engelsk fotbollsklubb någonsin har fattat. De föll i fällan att tro på det stora namnet, och med Gianfranco Zola störtdök laget i tabellen. Harry Redknapp må ha räddat Birmingham kvar i The Championship, men till sist var de alltså bara ett enda mål från att åka ned i League One.