Den romantiska komedin Fyra bröllop och en begravning blev banbrytande när den dök upp på biodukarna under 1994. Den gjorde engelsk film betydligt mer lättillgänglig än vad den tidigare hade varit. Den var definitivt mer lättsam och gav ett underbart uttryck för den brittiska humorn. Den formade mallen för en ny typ av romantisk relationskomedi i ensembleform. Den gav oss Hugh Grant.
Filmen är genialiskt strukturerad runt titelns fyra bröllop och en begravning och följer några udda men sympatiska karaktärers försök att pussla samman sina relationer och sina sociala liv. Det går, så där. Den här söndagen har engelsk fotboll däremot valt att spela upp sin alldeles egen pjäs på detta melodrama, och erbjuder oss alltså fyra playoff och en begravning.
Det kanske inte utlovar och levererar filmens påstådda ”an outrageously funny affair”. Men outhärdlig spänning känns som något den rimligtvis borde kunna garantera.
Den perfekta stormens playoff-derby mellan Huddersfield och Sheffield Wednesday
En gång för inte särskilt länge sedan var Yorkshire en av den engelska fotbollens mer dominerande regioner. Leeds, Sheffield Wednesday, Sheffield United, Bradford, Huddersfield med flera, storklubbar och klassiska engelska klubbar trängdes på liten yta. Men i och med det nya millenniet började utvecklingen springa dessa klubbar förbi.
Men de senaste åren har vi sett en renässans bland dessa klubbar som har tagit rejäl fart den här säsongen. Sheffield United vann League One, Bradford spelar playoff-final i League One nästa helg. I The Championship har tre klubbar slagits om uppflyttning under säsongen. Leeds, som till sist missade playoff, och så Huddersfield och Sheffield Wednesday, som nu möts i playoff.
Med pånyttfödelsen på planen har samtidigt skett en slags pånyttfödelse på läktarna. Stämningen har stundtals varit elektrisk på Bramall Lane, The Valley, Elland Road, John Smith Stadium och på Hillsborough. Det är inte enbart klassiska engelska klubbar, det är klassisk engelsk fotbollskultur. Lika mycket en del i detta playoff som spelare och tränare.
Linhem gav oss i gårdagens gästblogg de taktiska förutsättningarna inför dagens och veckans tvekamp, nyckelspelarna och så vidare. Fudgefaktorn som kommer avgöra den här playoff-semifinalen är hur dessa spelare hanterar själva playoff, hur de hanterar den täta och intensiva stämningen på läktarna, hur de håller sig lugna mitt i stormen.
Ett praktikens nedflyttningsplayoff mellan Crystal Palace och Hull City på Selhurst Park
Playoff spelas i engelsk fotboll huvudsakligen för att bestämma vilka lag som ska flyttas upp. Men vad tillfälligheternas spel har gett oss på Selhurst Park idag är ett rent nedflyttningsplayoff. Crystal Palace vet att om de vinner eller spelar oavgjort på hemmaplan så håller de sig kvar i Premier League. Hull City vet att om de inte vinner så åker de ur Premier League.
Hull City måste vinna således. Swanseas vinst mot Sunderland igår, tillsammans med deras bättre målskillnad, innebär att alla andra resultat är meningslösa för Hull City. Inte för att en vinst räddar dem kvar i Premier League ska sägas, men det ger dem i alla fall en sportslig chans inför den sista omgången. Och sätter Crystal Palace i en duktig knipa.
För inte vill Crystal Palace bege sig till Old Trafford för match mot Man Utd i den sista omgången och veta att de måste vinna alternativt vara beroende av andra resultat för att hålla sig kvar i Premier League. Nog för att Crystal Palace kommer kunna antas ha goda chanser på Old Trafford i just den matchen, men det är ett högt spel med mycket nervdaller.
Matchbilden på Selhurst Park är omöjlig att förutse. Sam Allardyce kommer än kanske någonsin tidigare prioritera att inte förlora. Hull City brukar vara bättre mot lag som själva attackerar. Samtidigt är inte Crystal Palace immuna mot de defensiva brister som försatt dem i den här situationen till att börja med. Det första målet blir som vanligt viktigt i en match som svettas ångest.
Ett praktikens Champions League-playoff för Liverpool mot West Ham på London Stadium
En hel säsong paketerad och sammanfattad i en enda match. Ungefär så får vi nog se på Liverpools match mot West Ham. Liverpools hela säsong har gått ut på att ta sig till Champions League. Alla andra målsättningar har placerats på avbytarbänken. Om de kommer eller lyckas eller ej bestäms av utfallet i den här matchen.
Vinner Liverpool mot West Ham så spelar de i Champions League nästa säsong, och Arsenal spelar i Europa League. Sista omgångens match på Anfield mot redan nedflyttningsförklara Middlesbrough kan inte Liverpool undvika att vinna ens om de försökte. Om Liverpool inte vinner mot West Ham så spelar de i Europa League nästa säsong, och Arsenal spelar i Champions League.
Så är det kanske ännu inte riktigt i teorin, men så är det i praktiken. Alltså är det ingen tillfällighet att dagens match på London Stadium har något av playoff-karaktär eller cupkänsla över sig. Ligaspel handlar sällan om att vinna eller försvinna, men här talar vi onekligen om att vinna för Liverpool eller att försvinna från Champions League.
Football League hägrar på Wembley i National Leagues playoff-final mellan Tranmere och Forest Green Rovers
Säsongens första playoff-final på Wembley tillhör alltid National League, det vill säga nivån precis under Football League. Lincoln City tog alltså den omedelbara uppflyttningsplatsen via seriesegern, men i playoff-finalen om den andra platsen drabbar Tranmere och Forest Green Rovers samman, vardera efter två övertygande semifinalvinster.
Det är ingen tillfällighet att det är dessa båda som möts i final. Det är lagen som slutade tvåa respektive trea i National League. Tranmere var däremot den enda klubben som utmanade Lincoln City ända in till mållinjen. De placerade sig till sist nio poäng före Forest Green Rovers i tabellen. Vilket utslag får det i finalen idag?
Tranmere är en tämligen anrik klubb strax utanför Liverpool. Inte i närheten av klubbar som Liverpool och Everton så klart, men ändå en respektabel klubb på både Football League-nivå och i cupspel. Forest Green Rovers känner vi redan till från den här säsongen, den miljövänliga klubben om vilken jag bloggade i slutet av mars.
Att titta på playoff-finalen i National League är alltså motsvarigheten till att titta på en toppmatch i Division 5. Men i och med att finalen spelas på Wembley, och alltid blir till en riktig publikfest, och med ofta underhållande fotboll, så är det en härlig demonstration på den engelska fotbollens bredd. En match som inte bara måste ses, utan upplevas.
Ut med det gamla och in med det nya när White Hart Lane ska begravas av Tottenham och Man Utd
Det känns inte som någon tillfällighet att det än en gång är Man Utd som bara råkar bli den sista motståndaren när en arenas sista match ska spelas. Det var så för ett år sedan på Upton Park och nu är det alltså dags igen på White Hart Lane. En klassisk engelsk fotbollsarena som nu alltså efter 118 år slår igen portarna för gott.
Inte bara en arena ska begravas. Tottenham och Man Utd ska även försöka begrava sina respektive säsonger i ligaspelet. Det är Tottenhams första match sedan det står klart att titelstriden än en gång gått förlorad. De har möjlighet att säkra andraplatsen i ligan med en vinst. De har också möjlighet att gå genom hela säsongen obesegrade hemma på White Hart Lane.
Det har naturligtvis skrivits, berättats och skaldats om erfarenheter och minnen från White Hart Lane mer eller mindre överallt de senaste dygnen. Guardian ger en fin skildring av White Hart Lane utifrån fyra personers olika perspektiv på arenan och därmed även på klubben. Det är onekligen en era som går i graven både för Tottenham och för engelsk fotboll.
White Hart Lane har blivit ett fort för Tottenham, vilket inte minst lagt grunden till deras senaste säsonger, klubbens med marginal största framgångar under hela Premier League-eran. Naturligtvis finns en oro med att den grunden under de kommande säsongerna inte kommer finnas där. Tottenham säger alltså avsked till White Hart Lane men, som de hoppas, inte till fortsatta framsteg.
Och när allt detta till sist är överstökat, så bjuder League Twos playoff på ett härligt nachspiel med två fascinerande semifinaler mellan Blackpool – Luton, och Carlisle – Exeter. Om dessa båda matcher, med avspark klockan halvåtta ikväll, kommer Kamrat Linhem blogga mer ingående framåt eftermiddagen. Till dess är det bara att spänna fast säkerhetsbältena och hålla i hatten.
:::
“Ladies and gentlemen, l’m sorry to drag you from your desserts. There are just one or two little things I feel I should say, as best man. This is only the second time l’ve been a best man. I hope I did OK that time. The couple in question are at least still talking to me. Unfortunately, they’re not actually talking to each other. The divorce came through a couple of months ago. But l’m assured it had absolutely nothing to do with me. Paula knew Piers had slept with her sister before I mentioned it in the speech. The fact that he’d slept with her mother came as a surprise, but I think was incidental to the nightmare of recrimination and violence that became their two-day marriage. Anyway, enough of that. My job today is to talk about Angus. There are no skeletons in his cupboard. Or so I thought. I’ll come on to that in a minute. I would just like to say this. I am, as ever, in bewildered awe of anyone who makes this kind of commitment that Angus and Laura have made today. I know I couldn’t do it and I think it’s wonderful they can. So, back to Angus and those sheep.”