Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

11v

LINHEM: Football League efter tio omgångar

Oktober är snart här och det har redan gått tio omgångar i Football Leagues tre divisioner. De stora frågorna att ställa sig i början av säsongen är alltid om det oväntade topplaget kan hålla sig kvar i toppen, om det favorittippade storlaget kan hämta sig efter en svag start, eller om detta äntligen är säsongen då Leeds tar sig tillbaka till Premier League.

Detta är vad vi ska prata om idag: Det oväntade laget som leder League One, vad som hände Harry Redknapp, och oväntade tidiga skyttekungar. Vi ska inte prata särskilt mycket om Leeds. De är ett topplag och bör vara det, förhoppningsvis tar ingen ut deras playoff-plats i förskott. Det var ju ganska typiskt att förra Leeds-managern Neil Warnock i tisdags välkomnade Leeds till nu ligaledande Cardiff och gav dem på käften efter att artiklar börjat skrivas om att detta kan äntligen vara Leeds säsong.

Från och med nu blir det mindre Leeds, tills nästa gång.

Championships skytteliga leds av en central mittfältare och Hull-yngling

Det finns två spelare i The Championship som alla borde prata om – Bobby Reid och Jarrod Bowen.

Bobby Reid är en lokal Bristol-kille som redan är 24 år men som innan den här säsongen aldrig varit ordinarie i Bristol City. Han har varit en allt-i-allo på mittfältet och varit utlånad till Plymouth tre gånger. I somras pratades det dock om att man konverterat Bobby Reid till anfallare som en lösning på att man tappat Tammy Abraham. Få trodde nog att det skulle gå så här bra, efter tio omgångar har nämligen Bobby Reid gjort sex ligamål (och ett i cupen) och varit starkt bidragande till att Bristol City just nu ligger på sjunde plats i Championship.

Det som glädjer mig särskilt är att Bobby Reid framför allt gjort många målskyttemål. Det är inga långskott eller frisparkar, utan det är framför allt inne i boxen som Reid är en liten räv. Från returer eller bara genom att stå på rätt plats i straffområdet. Mål som skulle få Inzaghi eller van Nistelrooy att rodna. Han har verkligen tagit chansen och lever sig in i rollen. Samtidigt är han också som skolad mittfältare mer hjälpsam i spelet än många traditionella straffområdesanfallare. Framför allt i försvarspelet blir han mer av en extra mittfältare i stil med till exempel Shinji Okazaki i Leicester.

Jarrod Bowen med sitt generiska akademispelare-namn är inte från Hull från början. Hull plockade upp honom från Hereford när den klassiska klubben gick i konkurs. När Bowen startade Hulls första match den här säsongen mot Aston Villa var det med fler andra unga spelare som jag inte kände till. De andra unga spelarna har dock ersatts av mer etablerade namn som Sebastian Larsson eller David Meyler men Bowen har inte bara överlevt utan han har varit kanske Hulls bästa spelare tillsammans med Grosicki. Kollar man på en Hullmatch är Grosicki den lilla blonda högerfotade spelaren med bollen som skär in från vänster och Bowen är den lilla blonda vänsterfotade grabben som gör alla målen. Särskilt imponerande och kanske inte hållbart är att Bowen är en högerytter snarare än en anfallare. I Hulls 3-4-3 verkar han dock ha fritt spelrum och förutom hans vackra försäsongsmål mot Benfica har hans mål främst kommit från inne i straffområdet.

*Delad ledning med Nottinghams anfallsveteran Daryl Murphy

Engelska gubbmanagers slår tillbaka i The Championship

The Championship blir allt mer internationellt. Det började med att spelarna kom från fastlandet, sedan kom det några få managers, och med den nya strömningen av utländska ägare kommer det ännu fler och bättre utländska managers och spelare.

Många trodde att tiden passerat engelska gubbar förbi men förutom i fallet Harry Redknapp och kanske den snabbt åldrande Simon Grayson (det är inte helt förvånande att Sunderland orsakar extremt håravfall) har gubbar som Neil Warnock, Mick McCarthy, Chris Wilder, och Steve Bruce visat att gammal är äldst. Gråast är bäst. Neil Warnock leder ligan med ett ganska profilfattigt Cardiff där tidigare Rochdale-yttern Nathaniel Mendez-Laing ser ut som ligans bästa ytter, Big Mick gör underverk med ett ungt och skadedrabbat Ipswich som varit tråkigt mediokra i flera säsonger under hans ledning, Chris Wilder har slipat Sheffield Utd från ett trubbigt mittenlag i League One till ett tidigt topplag i Championship, och Steve Bruce verkar äntligen ha hittat rätt startelva i Aston Villa.

Jag skulle visserligen högljutt säga “duuuuhhh” till att Steve Bruce plötsligt insåg att Aston Villa är bättre med Conor Hourihane på planen men att svaret på deras anfallsproblem var Keinan Davies, en ung anfallare från Stevenage, var en chock. Ytterduon av Albert Adomah och Robert Snodgrass är jag också väldigt glad över att få se.

Shrewsbury Town leder League One tack vare ungdomar och amatörer

När Paul Hurst lämnade Grimsby för att ta över Shrewsbury kunde man bli lite förvånad. Grimsby som nykomling låg på en bekväm mittenplacering i League Two och Shrewsbury låg sist i League One. Skulle inte steget upp bara bli temporärt och vara riskabelt för Hurst? En del i kalkylen var att Hurst trots uppflyttning aldrig var särskilt populär i Grimsby. Varför råder det spridda åsikter om men att Grimsby ser sig som en “[Football] League Club” som inte borde harvat i National League (“non-league”) från början är en stor del av förklaringen.

Det var heller inget omöjligt uppdrag att hålla Shrewsbury kvar men samtidigt är Shrewsbury ingen slumrande storhet i League One. Tvärtom har de spenderat 17 av sina senaste 20 säsonger i League Two och bara två i League One (en säsong i dåvarande femtedivisionen Conference) och de har inga nya ägarpengar att leka med.

Shrews har egentligen bara varit kända för att Joe Hart började sin karriär där och att deras förra spelplan Gay Meadow var Englands första (och enda som jag känner till) öppet homosexuella fotbollsplan. Arvtagaren New Meadows sexualitet är oklar men den tvingade användningen av “New” i namnet kan tyda på att någon form av omoralisk och bluffvetenskaplig “conversion therapy” har skett.

Den här säsongen däremot har man på sina tio inledande ligamatcher tagit hela 26 poäng av 30 möjliga och är det enda obesegrade laget kvar i The Football League. Det är särskilt otroligt när man kollar på laget som mestadels består av före detta amatörspelare, som Hurst har bra koll på, och inlånade ungdomar. Rutinen i laget står egentligen bara Louis Dodds, Matt Sadler, och Junior Brown för och det är inga större namn. Deras stjärnor hittills har framför allt varit före detta nonleague-stjärnor som Alex Rodman, Shaun Whalley, och Stefan Payne eller ungdomar inlånade från Norwich eller Manchester United som Carlton Morris eller Dean Henderson. Vinstmålskytten i tisdags var Arthur Gnahoua som värvades ifrån närliggande Kidderminster i somras.

Det här laget borde inte kunna konkurrera med lag som Blackburn, Charlton, eller Wigan men än så länge är de bäst i divisionen och spelandes en underhållande, offensiv, och teknisk fotboll med spelare som i unga år ansetts för små för toppfotboll eller som till exempel Alex Rodman spelat futsal vid sidan om sina högskolestudier.

Kevin Nolan är den nya Sam Allardyce

Vet ni var Big Sam var manager innan han tog världen med storm i Bolton? Notts County. Nu är det hans adept Big Kev Nolan som leder Notts och efter en övertygande 3-0-vinst i den tidiga seriefinalen mot Exeter i tisdags leder de nu League Two.

Förra säsongen slutade Notts County på 16:e plats i League Two, vilket var ett grovt misslyckande då de efter nedflyttning från League One inte sågs som eller förväntade sig vara ett bottenlag. Den här säsongen var det däremot få som trodde på dem inför säsongen. Värvningarna var ospektakulära League Two-veteraner och Nolans gamle Bolton-lagkompis Nicky Hunt som harvat nere på den här nivån i flera säsonger. Den enda spännande nykomlingen var inlånade Jorge Grant från Nottingham Forest.

Grant var på lån i Notts County ifjol redan och imponerade väldigt mycket. Redan inför säsongen var Football League-podden “Not the Top 20” inne på att han var för bra för League Two och de har i stort sett utsett honom till ligans bästa spelare redan. Jag är beredd att hålla med. Jorge Grant har gjort sju mål hittills från mittfältet och det skulle inte förvåna mig om han blir antingen återkallad till Nottingham Forest eller utlånad till ett bättre lag till våren.

Han påminner lite om Dele Alli på det sättet som han är en mittfältare med en anfallares näsa för mål. Fina djupledslöpningar och distinkta avslut. Han tar dessutom hörnor och frisparkar för Notts till önskad effekt. Något oroande har han startat flera matcher på bänken men Kevin Nolan, apropå målfarliga offensiva mittfältare, kanske bara är försiktig med grabben. Å andra sidan är han som mest målfarlig som inhoppare då han gjort fyra mål på två inhopp och bara tre mål på nio starter totalt.

Övrigt

Jota Power Rankings: 1. Diogo Jota (Wolverhampton); 2. Jota (Birmingham).

Mängder av ytterbackar spelar nu mittback i The Championship till den grad att Ipswich spelade en hel backlinje av ytterbackar efter en skadekris. Det går att fråga sig ifall skillnaden mellan att spela mittback eller ytterback för Big Mick ens är olika positioner men generellt gillar jag idén att återanvända “omoderna” ytterbackar som mittbackar istället.

Sparkade managers hittills: Justin Edinburgh (Northampton), Michael Brown (Port Vale), John Sheridan (Oldham), Gary Caldwell (Chesterfield), Harry Redknapp (Birmingham), Aidy Pennock (Gillingham).

Justin Edinburgh fick sparken för att Northampton under nya kinesiska ägare börjat med fyra raka förluster trots att man värvat väldigt bra under sommaren. Att sparka honom redan på transfer deadline day kändes dock lite väl hårt. Å andra sidan kändes inte Edinburgh som en långsiktig lösning och att man bara behöll han för att han inte fick dem nedflyttade förra våren. Nya managern Jimmy Floyd Hasselbaink känns som en bättre lösning efter vad han visade i Burton.

Michael Brown fick sparken från Port Vale för att Port Vale gjorde misstaget att anställa Michael Brown som manager. Undrar om modern tids enda framgångsrika Port Vale-manager Micky Adams återvänder efter ha publicerat sin biografi och tränat ungdomar i både Kyrgyzstan och i Market Harborough utanför Leicester.

Noterbart är att det var John Sheridans femte sejour som Oldham-manager även om de två första gången bara var på tillfällig basis. Oldham har haft sex olika managers (samt Sheridan två gånger) på fyra säsonger och aldrig slutat bättre än på 15:e plats i League One eller sämre än 19:e plats i League One sedan säsongen 2009-10. Detta är Oldhams tjugonde raka säsong i den engelska tredjedivisionen.

Det positiva för Sheridan är att han den här gången inte fick sparken kort efter ha gett en fjärdedomare en imponerande hårtork där han hotade att slå ner honom och i en rant där “fucking” väldigt återkommande sa att denna fjärdedomaren var anledningen till att hans barn inte skulle få julklappar. Och det är också olikt första gången han fick sparken från Oldham efter ha bråkat med några av sina spelare på en hundkapplöpningsbana i Manchester.

Gary Caldwell har gått från att leda Wigan tillbaka till Championship till att leda Chesterfield ned från League One till en nedflyttningsplats i League Two. Kanske är John Sheridan aktuell för en återkomst till sin förra klubb Chesterfield med vilka han vann League Two och the Football League Trophy.

Harry Redknapp gjorde sin vanliga grej i transferfönstret (köp bra och många spelare) och sina vanliga taktik på planen (låt dom bra spelarna göra sin grej) men fick väldigt kort tid på sig av de nya ägarna. Kanske var Redknapp heller inte lika sugen längre och kanske tyckte ägarna att Redknapp var för opålitlig. Problemet är att man som vanligt borde tänkt mer långsiktigt. Låter man en manager värva 14 spelare bör man ge honom tid att spela ihop laget eller ge någon annan jobbet från början. Att sparka managers i september som anställdes inför säsongen är som att bara vänta fem otåliga minuter på att ens pizza ska bli klar.

Aidy Pennock var en ganska usel Gills-manager. Tråkigt nog då han tidigare var en mycket omtyckt spelare i klubben känd för sina självmål och för att ha satt på sprinklersystemet under en vänskapsmatch.

Publicerad 2017-09-28 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER